Årskrönika 2019: Serierna

Ett nytt år, och då är det dags för mig att skriva lite om serievärlden 2019. Eller för att vara tydligare, serievärlden som jag upplevde den. Så räkna med några serier som är äldre än så men som inte dök upp i mina högar för läsning förrän nu 🙂

Och med det lilla introt, dags att börja!

  • Årets USA-trend: Unga läsare fortsätter att läsa serier i en omfattning som nog aldrig skådats förut. Serieböcker säljer så bra att bestseller-listorna dominerats av dem så till den milda grad att New York Times till slut blev tvungen att återuppta sin lista över bäst säljande serieböcker som hade lagts ner för några år sedan; det blev nog lite jobbigt för dem när den ”vanliga” bestseller-listan började se ut som just en lista över serieböcker 😉
  • Årets bästa ungdomsserie: Många bra serier att välja på finns det, inte minst från USA på grund av förra punkten, och det blir också en amerikansk bok som blir mitt val här: Raina Telgemeiers Guts, en närmast perfekt sammanfattning av hennes tidigare serier. Gripande och utlämnande men aldrig deprimerande är den ett utmärkt exempel på hur mogen branschen för yngre serieläsare numera är där en relativt tung bok som den här kan bli en bästsäljare.
  • Årets farväl: Precis som förra året avslutades en mängd serieutgivningar 2019, och här är några av dem:
    • The Walking Dead: Inte den äldsta av serierna som avslutades men den viktigaste med marginal. TWD har varit en närmast ostoppbar framgångssaga som gett upphov till inte mindre än tre TV-serier, TV-spel, och förstås serieböcker som konstant varit bland de allra bäst säljande. Kvalitén har givetvis varierat men slutbetyget är tveklöst väl godkänt.
    • Mage: Matt Wagners inte lika långa men betydligt mer långsamt utgivna serie där han ger sin version av hjältemyten. Utmärkt början men sen med avtagande framgång blev jag ändå glad att han lyckades få projektet i hamn.
    • Ms Marvel: Serien fortsätter med en ny titel, men det var manusförfattaren G Willow Wilson som såg till att Kamala Khan blev en karaktär att räkna med och en av de bästa serierna bland Marvels satsning på nya yngre huvudpersoner med lite mer varierad bakgrund än vanligtvis.
    • The Unbeatable Squirrel Girl: Tillsammans med Ms Marvel ursprungligen en av mina favoriter bland de här serierna, men en serie som jag inte riktigt är up-to-date med; när ursprungliga tecknaren Erica Henderson lämnade titeln tyckte jag serien tappade litet, och jag slutade läsa den. Men nu när den har avslutats är jag sugen på att läsa de senare numren också, och då kanske det blir ett nyare inlägg än det länkade från mer än fyra år sedan…
    • Giant Days: Jag började läsa serien sent, men alldeles lagom för att hinna fram till avslutningen just när den kom ut. En alldeles förträffligt serie som höll på precis lagom länge, och definitivt en serie som jag kommer läsa om någon gång när jag vill ha något underhållande och inte alltför ansträngande.
    • Blueberry, svensk utgåva: Till slut fick vi alltså läsa de sista albumen i huvudserien om Blueberry på svenska, i och med att nummer åtta & nio av samlingarna kom ut. Jag har inte hunnit skriva om nian ännu, men det här är enligt mig de bästa Blueberry-serierna, någonsin, hur osannolikt det än kan låta att Jean Giraud visade sig vara en bättre författare än Charlier. Ett grattis till Cobolt som nu sett till att både Blueberry och Linda och Valentin, två klassiska franska serier, nu finns tillgängliga i sin helhet på svenska.
    • Lou!, svensk utgåva: Julien Neel har visserligen sagt att det kan komma fler böcker med Lou men att På väg mot nya äventyr åtminstone var sista albumet i det första kapitlet. Jag älskade serien från första sidan, och det har varit fascinerande att se hur serien utvecklats från sin charmiga och humoristiska start med en ung flicka som sen blir tonårsgrubblande och till sist vuxen. Ett grattis till Wibom Books den här gången, för utgivningen av en spritt språngande ny serie.
  • Årets Hur-går-det-med-klassiker-reprintsen: Takten i utgivningen av klassiska dagstidningsserier har avtagit rejält det sista året, från den formliga floden några år tillbaka. Till viss del beror det såklart på att många av de allra största klassikerna nu har getts ut, men delvis handlar det nog också om att marknaden inte riktigt finns där på samma sätt som förut. Men helt dött är det inte, och bland annat förlaget IDWs utgivning tuffar på, även om det florerar många rykten om förlagets överlevnad sen en tid tillbaka. Hur som, av de som jag själv köpt och läst 2019 skulle jag vilja ge följande betyg till några av dem, courtesy of Unicode-konsortiet, med kvalitén på de senast utkomna böckerna följt av trenden:
  • Årets still-going-strong: Lewis Trondheim fortsätter att vara en av mina favoriter bland moderna serieskapare. 2019 fick vi på engelska se en blandad kompott från honom, men allting var läsvärt: High concept sf-serien Infinity 8 fortsätter att vara rejält underhållande och spretig, Maggy Garrisson visade att han kan skriva en allvarligare serie väl så bra som någon annan, och med Les Herbes Folles återkom hans mest kända seriekaraktär i en alldeles underbart söt liten bok.
