Etikettarkiv: Angel Love

3 x 80-tal, del III: Kärlek à la Slate

Postat den

Och så är jag framme vid den sista 80-talstidningen jag läste i helgen: Angel Love av Barbara Slate.

Om Moores Swamp Thing är viktig för att den var Moores genomslag i USA och DCs engelska revolution via Vertigo, och Browns Ed the Happy Clown/Yummy Fur för att den var viktig för Drawn & Quarterly och i förlängningen den självbiografiska boomen för independent-serier, så är Angel Love inte viktig alls: Ingenting har skrivits om den, inga serier har kopierat den, och Barbara Slate blev inte heller känd tack vare den.

Varför tar jag då upp den här (bortsett från att jag som sagt läste den i helgen)?

Svaret är att den är symptomatisk för DC i mitten av 80-talet: Förlaget visste inte vad man skulle göra för att få nya läsare efter det katastrofalt usla 70-talet (DCs serier från den tiden är i praktiken oläsliga), och därför försökte man med allt möjligt. Vad som visade sig vara framgångsrikt var förstås Moore & Miller, men innan man koncentrerade sig på den typen av serier kom det ut en del otypiska serier på DC, som Helfer/Bakers The Shadow och Angel Love.

Och att jag läste om den är förstås ett tecken på att jag gillar serien. Jag råkade först läsa den när jag var i USA när den kom ut, och jag + systrar köpte lite serier för att läsa på stranden. Angel Love slank med i bunten, och sen letade jag upp resten av numren för att läsa klart serien (totalt kom det bara nio nummer; det var en mini-serie så serien är avslutad, men om den hade sålt tillräckligt bra var tanken att fortsätta med en månatlig tidning).

Serien handlar om Angel Love (jo, hon heter så), en ung kvinna som just flyttat till New York, och de vänner hon skaffar där: En rumskamrat som drömmer om att bli skådespelare, några hjälpsamma grannar, och potentiella pojkvänner. Det är en utpräglad såpa; den större historien handlar om hur Angel försöker hitta sin syster som rymde hemifrån när Angel var liten men som är deras mammas enda hopp för att rädda livet (mamman har benmärgscancer och behöver en lämplig donator). Klyschigt värre, med andra ord, och allt tecknat i en komplett förargelselös stil som nästan ser ut som reklamteckningar för produkter inriktade mot barn.

Om det var allt skulle Angel Love nog varit en ganska plågsam serie att läsa, men skenet bedrar. Det gulliga teckningarna och den enkla såpahandlingen till trots visar det sig att Slate inte undviker tyngre ämnen, som oplanerade graviditeter, pedofili, och kokainberoende. Första gången någonting allvarligare dyker upp är helt oväntat: I den sista rutan på den sista sidan i det första numret, efter ett överdåd av sockersöt handling, inser Angel plötsligt att skälet till att hennes pojkvän-to-be har ett så omväxlande humör är att han regelbundet tar kokain.

Vad pysslar Angels pojkvän med månntro?

Men minst lika viktigt för underhållningsvärdet är att Slate är så rolig. Angels rumskompis är strålande i all sin naivitet och verklighetsfrämmande uppfattning om sin egen begåvning, bakgrundskonversationen är mycket träffande för hur New York-bor är (eller var, i mitten av 80-talet), detaljer som de allestädes närvarande kackerlackorna som gärna kommentarer vad människorna pysslar med är charmerande.

Det är inget odödligt mästerverk, men det är synd att inte Slate fick chansen att fortsätta utveckla Angel Love för potentialen var stor, speciellt med tanke på att Slate var nybörjare i seriebranschen men ändå gjorde någonting så proffsigt. Efter Angel Love gav hon ut några one-shots på Marvel under samlingsnamnet Yuppies from Hell som enbart skildrade New York-yuppies i kortare historier utan en riktig handling; böckerna är riktigt underhållande och ännu roligare än Angel Love, men jag saknar historien i den senare. Det blev sen några fler serier på Marvel som ändrade målgrupp till unga flickor; tyvärr var de serierna inte lika lyckade (men visst underhållningsvärde hade de trots allt), och senare har hon gjort en del Barbie-serier och också skrivit manus till Disney-serier.

Men helt har hon inte övergett serierna. I år har hon gett ut en bok om hur man gör serier, You Can Do a Graphic Novel, som jag verkligen borde läsa; med tanke på hur mycket jag tycker om Angel Love och i något mindre grad Yuppies from Hell vore det intressant att se vad hon har att säga om serieformen. Om någon har läst den och har en åsikt, skriv gärna en kommentar 🙂

Lite kuriosa: Som sagt är det inte precis en känd serie, men jag vet ändå att det finns fler än jag som verkligen tyckte om den. På saligen avsomnade seriebutiken Metropolis i Stockholm var det en favorit hos några av de anställda, och jag kommer ihåg att när den gavs ut var det en del livliga diskussioner i butiken om man såg mest fram mot nästa nummer av Angel Love eller Watchmen som gavs ut samtidigt av DC. Jag vill inte påstå att de är lika bra, men på ett sätt förstår jag diskussionen: Angel Love är mycket charmigare och egentligen den ovanligare serien, för hur många humoristiska serier med seriösa inslag för (huvudsakligen) flickor i övre tonåren fanns det i USA vid den här tiden? Nu har vi många manga-titlar som riktar sig precis till den målgruppen men Angel Love var vid den här tidpunkten unik. För unik visade det sig, eftersom den inte sålde tillräckligt mycket. Och det är verkligen inte förvånande för när man läser tidningarna är det obegripligt hur DC trodde att den skulle få några läsare. All redaktionell text som berättar om andra serier som är på gång handlar om superhjälteserier, och oddset för att en läsare i Angel Loves målgrupp skulle vara intresserad av exempelvis Green Arrow nr X var säkerligen mycket mycket dåligt…

PS: På Barbara Slates hemsida kan man kika på omslagen till alla nummer av Angel Love; de ger en ovanligt bra inblick i vad serien handlar om 🙂 DS.