Kort-kort: Superfeministerna

Jag har sagt det förut och nu säger jag det (ok, skriver det…) igen: Serieformatet är fantastiskt bra för dokumentärt innehåll. Det finns så många serier jag läst och uppskattat som om de gjorts i något annat format som ren text eller video jag har svårt att tro att jag skulle tyckt det fungerat lika bra. Det gäller allt från klassiker som Maus till mer småskaliga böcker som Rick Gearys minidokumentärer. Detsamma gäller också för en näraliggande genre som faktaböcker, och det är en sån jag läst idag: Superfeministerna, av Mirion Malle.

Namnet till trots finns det inga superhjältar innanför omslaget, utan istället handlar det om en presentation av feministisk terminologi avsedd för 10-15-åringar (men som förlaget påpekar finns det säkert en hel del äldre som också skulle behöva en snabbkurs i detta) som representation, samtycke, intersektionalitet, med mera. Termer förklaras och diskuteras med hjälp av en berättare i boken som ibland talar direkt till läsaren, men oftast till andra personer/barn i serien. Och just diskussionen om termerna är någonting som fungerar bra här; tack vare att det inte handlar om rena definitioner utan minst lika mycket om varför termer behövs och varför man valt just de man valt gör att innehållet blir levande istället för en torr uppslagsbok. Det personliga tilltalet gör att det känns som att man är med i en diskussionsgrupp snarare än att man lyssnar på ett allvetande orakel, så även om det inte finns någon handling av ett dramatiskt slag händer det ändå saker i serien.

En annan liten detalj som jag var glad för var följande sida där det tas upp specifikt hur svenska fungerar. En svårighet med översatta böcker är alltid att hur någonting är i ursprungslandet kanske inte alltid gäller i översättningslandet, och det finns några sådana sekvenser i den här boken med där jag inte kan låta bli att fundera på var de refererade undersökningarna gjorts och vad resultatet skulle bli i Sverige (även om trender brukar vara sig lika i liknande länder som Sverige och Frankrike kan detaljer skilja sig åt), och därför är det extra viktigt att när en så specifikt fransk sak som genus i språket tas upp finns det också med en beskrivning av hur svenskan är. Jag vet inte om det är översättaren/redaktören själv som ordnat till det eller om redan originalet har med passusen om språk som inte fungerar som franskan, men det visar hur som helst en omsorg om detaljerna.

I övrigt kan jag också säga att Malles teckningar är småtrevliga och definitivt lättlästa; hon får inte chansen att variera sig så mycket eftersom det här i grunden är en samling sidor med människor som talar till och med andra människor och där det primära är att vad de säger går fram, så till exempel bakgrunder saknas helt. Men det fungerar och det flyter på så bra det kan i berättandet, och det är vackert så.

Jag kan väl inte säga att Superfeminister är en stor läsupplevelse. Men det är inte heller tanken med serien, och som upplysning och tankeställare tycker jag den är lyckad. Det är ett ämne som för en del kan vara känsligt, men min åsikt är att Malle lyckas presentera i princip alla ämnen hon tar upp på ett bra och balanserat sätt; det handlar mer om att ge en förståelse för problemen och ord för att kunna lösa dem, snarare än att presentera tvärsäkra åsikter om vad lösningarna skulle kunna bestå av, och jag tycker att man kan sätta den i händerna på vem som helst. Oavsett ålder 😉

Kan köpas bl.a. här:
  • Superfeministerna (Adlibris)
  • (affiliate-länk, dvs om du köper via länken kan jag få en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s