Etikettarkiv: Barbara Slate

Getting Married and Other Mistakes

Postat den

Getting Married and Other Mistakes - cover

Jag är väldigt svag för Barbara Slate trots att jag läst så lite av henne. Angel Love, hennes romantik/slice of life/såpa-miniserie om nio delar som publicerades på DC var den första av hennes serier jag köpte, och jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag blev när jag äntligen fick tag på den sista och avslutande delen. Några år senare dök den ännu roligare och smartare (men inte riktigt lika charmiga) Yuppies from Hell upp som kärleksfullt men skarpsynt dissekerar diverse olika yuppies i det sena 80-talets New York, utgiven av Marvel, följt av miniserien Sweet XVI som närmast kan karakteriseras som en Acke-serie som utspelar sig i antikens Rom.

Men efter det, dvs efter 1991, har jag egentligen inte läst någonting av henne. Hon skrev en hel del Acke-serier och likaså för Disney (som Pocahontas och Beauty and the Beast), men det jag såg av dem var visserligen småkul men saknade det där extra som hennes helt egna serier hade haft. Så hon försvann från min radar, tills jag för att tag sedan av någon anledning som jag inte längre kommer ihåg fick för mig att se vad hon gjort sedan dess -> jag hittade hennes bok Getting Married and Other Mistakes, utkommen 2012, på Ebay -> jag köpte den. Och det trots Postnords #%/&€/%€ nya höga avgifter, inklusive momsavgift på 25% trots att böcker bara ska ha 6%; bläh!

Och jag upptäckte att jag fortfarande gillar Slates stil. Här tecknar hon om möjligt i en ännu enklare, mer popkonst-liknande stil, och humorn finns där fortfarande. Historien är å andra sidan lite mer allvarlig och lite mer personlig: Protagonisten, Jo, har precis skilt sig från sin make efter ett flera år långt misslyckat äktenskap, och har nu ingen aning om hur hon ska hantera situationen. I hela sitt liv har hon blivit itutad att äktenskap är det högsta och enda målet man ska ha som kvinna; först från sin mamma, och sen indirekt via samhället och direkt via sina vänner som med sina välmenande och omtänksamma frågor inte kan låta bli att samtidigt göra det tydligt att hon nu måste komma över misslyckandet för att sen kunna hitta en ny make.

Getting Married and Other Mistakes - Barbie bride

Slate själv gjorde serien efter att ha råkat ut för precis samma sak som Jo och är tydlig med att Jo är en lätt förklädd version av henne själv, och att serien beskriver hennes egen resa till att kunna lyssna på sin egen röst och känna efter vad hon vill, oavsett andras åsikter. För den som läst tidigare Slate-serier är det inget konstigt i att tunga ämnen presenteras på ett ofta humoristiskt sätt; Angel Love var trots allt en av de allra första newsprint-serietidningarna som publicerades av DC utan att ha godkänts av Comics Code-censuren 🙂

Med sitt kvadratiska format där Slate ofta låter en ruta fylla hela sidan går de 160 sidorna snabbt att läsa, men det är en historia som sätter sig och som jag tänkt på flera gånger efter läsningen. Det som gör serien så effektiv är hur slagkraftiga de enkla sidorna är med de starka platta färgerna och det direkta tilltalet.

Getting Married and Other Mistakes - follower

Men det går inte att komma ifrån att boken är ett utmärkt exempel på ett problem vad gäller serier: Det kan bli ruggigt dyrt i kostnad / tidsenhet. Getting Married and Other Mistakes tar max en halvtimme att läsa, och det till en kostnad av $15, dvs cirka 130 SEK. Jag ångrar på intet vis att jag köpte boken, men det är lite synd att serier både kostar mer per sida än vanliga böcker och att en sida också går klart snabbare att läsa; det är en kostsam sak att gilla att läsa serier om man som jag också gärna köper dem. Men, c’est la vie 🙂

Getting Married and Other Mistakes - friends

3 x 80-tal, del III: Kärlek à la Slate

Postat den

Och så är jag framme vid den sista 80-talstidningen jag läste i helgen: Angel Love av Barbara Slate.

Om Moores Swamp Thing är viktig för att den var Moores genomslag i USA och DCs engelska revolution via Vertigo, och Browns Ed the Happy Clown/Yummy Fur för att den var viktig för Drawn & Quarterly och i förlängningen den självbiografiska boomen för independent-serier, så är Angel Love inte viktig alls: Ingenting har skrivits om den, inga serier har kopierat den, och Barbara Slate blev inte heller känd tack vare den.

Varför tar jag då upp den här (bortsett från att jag som sagt läste den i helgen)?

