Peepshows Joe Matt: Incel in spe?

Har legat däckad av influensa i några veckor nu, och när jag av och till känt mig lite bättre har det blivit enkel läsning, dvs omläsningar (det tar mycket mer energi att läsa nya saker). Bland Pratchett-romaner och annat slumpade det sig så att jag också tog och läste om serien Peepshow, en självbiografisk serie gjord av amerikanen Joe Matt som började komma ut på 80-talet, och efter att jag läst den började jag fundera på hur serien fungerar idag, mer än 30 år sedan den startade. Febrig har jag varit (och är) så tankarna är inte så himla organiserade, bara så ni vet 🙂

Först lite mer om serien: I början utgjordes den av ensidiga nedslag i Joe Matts liv och vd som just hänt, huvudsakligen med humoristisk ton:

En rätt typisk ensiding, där några andra serieskapare gästspelar (Matt Wagner & Bernie Mireault), och där några av Joe Matts typiska karaktärsdrag, som snålheten och grubblandet över förhållandet med Trish, också finns med. Också typisk är teckningarna som i huvudsak ser rörliga ut och som om de är snabbt gjorda (om man tittar noggrant kan man tydligt se att teckningarna inte är riktigt lika snitsiga som en snabb titt ger vid handen, med många detaljer som ser skumma ut).

Så i början är det en mycket traditionell och småskojig dagboksserie, men efter hand börjar det mörkna, och det rejält. Det fortsätter att finnas sidor som huvudsakligen är tänkta att roa, men fler och fler av dem handlar om Joe Matts inre demoner och om hans mycket stormiga förhållande med Trish; här är en av de mer extrema sidorna vad gäller utformning:

För att vara en enda sida är det en himla massa rutor så zooma in om ni vill läsa 🙂

Och här någonstans börjar de där funderingarna på hur serien skulle kunna ses idag. Jag brukar försöka vara försiktig med att blanda samman serieskapare och seriekaraktär när det gäller föregivet självbiografiska serier, men med tanke på hur Joe Matt själv i serien och på brevsidor hela tiden sammankopplar de två versionerna tänker jag göra samma sak. Förhållandet som skildras är som sagt mycket vildsint, men trots att skildringen är en partsinlaga går det inte att undvika att konstatera att Joe Matt är ett svin av stora mått. Och inte bara i sin behandling av Trish utan i största allmänhet (något som också leder till en mycket rolig tvåsidig serie gjord av Seth i Joe Matts stil som finns med som inledning till samlingen av de här ensidingarna där Seth i princip enbart berättar om att i verkligheten är Joe Matt mycket värre än han framställer sig i serien), och det leder till ett bitvis mycket frustrerande inslag i serien: Matt gör en serie som framställer honom i usel dager, och när i senare serier hans vänner/bekanta (han har ont om vännner…) påpekar det för honom backar han omedelbart och försöker undslippa ansvar.

Det starka intrycket jag får är att han i serierna försöker både vara fullständigt ärlig men samtidigt tweakar historierna så de blir bättre som historier, och eftersom de två sakerna förstås motverkar varandra leder det till ständiga problem. Det gör inte så mycket, men lite frustrerande är det när man gång på gång får läsa om en Joe Matt som inte förstår varför folk reagerar som de gör.

Men det riktigt svåra inslaget i serien blir mer tydligt när 1992 serien blir en ”vanlig” serie, en tidning som ges ut av förlaget Drawn & Quarterly. Joe Matt fortsätter med serier i samma stil (men mer lättlästa tack vare det större formatet), och brevsidor dyker upp. Och det är de senare som fick mig att tänka på incels som jag antydde i titeln på dagens inlägg. För samtidigt som Matts kontinuerliga färd mot att bli än mer ärlig i serien och i verkligheten, inklusive ett allt större ointresse av att bry sig om vad andra tycker och tänker, så finns det en del brevskrivare som snappar upp Matts kvinnohat (för det finns det, inlindat i en dyrkan av kvinnors kroppar) och av orättvisa i att ”vackra” kvinnor aldrig väljer dem.

