Etikettarkiv: Adventures of Superman

Adventures of Superman, uppföljning

Postat den

Det här var ingenting jag planerat att skriva om men jag har just läst några till nummer av Adventures of Superman som jag skrev om förut, och jag måste bara få rekommendera nummer 40-41. Förra gången hade jag läst fram till och med nummer 30 så ikväll fortsatte jag därifrån: En OK Milligan-sekvens, lite annat (jag föredrar nog fristående nummer för den här tidningen så att det var flera tredelars miniserier tyckte jag var lite synd), och sen ramlade jag över Max Landis (manus) och Jocks (teckningar) tvådelars dito. Och kände att jag helt enkelt var tvungen att rekommendera den!

Max Landis gjorde för ett tag sedan filmen Chronicle, en riktigt bra superhjältefilm av det mer lågmälda och skrämmande slaget, och han har dessutom (mer relevant för dagens serie) gjort den suveräna lilla filmen The Death and Return of Superman som jag nämnt förut. Men jag var inte riktigt förberedd på att han skulle vara så bra på att skriva en helt vanlig serie 🙂

Bortsett från en fem sidor lång coda består The Sound of One Hand Clapping helt enkelt av två nummers dialog mellan Stålis och Jokern (det här är tidigt i bådas karriär, ingen av dem har träffat den andre förut). Jokern har gömt några bomber i Metropolis och har sagt till Stålis att möta honom på The Daily Planets tak, och det är allt:

Adventures of Superman - The Sound of One Hand Clapping 1

Adventures of Superman - The Sound of One Hand Clapping 2

Adventures of Superman - The Sound of One Hand Clapping 3

Koncentrerade repliker och underbara teckningar av Jock gör det här till något av det tajtaste jag läst i superhjälteväg på mycket länge. Inga onödiga detaljer, inget slöseri med utrymme, bara ett samtal som innehåller både en hjärnornas kamp och en utsökt behandling av de två karaktärerna av Landis.

Landis och Jocks lilla serie är kongenial, en perfekt sammansmältning mellan ord och bild. Läs och gläds över att det finns sådana här små pärlor som kan slinka igenom i titlar som den här, med en av de mest kända superhjältarna men i en publikation där serieskaparna får friare händer att göra vad de vill.

Adventures of Superman - The Sound of One Hand Clapping 4

Adventures of Superman

Postat den

Allt var inte eländigt med DCs The New 52-reboot, även om det kändes så ibland. En trevlig titel som startats efter rebooten som jag precis upptäckt är Adventures of Superman, en veckovist utkommande digitalt publicerad serie där allsköns serieskapare får göra sin version  av Stålmannen.

Adventures of Superman - Jordan & Rossmo

Stålmannen försöker argumentera med Bizarro på ett ”logiskt” sätt; Justin Jordan (manus) och Riley Rissmo (teckningar)

Jag har ännu inte läst alla nummer, bara 1-30 (det blir ju rätt många med en så pass frekvent utgivning), men ärligt talat är det på många sätt den bästa nya enkla och raka superhjälteserien jag läst på länge. Med ”enkel och rak” menar jag att den inte på något sätt försöker vara någonting mer komplicerat eller djupare, och att den precis lika gärna skulle kunnat publiceras för 30 år sedan som idag, och ibland kan det vara trevligt till omväxling med andra nya serier i samma genre som har en helt annan ambitionsnivå (som exempelvis Thor – God of Thunder som jag skrev om nyligen, en mycket bra superhjälteserie men upplagd på ett helt annat och ojämförbart sätt).

Många av numren är fristående, men det finns också några kortare följetonger på 2-3 nummer. Och alla är uppfriskande fria från att behöva vara en del av DCs mainstream-universum, vilket betyder att det inte finns några krav på att behöva anpassa handlingen så att den stämmer överens med vad som sker i andra tidningar. Istället kan författarna (det finns ingen fast författare eller tecknare utan det är ständigt nya konstellationer som får chansen) koncentrera sig på att berätta precis den historia de vill vilket ofta leder till förvånansvärt personliga små berättelser.

Jag har skrivit om svårigheten med en fiktiv karaktär som Stålmannen förut: Hur göra en berättelse spännande när huvudpersonen i princip är allsmäktig? Här löser de flesta problemet genom att inte fokusera på ”Kommer han att fixa kakan?” utan istället göra serier om exempelvis en stressig morgon i Stålmannens liv, en liten flicka som skriver ett fanbrev till honom, en sekt som dyrkar honom och där alla medlemmarna bestämmer sig för att samtidigt hoppa ut genom fönster för att tvinga honom att rädda dem och därmed bevisa att han kan betvinga döden, med mera. Och eftersom sidantalet (oftast) är begränsat till ett drygt tjugotal spenderas ingen tid med att beskriva någon komplicerad bakgrundshistoria eller dylikt; det är pang på, in medias res, inga krusiduller, som gäller.

Adventures of Superman - Lapham

Stålmannen-sektens grundare (av David Lapham)

Om man som jag läser en bunt av tidningarna (eller vad man nu ska kalla dem med tanke på att de är helt digitala; ”numren” kanske är bättre?) kan det nästan bli lite för hetsigt och okomplicerat men med ett lite lugnare lästempo är det bara skönt att se serier som är helt koncentrerade på en sak, nämligen att berätta sin historia utan sidospår eller distraktioner. Det kan så klart göras på bra eller dåliga sätt, men i AoS tycker jag att serieskaparna nästan alltid drar åt det bra hållet. Faktiskt tyckte jag inte någon av dem var direkt dåliga, även om det var något flernummers återberättande av en episod precis innan Stålmannen officiellt ”kom ut” som superhjälte som kändes lite tradigt eftersom jag läst den berättelsen så många gånger förut.

Sen är det också för egen del, som en som läser många serier digitalt, kul att läsa serier som är gjorda för just det formatet. Som här där serierna alla är i liggande format (en trevlig omväxling som ofta känns otymplig i tryckt format i vanligt serietidningsutförande eftersom man måste vrida tidningen) och givetvis ser bra ut på paddan eftersom tecknaren vetat att det är där serien kommer att läsas. Stilen varierar vilt men precis som med manusen var ingen riktigt dålig även om del var lite intetsägande.

Det händer inte precis varje dag att jag läser en alldeles normal gammeldags superhjälteserie med en lika gammeldags huvudperson som är genuint trevlig att läsa men desto roligare när det sker. Adventures of Superman känns väldigt sympatisk med sin opretentiösa inställning och sin avkopplade inställning till det normala gravallvaret när det gäller saker som continuity och liknande, och med serieskapare som (ofta) tar tillvara på möjligheterna som därmed finns.

Adventures of Superman - Lemire

En dag av lekar är slut (Jeff Lemire)

PS. Det ska också sägas att jag var förtjust i den här typen av Stålmannen-historier redan som liten; jag har nämnt förut hur mycket jag gillade The Private Life of Clark Kent-biserierna från 70-talet som oftast var rena slice of life-berättelser om en 30-årig rätt tråkig man med ett mer spännande alter ego. Så pass mycket gillade jag dem att jag för ett tag sedan letade upp alla avsnitt av serien i digitalt format och satte ihop en alldeles egen privat digital bok av dem, när jag vill läsa dem igen. Ärligt talat är de flesta rätt dåliga men som sagt, jag är ändå svag för dem. Så när en titel à la Adventures of Superman med bra genomförda liknande serier (men mer dragning åt The Private Life of Superman, visserligen) dyker upp ska man kanske ta mitt ros med några nypor salt 🙂 DS.