Seriemix 9-10

Jag brukar berömma uthållighet här; det är så vanligt att någon startar ett projekt med högtflygande planer och idéer som skulle räcka för decennier av serier, för att sen efter något/några enstaka tidningar/album tappa lusten. Det gäller inte bara serieskapare utan även förlag, och därför blir jag glad när jag ser mindre förlag drivna av eldsjälar som kämpar på år ut och år in, även när det gäller förlag som kanske inte riktigt har samma smak som jag själv.

Case in point: Serieantologin Seriemix. Den startade för drygt fyra år sedan, och kom nyligen ut med sitt tionde nummer som jag fick ett recensionsexemplar av häromveckan, tillsammans med nummer nio som också är relativt nytt. Ända sedan starten har det varit Ades förlag, känt för bland annat Dylan Dog, som gett ut den, med något varierande redaktörer men med ett likartat innehåll oavsett: Svartvita serier som drar åt äventyr/action snarare än vardagsdrama, dvs med manus som inte riktigt passar in i exempelvis en tidning som den mer välkända Galago, och en i princip helt manlig serieskaparskara.

När jag skrev om första numret tyckte jag att tidningen inte var helt lyckad på grund av att det som så ofta när det gäller antologier saknades en helhetskänsla, en anledning till att just de här serierna samsades i just den här antologin, men att Daniel Ahlgrens bidrag gjorde tidningen läsvärd. Nu, nästan fem år senare och med betydligt fler nummer utgivna skulle jag säga att Seriemix har blivit betydligt bättre som antologi betraktad. Variationen har ökat, men trots det tycker jag att den där helheten numera finns där. Kanske inte för att serierna i sig hör mer ihop än förut, men tack vare att jag nu läst så många fler nummer har Seriemix lyckats hamra ut sin alldeles egen nisch: Serierna känns inte längre obesläktade utan kort och gott som typiska Seriemix-serier, och det är ytterligare ett plus för det enträgna arbetet som lagts ner 🙂

Vad bjuds då på i de här två numren? Jag tänkte inte gå igenom de elva serier som samsas här utan istället nämna de som jag tycker är de mest intressanta. I slumpmässig ordning:

  • Robin Karlssons två serier, Brevbäraren & En julserie. Två vardagsserier med drastiskt olika bakgrund (den första en Efter katastrofen-serie, den andra en 100% alldaglig familjedag i nutida Sverige) men med samma trivsamma känsla som jag tyckte om. Jag skulle inte ha något emot att läsa mer om brevbärarens värld och vad som hände/kommer hända, och julserien var en trevlig omväxling med sitt manus som inte har någonting som helst att göra med spänning. Karlsson är inte den styvaste tecknare jag sett med illustrationer som definitivt behöver jobbas mer med, men jag gillar som sagt hans manus och hans omslag till nummer nio är finfint:
  • Lars Andersson däremot tecknar genuint charmigt, vilket illustreras bäst i den rimmade serien Artur. Det är inte bara teckningarna i sig som jag gillar utan också valet av miljö med en serie som utspelas i ett lantligt Sverige i en obestämd dåtid. Vilket också påminner mig om att jag borde försöka få tag på hans album Historien om Gustapärsa på Mjödtjärnberget!
  • Och sist men också bäst, Lars Kranz två korta självbiografiska serier i nummer tio. Suveränt säkert berättade och lika suveränt säkert tecknade historier som egentligen inte handlar om någonting särskilt som hänt, även om den första av dem initialt verkar bli dramatisk. Jag har inte sett Krantz teckna lika kontrollerat som här förut, med teckningar som ligger någonstans i gränslandet mellan Charles Burns/Brian Bolland/Stephen Bissette; jämfört med andra serier av honom som Den svarta jorden med deras mer groteska illustrationer verkar han här ha koncentrerat sig på att teckna en gnutta mer traditionellt elegant, och det gör han med den äran. Och just det ja, apropå det där med att Seriemix innehåll åtminstone från början kändes väsensskilt från Galagos så har en av de två Krantz-serierna faktiskt redan publicerats i just den tidningen. Kul att vyerna vidgats, både i Seriemix och i Galago 🙂

Det var det; några klart läsvärda serier alltså och sen några som inte passade mig riktigt lika bra, men som alltid med antologier är det garanterat inte precis de serier som jag gillar som alla andra läsare kommer tycka om, och vice versa!

Kan köpas bl.a. här: (affiliate-länk, dvs om du köper via länken kan jag få en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s