Framtidens arab 4: Omvärlden pockar på uppmärksamhet

Omslag

Först, ett litet tråkigt meddelande: Det verkar som om Riad Sattoufs utmärkta självbiografi inte sålt tillräckligt bra på svenska för att översättningen ska fortsätta. Jag hoppas fortfarande på en svensk utgåva, någon dag, men tills dess får det bli den engelska version för min del!

Och en diger läsning blir det den här gången, med nästan dubbelt så många sidor jämfört med de tidigare delarna och med en Riad som inte längre är lika ung och lika omedveten om hur omvärlden egentligen fungerar. I början av boken är han cirka tio år och i slutet är han i de yngre tonåren, och det gör att han börjar reflektera över hur andra människor fungerar och agerar, till skillnad från förut då han som litet barn bara kunde följa med och konfunderas över vad som hände.

Pappan med en av sina ständigt återkommande konspiratoriska teorier

Det gör att han här, när han kastas mellan att bo i Frankrike och Syrien, för första gången själv reflekterar över sin situation. Och det gör att framförallt hans far, som långsamt överger idén om att vara en som han själv kallat det modern arab för att istället bli mer rättroende, inklusive pilgrimsfärd till Mecka, framstår i en sämre dager än förut. Inte för att pappan någonsin verkat sympatisk utan snarare en person som är fruktansvärt egocentrerad och önsketänkande utan att bry sig om hur det påverkar andra, men med en Riad som ser mer och själv kan bedöma framstår fadern som en ynkligare och sorgligare person än förut, som någon som gått från att ha varit smått obegriplig för den unge Riad, men det gällde de flesta vuxna, till att vara en person som är alltför lätt att genomskåda i sina egoistiska tankar och handlingar. Fadern följer nu minsta motståndets lag, dvs han gör som hans familj och släkt alltid gjort, utan att bry sig om sin egen familj, och för första gången spricker också masken när han är öppet obehaglig mot de senare.

Överlag framstår de flesta vuxna som rätt osympatiska, fast som de är i delvis destruktiva mönster. De kan vara trevliga privat, men för eller senare tittar fördomar och rigida principer om rätt/fel fram, oavsett deras bakgrund. Det finns också gott om relationer som nötts ner av tiden, där framförallt pappans uppträdande har varit förödande. När pappan återvänder till familjen i Frankrike efter en tid i Saudiarabien där han enligt sig själv tjänat massor av pengar och haft det bra försöker han visa att han ändrat sig: Han är vänlig mot Riad och försöker engagera sig i dennes skolgång, han anstränger sig för att tala om att det visst finns trevliga judar (tidigare har han uttryckt sig rejält antisemitiskt, som synes ovan), med mera. Men det är sedan länge försent, och vare sig Riad eller hans mamma låter sig denna gången tjusas. Eller kanske luras, för pappan har så många gånger sagt att nu, nu är allt förändrat, att ingen tror honom längre. Inte heller jag som läsare; jag väntade hela tiden på att det skulle avslöjas att livet i Saudiarabien inte alls varit så lyckosamt som pappan sa.

Riads pappa försöker övertyga sin familj om att den här gången har han äntligen ändrat sig på riktigt

Det är med andra ord rätt eländigt, inklusive att tonåringen Riad bekymrar sig över sitt utseende (han är inte längre söt) och andra tonårsproblem. Det finns några små ljuspunkter, som en snäll morfar och det faktum att hans mamma äntligen verkar ha bestämt sig för att inte längre gå med på makens otrevliga uppträdande, men dystert känns det ändå. Förut har det varit mer en blandning av tragedi och humor, där det senare yttrat sig i hur absurt allt som pågår tett sig för den lilla Riad, men nu när han är stor är det inte längre absurt utan bara sorgligt.

Men en intressant läsning är det fortfarande. Tonvikten har skiftat över tid, och från att ha börjat som en fascinerande skildring av de länder och kulturer som Riad växer upp i är det nu mer av en klassisk självbiografi där skildringen av familjen, och framförallt fadern, står i centrum. Bra det med, men lite mer traditionell läsning känns det som. Sattoufs teckningar är fortsatt perfekt anpassade för berättelsen; han är egentligen rätt begränsad som illustratör, men den här serien är ett bra exempel på hur lyckat det kan bli när manus och teckningar passar varandra. En volym återstår, om jag förstått det rätt, och sen kommer den här självbiografin vara klar, och det ser ut att bli en av de allra bästa i serieväg som hittills gjorts 🙂

Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

PS. Efter att jag skrev den här recensionen hörde jag från Cobolt att förhoppningsvis kommer bok 4 på svenska i höst. Yay!

4 reaktioner till “Framtidens arab 4: Omvärlden pockar på uppmärksamhet

  1. Men nu i slutet på maj kommer den på Cobolt. Den som väntar på något gott …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s