Takahashi-horror: Mermaid Saga

Förlaget Viz fortsätter att ge ut Rumiko Takahashi-serier i omnibus-utgåvor. För min del har jag nöjt mig med de omnibussar (eller hur plural av omnibus ska bli på svenska…) där det är stor skillnad mellan originalutgåvorna och de nya, så Ranma ½ & Inu-Yasha får vara medan jag köper Urusei Yatsura (som tidigare inte getts ut komplett på engelska) och Maison Ikkoku (som tidigare funnits i två olika utgåvor men båda med flippade serier). Och nu finns också den inte lika kända och betydligt kortare serien Mermaid Saga samlad i två mycket eleganta volymer som till sin design påminner mycket om Maison Ikkoku-utgåvan: Något större format än vanligt, lyxigare omslag, och med en ny översättning.

Som rubriken säger handlar det här om en annan slags serie än de övriga nämnda, för Mermaid Saga är definitivt en skräckserie mer än någonting annat. Till exempel Inu-Yasha har tydliga skräckinslag men känns huvudsakligen som en äventyrsserie mixad med lite skräck, men här är proportionerna de motsatta. Och resultatet är utmärkt tycker jag. Inte för att Takahashis serie är skrämmande på samma sätt som till exempel den likaså japanska serieskaparen Junji Ito kan vara när han är som bäst, därtill är det här alltför klassisk skräck med lika klassiska monster-troper, men Takahashi är extremt bra på att berätta en enkel historia i serieform. Hon behärskar mediet till fulländning, och det är definitivt en stark anledning till att jag tycker så bra om hennes serier: Hon vet exakt vad hon gör, oavsett om det handlar om burlesk humor (Urusei Yatsura), komisk melodram (Maison Ikkoku), eller skräckhistorier om sjöjungfrur och vad som händer med de som äter köttet från densamma.

Så räkna inte med en läsning som kommer överraska när vi får följa Yuta, odödlig sedan han ätit köttet ifråga och nu några hundra år gammal , och Mana, också odödlig av samma anledning men betydligt yngre, och deras sökande efter att bättre förstå vad det är som hänt dem, och vad som kan hända andra som också de påträffat en sjöjungfru. Istället handlar det om ett hantverk av yppersta klass, och för en gångs skull också i en nästan lika proffsig design, för de här böckerna är de hittills elegantaste av Viz alla olika utgåvor av Rumiko Takahashis serier.

För som nämnts ser de till en början ut ungefär på samma sätt som Maison Ikkoku-böckerna, men två saker gör den här utgåvan till en mycket bättre läsning. Dels handlar det om textningen som ser klart bättre ut (som jag nämnde i den ovan länkade recensionen om Maison Ikkoku var jag inte så förtjust i textningen där som i mitt tycke var okänslig och en smula stel), men framförallt om att fler sidor förärats med färg den här gången. Tyvärr finns det även här några sidor som ursprungligen publicerats i färg* som här återges i svartvitt med trist resultat, men åtminstone en del av sidorna i inlagan har fått behålla färgen till skillnad från Maison Ikkoku där bara försättsblad är i färg.

En av sidorna som återges i färg

Det kanske inte låter så viktigt, men faktum är att precis som vanligt blir jag väldigt förtjust när jag någon gång faktiskt får se mangasidor som ursprungligen avsetts för färgläggning i just färg, för lika bra som till exempel Takahashi är på att teckna i svartvitt visar hon sig vara på att teckna i färg. Det är med andra ord inte enbart en fråga om att återgivningen i svartvitt av de här sidorna ser trist ut, med oskarpa linjer och ett allmänt utseende som om någon fotograferat en sida snarare än tryckt en, utan också om att färgversionerna är så snygga. Och med tanke på att just dessa två utgåvor, dvs Maison Ikkoku och Mermaid Saga, otvivelaktigt är tänkta att vara inte bara tjocka utan också lyxiga samlingar av serierna ifråga borde nog färgerna fått vara kvar.

Men med det sagt rekommenderar jag självklart ändå de här böckerna; framförallt för de som inte läst serien hittills och uppskattar Takahashi, men även för de som liksom jag läste serien när den kom ut första gången. För utgåvan är vacker och serien är bra, och Rumiko Takahashi är en av de bästa serieskaparna vi har när det kommer till handfast berättade traditionella historier 🙂

Kan köpas bl.a. här: (affiliate-länk, dvs om du köper via länken kan jag få en liten ersättning)


*: När det gäller de sidor som inte återges i färg ska jag nämna att problemet givetvis kan vara att det saknas bra förlagor av just de här sidorna. Men jag tror nog att det snarare handlar om att det blir lite billigare och enklare att trycka just dessa sidor i svartvitt. Jag råkar ha i min ägo den japanska versionen av precis den här utgåvan av Mermaid Saga som jag köpte får en herrans massa år sedan i Japan. Generellt sett är pappret en smula blankare och trycket knivskarpt, och när det gäller de där färgsidorna som återges i svartvitt på engelska är de av ett särskilt slag, och ett slag som gamla svenska serieläsare kanske känner igen: De är tryckta i lingonfärgläggning, dvs svartvitt+olika nyanser av rött. Så min gissning är att Viz inte tyckte det var värt kostnaden att trycka någonting som är dyrare än svartvitt när det ändå handlar om sidor som inte är 100% i färg. Synd tycker jag, för det är (givetvis!) en mycket snitsig hantering av lingonfärgläggning som erbjuds, och som bevis på det finns samma sida på engelska och japanska här nedan:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s