  • Årets 80-talssuperhjälteserieskaparjämförelser: Tre serieskapare som gjorde sina mest kända serier på 80-talet, alla i superhjältegenren, kom med nya alster 2019. Kort sammanfattning av dem är att Rick Veitch har fastnat i 80-talets ”nya” superhjälteskildringar och känns väldigt trött och passé, Alan Moore har inte fastnat i 80-talet men däremot följt en stadigt nedåtgående trend sedan dess där hans ovanor vad gäller manus bara förstärkts, och att Frank Miller fortsätter att vara svår att sätta fingret på och därför nuförtiden är klart intressantast av dem, med Superman – Year One som en lyckad superhjälteserie helt utan anspråk på originalitet och The Golden Child som en oförblommerad katastrof.
  • Årets ungdomsbrottsling: Sukeban Deka såklart, den jojo-beväpnade unga kvinnan från 70-talet. Påminde mig en hel del om Devilman i sin energi och förvånansvärt gripande historia, mitt bland alla knasigheter och adrenalinkickar, så jag hoppas att också Sukeban Deku en dag går att hitta i en officiell översättning.
  • Årets gamla rävar som publicerade nya böcker: Seth och Chris Ware förstås, som både slitit med sina respektive böcker Clyde Fans och Rusty Brown i många år. Båda läsvärda, men för min del är Chris Ware den klart bättre; det fanns delar av Clyde Fans där det kändes som om Seth skulle lyckas hitta nya vägar, men på det stora hela blev det ingenting med det. Ware får jag energi av att läsa, medan Seth suger ut den. Och, förresten, en bok från 2018 som jag själv läste 2019 som också passar in på den här punkten är givetvis Posy Simmonds Cassandra Darke. Riktigt lika länge som sina amerikanska kollegor höll hon inte på, men väl så bra blev det ändå!
  • Årets svenska serie: Det får bli två stycken här, närmare bestämt dels den bästa svenska serie som både utgavs och lästes av mig under året, och dels en som jag läste i efterskott. Närmare bestämt Vei 2, den andra och avslutande delen av berättelsen om världens undergång i asa-tappning och en alldeles förträfflig fantasy-serie, respektive Djupet, Karin Gafvelins fantastiska skildring av båtbyggande och kärlek som utkom redan 2017. Vei är bra, men Djupet är snäppet vassare, och jag småskäms över att jag missat den tidigare, så bra som den är.
  • Årets roligaste: Tveklöst Kaguya-sama: Love is War, Aka Akasakas kammarkomedi om två hjälplöst kära ungdomar som vägrar erkänna detta för den andra, även om alla runtomkring dem vet exakt vad som pågår. Timingen i skämten är fantastisk; det är inte ofta jag börjar skratta högt för mig själv när jag läser en serie men här skedde det flera gånger. Rekommenderas hjärtligt för de som gillar upprepningshumor och serier som vet precis hur mediet ska utnyttjas.
  • Årets oväntat gripande: Egentligen är det väl inte oväntat eftersom Émile Bravo upprepade gånger visat hur skicklig han är när det gäller att involvera en så konventionell seriekaraktär som Spirou i emotionellt högdramatiska situationer, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av hur han inkluderar känsliga ämnen som Förintelsen i en på ytan fullständigt normal serie i den fransk-belgiska traditionen. Det ska bli ytterst spännande att se hur Hoppets tid avslutas under de närmaste åren.
  • Årets romantik: Det var precis att jag hann läsa den innan 2019 var över, men Bloom Into You var en i det närmaste perfekt serie om kärlek och de olika former den kan ta, med två huvudpersoner med väsensskilda åsikter om vad kärlek egentligen är. Det är lite fusk av mig att ta med serien i år eftersom de två sista delarna inte kommer ut förrän i år på engelska, men jag kunde inte hålla mig utan läste en scanlation av dem i förväg så…
  • Årets serieskapare: För andra året i rad imponerar Akiko Higashimura enormt på mig. Hennes serier innehåller alltid en dissonans, en känsla av att någonting är lite på sned med allting, hur normalt det än ter sig på ytan, och jag älskar hur jag måste brottas med hennes serier. Förra året handlade det om hennes Tokyo Tarareba Girls, i år om hennes äldre (men av mig först nu lästa) Princess Jellyfish men framförallt Blank Canvas, hennes suveräna självbiografiska skildring av hur hon blev en mangaskapare. Om de sista delarna av den senare lever upp till de första kommer jag garanterat återkomma till henne i nästa års seriekrönika också 🙂
  • Årets serie: 2018 blev det fem stycken, 2017 blev det en gammal rackare som jag läst om under året, men 2016 lyckades jag utnämna en enda serie som det årets bästa (Jason Shigas oöverträffat actionspäckade Demon). I år får det nog bli några stycken igen; det kom mycket bra, men jag kan inte riktigt hitta en enda som känns som den där totala fullträffen som lyfter den över andra. Därmed får det bli en trippel (jag stryker Djupet här pga utkomståret, annars hade det blivit en fyrling), närmare bestämt
    • Guts, en fulländad Telgemeier-bok
    • Bloom Into You, en fulländad serie om romantik
    • Kaguya-sama, en fulländad komedi

