Prins Valiant à la Dell

Några ord om en drygt 60 år gammal halvdan version av en klassisk serie? Tja, varför inte!

Det handlar alltså om Prins Valiant, Hal Fosters fantastiska söndagsserie som jag räknar in bland mina absoluta favoriter i läsväg, alla kategorier. Jag har skrivit om den en del gånger här på bloggen av olika anledningar, men den här gången handlar det alltså om den version som förlaget Dell gav ut under 50-talet i Four Color, antologitidningen som innehöll en salig blandning av serier, bland annat några av Carl Barks mest klassiska serier. Men även dagstidningsserier återtrycktes i tidningen, och om det var någon ovanligt populär sådan lät man ibland framställa originalserier speciellt för Four Color, och det gäller alltså också Prins Valiant. Så när jag i digitalt format ramlade över de totalt sju nummer som gjordes med serien tänkte jag att de skulle kunna vara kul att se hur den charmanta prinsen fungerade som serietidning, även om jag inte hade några större förhoppningar om kvalitén 😉

Och det första numret (Four Color #567) infriade till fullo mina farhågor: Ett riktigt uselt manus helt utan spänning, humor eller finess, teckningar som var något bättre men stela och opersonliga, och det hela prytt av ett fasansfullt omslag från den då nyligen utkomna Prins Valiant-filmen där Robert Wagner spelade titelrollen (och filmen var antagligen orsaken till att man hoppades att serietidningen skulle bli populär):

Så jag funderade allvarligt på att lägga ner läsningen efter första numret, men beslöt mig för att ge serien en chans till. Och faktiskt blev den i och med nummer två (Four Color #650) betydligt bättre. Framförallt är det manuset som blir helt läsbart, med relativt enkla äventyrsberättelser men så pass rättframt berättade att det hela fungerar. Det är inte stor seriekonst inte, men det går att läsa, och jämfört med första numret är skillnaden milsvid.

Teckningsmässigt är det också kanske något bättre, men ingen större skillnad; den som står bakom teckningarna är i alla sju nummer Bob Fujitani, en gammal serieräv som jobbade med en fascinerande stor uppsättning klassiska serier och serieskapare under åren. Han var relativt skicklig och jobbade oftast i en realistisk stil, och hjälpte bland annat till med serier som Blixt Gordon (i princip var han ensam tecknare på den serien i många år när Dan Barry höll på med annat), Rip Kirby, med flera. Pålitlig, men enligt mig alltid småtrist, och det lever han upp till här också. Här slarvar han också ibland rejält; jag kan tänka mig att eftersom det är relativt långa serietidningar och som jag förstått det betalade serietidningarna mycket mindre än vad dagstidningsserierna gjorde så spenderade han inte alltför mycket tid på serietidningsteckningarna.

Men för att vara rättvis mot Fujitani så kommer först här en helt okej sida där Gawain är illa ute, och en sida som också har ett relativt bra flyt med Valiants oro och senare ilska över Gawains snudd på fatala olycka:

En smula stelt kroppsspråk, och fören på båten som krockar med Gawain känns inte som om den väger någonting, men som sagt, en okej seriesida; jag har sett många mycket sämre.

Men en sak som Fujitani har stora problem med, och detsamma gäller stackars Robert Wagner på omslaget härovan, är Valiants frisyr. Hos Foster ser den alltid bra ut, och förvånansvärt normal; jag tänker aldrig på hur absurd den egentligen är. Men Wagners peruk ser störtlöjligt ut, och Fujitanis har liknande problem. Dessutom gör frisyren att Fujitanis Valiant ofta har ett huvud som är alldeles för litet höjdmässigt ovanför ögonen, antagligen för att ett realistiskt huvud med det håret lätt ser ut som Wagner-bilden:

Övre delen av Valiants huvud är konstigt nog försvunnet

Prins Valiant i Dells tappning går att läsa (undantaget första numret…), men det är nog det mest positiva jag kan säga om den. Själv tyckte jag det var roligt att se en annan version av prinsen för att jag är ett så stort fan av originalserien, men jag kan verkligen inte rekommendera andra att läsa den, det finns så många bättre serier att välja på. Vilket inte kommer hindra mig från att kanske skriva om ytterligare andra versioner av just Prins Valiant i framtiden. Vad sägs om Marvels variant? 🙂

PS. Som avslutning en drygt 4 år försenad service till min vän Sandra som i en kommentar till ett tidigare inlägg om Prins Valiant beklagade sig över versalerna i textningen och som blev intresserad när jag nämnde att när serien förevisades i Comics – Den stora serieboken (nummer 2 närmare bestämt) var det med en annan textning. Det har inte blivit av att visa den IRL så här är istället en scan av en av rutorna, när Aleta och Val efter en dramatisk natt återigen är nyblivna föräldrar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s