The Adoption

Jag börjar få rätt bra koll på den belgiska manusförfattaren Zidrou nu, efter att ha läst om inte en uppsjö så åtminstone en handfull av hans serier som kan handla om, till exempel: Kärlek på ålderns höst, familjesemestrar, varmhjärtade tragedier, eller en nostalgisk version av en klassisk seriehjälte. Och efter att ha läst The Adoption, två volymer tecknade av Arno Monin, blir det ännu tydligare vad för slags serier Zidrou gillar att skriva: Melankoliska serier om hur det är att växa upp / åldras.

I The Adoption är huvudpersonen Gabriel, en pensionerad man med ett på det hela taget lyckligt liv: Två vuxna barn och en fru. Lite spänningar finns i familjen, men när sonen och dennes fru inbjuder hela familjen för att fira att de äntligen fått ett barn, Qinaya, en flicka adopterad från Peru efter att en jordbävning dödat tusentals människor där, blir alla glada för sonens familjs skull. Förutom Gabriel då, som aldrig varit särskilt barnkär visar det sig, och det har också inneburit att hans kontakt med sina barn inte är riktigt så bra som den skulle kunna varit.

Varpå vi givetvis får se hur Gabriel långsamt tinar upp och blir förtjust i Qinaya, och hur han knyter an till henne kanske mer än han gjort till sina egna barn.

Varpå, eftersom det här är en serie skriven av Zidrou, saker och ting tar en tragisk vändning:
(spoiler) Det avslöjas efter en tid att Qinaya inte alls är föräldralös, och att Gabriels son + hustru kidnappat Qinaya. Qinaya får åka hem till Peru, sonen sätts i fängelse, och Gabriel kapar kontakten med sonen. Serien tar sen upp tråden igen några år senare, när Gabriel åker till Peru för att försöka återknyta bekantskapen med Qinaya, vilket självklart inte går så bra som han önskat.

Jag uppskattar att Zidrou ger sig på ämnen som inte är de allra vanligaste när det gäller serier, framför allt inte när det gäller skönlitterära serier snarare än självbiografiska, där de senare mycket ofta tar upp tyngre frågor. Så plus för det. Hans manus är också välskrivna och genomtänkta, tecknarna är oftast bra de med (som Minon här, alldeles förträffliga illustrationer i klassisk europeisk stil) med och alla nämnda serier flyter på bra i läsningen.

Men hans manus har också samma svagheter. Med tanke på hur ofta det är rejält dramatiska saker som händer saknas det energi i skildringen; alldeles för många av hans karaktärer reagerar besynnerligt passivt. De agerar som om det som händer är någonting som hände för många år sedan, och deras känslor verkar redan i nuet ha fått en nostalgisk/melankolisk patina över sig. Ta dagens serie där det verkligen är dramatiskt. När det verkligen bränner till väljer Zidrou att inte visa oss detta, utan istället får vi efter ett tidshopp se vad som hänt, och då har redan Gabriels reaktioner mattats av och saker som att hans fru också drabbats hårt är ingenting han längre tänker på; det hände för några år sedan, och nu är det inte längre lika akut.

Kort sagt tycker jag att Zidrou de allvarliga ämnena till trots undviker det riktigt svåra situationerna. Alla hans huvudpersoner har resignerat och anpassat sig, och det blir lätt någonting klibbigt sentimentalt över det hela. Det blir sällan sorgligt på riktigt, eller för den delen lyckligt på riktigt. Det finns andra småproblem med hans serier, som att äldre män som det mest självklara i världen går till prostituerade (de kallas älskarinnor men är alltid yngre och får betalt…), men det som i längden irriterar mig mest är att hans serier känns så likartade. Med ett undantag för Glorious Summers som visserligen har ett nostalgiskt skimmer över sig men undviker de andra problemen, kanske för att huvudpersonerna är så pass mycket yngre.

Gabriel filosoferar med några vänner medan han vaktar Qinaya

The Adoption är en bra serie på många sätt, men det är ett problem för min del att ju mer jag läser av Zidrou, desto mer känns det som att jag redan läst serien ifråga, och eftersom jag verkligen gillar att bli överraskad när jag läser är det lite trist. Det finns serier där poängen är att de är variationer på ett tema (som Krazy Kat eller Kaguya-sama: Love is War) men när det gäller Zidrou är nog tanken att serierna ska vara varierade. Det är bara det att de, tyvärr, inte är det :-/

Kan köpas bl.a. här:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s