Utdrag ur Seths serie

Med andra ord, klassiska incel-åsikter där attraktiva kvinnor samtidigt åtrås och avskys. Att det inte precis är känslor som tenderar att väcka intresse verkar gå dem helt förbi. Och Joe Matt i serien visar upp samma resonemang: Ständigt attraheras han av kvinnor enbart på grund av deras utseende, och när Seth eller Chester Brown, hans två enda vänner som det verkar, påpekar ytligheten i det hela så ångrar han sig omedelbart. För att sedan göra exakt samma sak igen, med resultatet att jag ser en person som i teorin vet vad som är ok och inte, men som i praktiken inte orkar bry sig om det eftersom det är för jobbigt. Som med hans förhållande till Trish (som gudskelov för hennes skull tar slut) där han ibland vill ha tillbaka henne till varje pris, ibland vill döda henne (i samband med det vill jag också påpeka att han slog henne under förhållandet, enligt honom själv, men att han säger att hon slog honom mycket oftare fast det visade han inte i serien).

Att hans egna beteende skulle bidra till problemen förstår han egentligen aldrig, även om han som sagt då och då säger att han ångrar sig men utan att någonsin ändra sitt uppträdande. Som ett återkommande argument efter kraschen: Trish hade ju sagt att han var Den Rätte, så varför skulle han behöva bry sig om vad han gör eller vad hon vill? Om hon har funnit sitt livs kärlek så skulle hon ju aldrig lämna honom, oavsett vad som händer? Ergo, hon ljög och var falsk från första stund.

Ett riktigt charmtroll, som synes, och några av de där brevskrivarna likaså. Absolut inte alla insändarna har de här tongångarna, det finns många som uppskattar serien som konstverk (även om de flesta inte kan låta bli att nämna att Matt verkar vara en skitstövel, om han är som i serien), men det finns de vars huvudsakliga uppskattning av serien är en känsla av samhörighet med Matt och hans åsikter, och det är de som gör mig lite orolig. De här insändarsidorna är från tiden före internet (åtminstone före internets storhetstid), men likafullt är de + serien intressanta för de tankegångar som kan skymtas, föregångare till den nutida avskyvärda incel-rörelsen.

Hur gick det för Joe Matt sen? Well, det är ärligt talat jag också lite nyfiken på. I princip utkommer tidningen Peepshow fortfarande, men det är ett tag sen senaste numret sågs till. Faktum är att Matts serieproduktion i princip alltid varit i avtagande, och det har tycker jag haft ett tydligt samband med att hans liv verkar ha stannat upp i samma hastighet. När serien började var han precis mitt uppe i ett nytt förhållande, han flyttade till ett nytt land (Kanada), han lärde känna nya vänner (som Seth och Chester Brown). Och han arbetade också med att förändra sig själv till det bättre, mycket tack vare Trish tror jag. Men sen när det förhållandet tog slut och han inte behövde anstränga sig för någon annans skull stagnerade han i en ständig loop av onanerande framför videobandspelaren (en löjligt stor procentandel av de senare numren handlar om detta, och om hur han redigerar egna band för att de bara ska innehålla just det som han vill se, så att saker som ansikten på män helt tas bort) och alltmer meningslösa samtal med vänner som i sin tur blir mer och mer frustrerade över att han aldrig gör någonting åt det han klagar på.

Från det senaste numret

Det tog honom fjorton år att göra fjorton nummer av tidningen, och de sista numren kom ut år 2000, 2002, och 2006. Med en fortsatt fördubbling av åren mellan numren borde det kommit ett nummer 2014 och faktiskt gjorde det nästan det; i Drawn & Quarterlys 25-årsjubileumsbok från 2015 bidrog Matt med 16 sidor, dvs nästan ett helt nummer. Så framåt 2030 kanske vi får en uppdatering av Joe Matts liv, och även om det nog ärligt talat mest är fascinationen att se en pågående tågolycka så är jag nyfiken!

Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s