Krisläge

2020 var ett udda år, men eftersom det är såpass aktuellt tänker jag inte beskriva det själv. Istället tänkte jag skriva några ord om en serie som utspelas från 13:e mars 2020 till och med 22:a december 2020, och en serie där huvudpersonerna hade det överjävligt illa precis hela tiden. Fast det är klart, det var inte någonting nytt för dem eftersom det handlar om personerna från Simon Hanselmanns serier om Mogg & Megg & Uggla och deras bekanta 😉

Serien publicerades ursprungligen på Instagram med tio paneler om dagen (i den här boken består varje sida av 12 paneler, så två nya paneler / sida för de som redan läst serien på nätet), och de nästan 300 sidorna utspelar sig alltså närmast i realtid . Lite av effekten går såklart förlorad när man läser serien såhär i efterhand, men nog går det att känna igen sig i toappappersbristen, BLM-kravaller, och hur Megg väljer att helt ignorera omvärlden för att istället spendera all tid med att spela Animal Crossing.

Det som (lyckligtvis) jag inte känner igen mig i är allt elände som drabbar den lilla gruppen vänner, men som mer eller mindre är det normala för dem. Mogg & Megg är inte med så mycket, utan istället är det varulv Jones & Uggla som totalt spårar ur. Uggla försöker styra upp allt med järnhand men det går förstås inte så bra när Jones kaosar loss. Det är livestreamad porr (mestadels med Jones som ensam artist), mordbränder, amputationer, med mera, och i sann Hanselmann-anda så extremt grafiskt / motbjudande / humoristiskt (för de som gillar svart humor) som tänkas kan. Och eftersom 2020 var som det var börjar Netflix streama en dokuserie om gänget med Jones i huvudrollen, med namn inspirerat av Tiger King, dokuserien som fångade så mångas intresse våren 2020:

Subtilt? Njae, men det är inte heller meningen 😉

Teckningarna ser ut som de brukar, dvs det handlar om en ruffig stil utan anspråk på teknisk skicklighet. Personligen har jag ingenting emot det; bara tanken på den här serien tecknad i någon slags realistisk stil är skräckinjagande (fast också lite fascinerande; undrar hur det skulle vara att läsa det här tecknat av någon extremt prydlig tecknare som Brian Bolland…). Däremot är det en annan färgläggning jämfört med de tidigare serier av Hanselmann jag läst, och jag föredrar nog den äldre mer starka och platta färgläggningen jämfört med den här något blekare och med fler nyanser. Vi får se i framtida serier om den här förändringen berodde på att Hanselmann använde ny teknik för den här serien som gjordes för digital publicering istället för hans vanliga fanzine. Och apropå teckningar osv så är design & papper & tryck givetvis utmärkt, som man kan förvänta sig när det är Lystring förlag som ligger bakom.

I Hanselmanns utförliga notapparat i slutet av boken nämner han att hans serier må ha samma huvudpersoner, men att de utspelar sig i olika universum, dvs att bara för att en person dör / försvinner i en serie innebär det inte att de inte kommer dyka upp i en annan serie längre fram. Och tur är det, för Krisläge lever upp till namnet, och det vore synd om de som går åt inte skulle dyka upp i fler serier. Hanselmann har mejslat fram ett bra gäng för den här typen av serier, där alla har sina roller att spela och skulle saknas om de inte längre var med. Jag gillade fokuset på framför allt Jones och hans barn här; han har varit mer perifer i de andra serierna jag läst, men hans extremt drama-drivna Jag skiter i allt-personlighet är nästan obehagligt passande för huvudrollen i en serie om år 2020.

För den som däremot vill läsa någonting analytiskt om covid-året skulle jag rekommendera någonting annat. Hanselmanns serier är kliniskt fria från saker som analys, sensmoral, eller pekpinnar. Man skulle möjligen kunna säga att det finns en implicit uppmaning till att acceptera alla andra och låta dem vara vad/vem de vill, som med den smågulliga (om nu något kan kallas gulligt i en serie som den här, där fekalier, gigantiska dildos, spyor, barnmisskötsel, icke omhändertagna variga sår, grafiskt våld är mycket viktiga inslag) skildringen av Mike/Jennifer, eller att misärskildringen av gänget är samhällskritik, men det är närmast att övertolka serien. Det här handlar om gonzo-serier där poängen är att vara så extrem och utflippad man kan i en underhållande serie, och därför passar det utmärkt att avsluta min recension med att citera den lilla varningstexten på omslagets baksida: ”TRIGGERVARNING: ALLT.”

Varulv Jones förbereder en begravningsceremoni för en mamma, en son, David Choe, och ett stort antal stringtrosor
Kan köpas bl.a. här:
  • Krisläge (Adlibris)
  • (affiliate-länk, dvs om du köper via länken kan jag få en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s