Därmed är det slut på krönikan; för 2020 gissar jag såhär tre dagar in på året några serier som jag tror kommer synas till i nästa krönika om ett år: Blank Canvas när den engelska utgivningen avslutats, och Ulysse Malassagnes Kairos som äntligen ska komma ut på engelska. Och, förhoppningsvis, Bravos Hoppets tid om den fortsätter att överraska och imponera 🙂

8 reaktioner till “Årskrönika 2019: Serierna

  1. @Ingemar: Jo, får hålla tummarna på att både USA- och Europa-serierna fortsätter komma ut; jag vill läsa fler Annie-serier, och det vore deprimerande om den sista Corto-boken som ska komma ut i augusti i år inte dyker upp!

    Och tack för orden om bloggen 🙂 Jag tänker fortsätta skriva ett bra tag till!

  2. Läste lite om IDW och deras ekonomiska situation och det lät ju inget vidare. Grundaren Ted Adams har lämnat och om det går bra eller dåligt verkar hänga på böcker de kan sälja in till tv. Nu är Library of American Comics och Eurocomics såvitt jag förstått helägda av Dean Mullaney, men om de skulle bli av med sitt distributionssamarbete med IDW så är det naturligtvis dåligt. Har dock inte sett några siffror som talar om hur det går för LOAC och när det gäller utgivningstakten märks ingenting. Vi får hoppas på det bästa.

    Annars har det varit ännu ett utmärkt år för din blogg och dina recensioner är lika bra och intressanta som alltid.

  3. Vi får väl se om Papercutz lyckas bli den som får amerikanske läsare att läsa Asterix i större mängder med sina nya utgåvor + nya översättningar, men jag tror det blir svårt. Asterix är en rätt trevlig serie, men den känns inte så värst modern längre så jag kan inte riktigt tro att den kommer bli en större succé den här gången heller. Men lite kan den säkert sälja, och det är bra att klassiker finns tillgängliga på engelska också 🙂

  4. @Sandra: Stand Still Stay Silent håller jag helt med om, den är underbar. Men jag tänkte skriva om den när jag kommit ifatt så den kommer (nästan säkert) hamna på topplistan för 2020 🙂

  5. För mig mina favoritserier of all time är ju Kimi ni Todoke och Claremonts första run på X-Men + New Mutants + Excalibur + Allt och så Nocenti Daredevil.

    Och iår har det kommit flera som hotar att ta sig in på den listan! The Seeds om den nu nånsin blir klar! Bloom Into You som var så himla bra tecknad! och Blank Canvas en serie som är ganska smärtsam att läsa!

  6. För mig dom bästa ska jag skriva om nu!

    Kategori 1: medhåll!
    Djupet ja jo varför skriver vi om en 2017-bok 2019? För att vi är lite out of the loop jag och Simon! Men det var en urbra bok.

    Bloom into you en av världens bästa serier of all time! Blank Canvas däremot tyckte jag var ännu roligare än Kaguya-Sama om det är ren och skär skratt-mätning som gäller.

    Kategori 2: serier som inte nämns i Simons krönika! Sen måste jag också ta upp HiX-Men (urbra! jag gillade inte hans avengers men här har han verkligen fått till det!), Isola (vanilla fantasy men… fin på nåt sätt… påminner mig om hur jag kände när jag först läste Groo som liten — att wow den här serien och den här världen skulle vara fantastisk utan humorn) och så otroliga The Seeds som kom i en hiatus efter dom två första numren…?! Vi vill se mer!
    Och så bästa nätserie Stand Still Stay Silent! Älskar teckningsstilen och älskar Lalli♥♥♥ (Men varför är alla så himla lily i serien? Kunde inga svarta ha överlevt? Dåligt!)

    Sen i kategori 3 jag borde ha lite mer koll jag ska försöka ta igen det på nåt sätt: Ruby Falls har jag inte läst men det är ju Nocenti…!? Kan ju inte vara dåligt eller?! Monstress va varför har ingen sagt till mig att Marjorie Liu har gått indie?

    Sen kategori 4 Årets Queen of Pain blir ingen serie utan plastpåsen som har fastnat i det lövfria täta grenverket i trädet rakt utanför mitt fönster den här kalla januaridagen och virvlar runt och sliter sig i vinden! kämpa på darling♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s