Konsumentinfo: Nyutgåvan av Maison Ikkoku

Jag är extremt subjektiv när det gäller Rumiko Takahashis Maison Ikkoku. Objektivt sett skulle jag säga att det är en utmärkt klassiker i genren romantiska seinen-komedier, och av Takahashis längre serier den mest fokuserade (även om historien skulle kunna berättats på något färre sidor). Men subjektivt sett är den för mig så mycket mer, av alla möjliga anledningar, inklusive sättet den ursprungligen publicerades, någonting som inte längre är möjligt att uppleva för nya läsare nu när man kan läsa serien i tjocka volymer.

Men det ska jag inte skriva någonting mer om för det har jag redan gjort en gång, utförligt, nämligen här. Inklusive spoilers, så varning för nya läsare! Istället tänkte jag skriva några ord om den nya amerikanska utgåvan från Viz eftersom den första volymen dök upp här i veckan, och den har jag givetvis läst 🙂

Nyutgåvan är en såkallad Viz Signature Edition, och vad det betyder är att böckerna är en smula lyxigare än Viz vanliga mangavolymer: Något större fysiskt format, lite tjockare, och en mycket mer omsorgsfull design av boken som fysiskt objekt, inklusive omslagets papper, med mera. Och, givetvis, lite dyrare; i det här fallet $25 för cirka 340 sidor, dvs knappt två vanliga volymer. Det här är någonting som jag är verkligt glad för eftersom jag har svårt att komma på någon manga som jag hellre sett i en påkostad utgivning än just Maison Ikkoku; det skulle möjligen vara någon av Ashinanos serier men de har jag helt gett upp hoppet om, tyvärr :-/

Att det sedan också innebär att jag äntligen får en samlad utgåva av serien där alla kapitel ingår är förstås också fantastiskt trevligt. Maison Ikkoku har en lite komplicerad utgivningshistoria på engelska så låt mig dra den, i korthet, med de tre utgåvorna som existerade innan den här nya:

  1. Tidningar 1993-2000. Hela serien gavs ut i tidningar om två kapitel / tidning, och det var den här utgivningen som passade serien som handen i handsken, på grund av hur Takahashi använder tidsaspekten (se min nämnda recension). Flippade sidor, dvs spegelvända, så en massa retuscheringar för att undvika spegelvänd text på skyltar osv. Fem kapitel hoppades över (varav fyra senare publicerades i antologin Animerica Extra). 80 tidningar totalt, och jag har kvar alla, även efter en mängd bokhyllesutrensningar 🙂
  2. Böcker 1994-2000. 14 volymer som samlar ihop tidningarna, så flippade sidor, fem saknade kapitel, osv. Jag har alla dessa också (älskar man en serie så gör man).
  3. Böcker 2003-2006. 15 volymer som inkluderar de tidigare överhoppade kapitlen, och nu oflippade. Jag har, konstigt nog, inte de här…

Hur står sig då den nya utgåvan mot de äldre?

Well, det är ärligt talat en lite blandad kompott. Designmässigt vinner tveklöst den nya, där omslaget och pappret för denna är överlägsen alla de tidigare. Jag föredrar nog också pappret som används för innanmätet i den nya eftersom de böcker jag har tidigare är för bländade vita vilket ger serien ett litet hårt intryck, även om det nya är en gnutta mer genomsläppligt så att trycket på andra sidan ibland kan anas. Jag uppskattar också att man redigerat sidorna lite mer försiktigt i den nya, som att i den äldre rätt ofta små texter på Yusakus t-shirtar ibland tagits bort (antagligen för att slippa trassel pga flippningen).

Men sen har vi översättningen, och den är ett känsligt kapitel. När de tre tidigare utgåvorna publicerades stod Gerald Jones för den, en vid den tiden uppskattad serieförfattare. Eftersom det här var tidigt i mangautgivningen i USA la man ner mycket omsorg för att anpassa texterna så att de inte skulle vara för svåra vad gäller anspelningar på japanska företeelser och dylikt, så Viz skröt faktiskt i reklamen för serien med att Jones översatt, vilket skulle borga för en följsam text. Och Jones lyckades bra med det senare, med en naturlig ton i språket och dialogerna. Den nya översättningen av Matt Treyvaud känns lite stelare och mer formell i jämförelse; den är inte alls dålig, tvärtom rätt bra, och med personer som Yotsuya fångar Treyvaud faktiskt bättre just dennes stela och lite styltiga språk som passar till personligheten, men för personer som den mer avslappnade Akemi skulle jag gärna sett lite ledigare språk.

Så i stil, en liten seger för Jones. En aspekt som Treyvauds översättning däremot helt klart är bättre ur är att man nuförtiden litar på att läsare av manga ska acceptera japanska egenheter i språket, så som man i den nya översättningen är mycket noggrannare med hur huvudpersonerna tilltalar varandra, dvs hur man använder efter- respektive förnamn och hur det återspeglar graden av förtrolighet. Andra exempel på liknande saker är att ordet ”ronin” (dvs en student som misslyckats med sin examen och pluggar för en ny chans) nu används om Yusaku istället för engelska ord som ”flunk-out”.

Vad är då det känsliga? Jo, för några år sedan avslöjades Jones innehav av stora mängder barnpornografi, och han sitter nu i fängelse. Så när man skulle ge ut serien igen ville man självklart inte förknippas med Jones (eller för den delen ge honom royalty för översättningen), och eftersom det fanns andra skäl att uppdatera översättningen som den nu större vanan vid manga och förståelse för japansk kultur blev det en ny översättning. Och jag tycker att Viz gjorde helt rätt, men hade förstås hoppats att den nya skulle vara bättre än den gamla på alla sätt, men nu får vi nöja oss med en som är på vissa sätt bättre, på vissa sämre.

Jag har också några randanmärkningar, som att jag verkligen velat att de sidor av serier som ursprungligen publicerades i färg skulle fått behålla den (det är samma sak i de äldre utgåvorna, dvs svartvitt för hela slanten), och att jag inte är alltför förtjust i idén att all dialog i serien har ett typsnitt som ska föreställa handgjord men att alla tankebubblor typsatts med ett striktare typsnitt, orsak oklar. Men det är anmärkningar från en läsare som så gärna skulle velat att det här blev en perfekt utgåva, och det kanske bara skulle varit jag som varit beredd att betala det högre priset som exempelvis färgsidor skulle inneburit 😉

Hur som helst är det fantastiskt roligt att det äntligen kommer gå att få tag på Maison Ikkoku igen, en serie som jag läst om jag vet inte hur många gånger. Och minst en gång till kommer det bli eftersom jag med 100% säkerhet kommer fortsätta köpa den här utgåvan, och precis som vad gällde första volymen kommer jag läsa dem samma dag de dimper ner i brevlådan. Woohoo!

Gamla flippade utgåvan
Nya oflippade utgåvan; notera Yusakus T-shirt med text jämfört med den bortretuscherade Ti-shirten i den äldre utgåvan, och hur Yusakus tankar i sista rutan använder ett annat typsnitt än dialogerna
Kan köpas bl.a. här: (affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

En reaktion till “Konsumentinfo: Nyutgåvan av Maison Ikkoku

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s