Svaret är att den är symptomatisk för DC i mitten av 80-talet: Förlaget visste inte vad man skulle göra för att få nya läsare efter det katastrofalt usla 70-talet (DCs serier från den tiden är i praktiken oläsliga), och därför försökte man med allt möjligt. Vad som visade sig vara framgångsrikt var förstås Moore & Miller, men innan man koncentrerade sig på den typen av serier kom det ut en del otypiska serier på DC, som Helfer/Bakers The Shadow och Angel Love.

Och att jag läste om den är förstås ett tecken på att jag gillar serien. Jag råkade först läsa den när jag var i USA när den kom ut, och jag + systrar köpte lite serier för att läsa på stranden. Angel Love slank med i bunten, och sen letade jag upp resten av numren för att läsa klart serien (totalt kom det bara nio nummer; det var en mini-serie så serien är avslutad, men om den hade sålt tillräckligt bra var tanken att fortsätta med en månatlig tidning).

Serien handlar om Angel Love (jo, hon heter så), en ung kvinna som just flyttat till New York, och de vänner hon skaffar där: En rumskamrat som drömmer om att bli skådespelare, några hjälpsamma grannar, och potentiella pojkvänner. Det är en utpräglad såpa; den större historien handlar om hur Angel försöker hitta sin syster som rymde hemifrån när Angel var liten men som är deras mammas enda hopp för att rädda livet (mamman har benmärgscancer och behöver en lämplig donator). Klyschigt värre, med andra ord, och allt tecknat i en komplett förargelselös stil som nästan ser ut som reklamteckningar för produkter inriktade mot barn.

Om det var allt skulle Angel Love nog varit en ganska plågsam serie att läsa, men skenet bedrar. Det gulliga teckningarna och den enkla såpahandlingen till trots visar det sig att Slate inte undviker tyngre ämnen, som oplanerade graviditeter, pedofili, och kokainberoende. Första gången någonting allvarligare dyker upp är helt oväntat: I den sista rutan på den sista sidan i det första numret, efter ett överdåd av sockersöt handling, inser Angel plötsligt att skälet till att hennes pojkvän-to-be har ett så omväxlande humör är att han regelbundet tar kokain.

Vad pysslar Angels pojkvän med månntro?

Men minst lika viktigt för underhållningsvärdet är att Slate är så rolig. Angels rumskompis är strålande i all sin naivitet och verklighetsfrämmande uppfattning om sin egen begåvning, bakgrundskonversationen är mycket träffande för hur New York-bor är (eller var, i mitten av 80-talet), detaljer som de allestädes närvarande kackerlackorna som gärna kommentarer vad människorna pysslar med är charmerande.

Det är inget odödligt mästerverk, men det är synd att inte Slate fick chansen att fortsätta utveckla Angel Love för potentialen var stor, speciellt med tanke på att Slate var nybörjare i seriebranschen men ändå gjorde någonting så proffsigt. Efter Angel Love gav hon ut några one-shots på Marvel under samlingsnamnet Yuppies from Hell som enbart skildrade New York-yuppies i kortare historier utan en riktig handling; böckerna är riktigt underhållande och ännu roligare än Angel Love, men jag saknar historien i den senare. Det blev sen några fler serier på Marvel som ändrade målgrupp till unga flickor; tyvärr var de serierna inte lika lyckade (men visst underhållningsvärde hade de trots allt), och senare har hon gjort en del Barbie-serier och också skrivit manus till Disney-serier.

Men helt har hon inte övergett serierna. I år har hon gett ut en bok om hur man gör serier, You Can Do a Graphic Novel, som jag verkligen borde läsa; med tanke på hur mycket jag tycker om Angel Love och i något mindre grad Yuppies from Hell vore det intressant att se vad hon har att säga om serieformen. Om någon har läst den och har en åsikt, skriv gärna en kommentar 🙂

Lite kuriosa: Som sagt är det inte precis en känd serie, men jag vet ändå att det finns fler än jag som verkligen tyckte om den. På saligen avsomnade seriebutiken Metropolis i Stockholm var det en favorit hos några av de anställda, och jag kommer ihåg att när den gavs ut var det en del livliga diskussioner i butiken om man såg mest fram mot nästa nummer av Angel Love eller Watchmen som gavs ut samtidigt av DC. Jag vill inte påstå att de är lika bra, men på ett sätt förstår jag diskussionen: Angel Love är mycket charmigare och egentligen den ovanligare serien, för hur många humoristiska serier med seriösa inslag för (huvudsakligen) flickor i övre tonåren fanns det i USA vid den här tiden? Nu har vi många manga-titlar som riktar sig precis till den målgruppen men Angel Love var vid den här tidpunkten unik. För unik visade det sig, eftersom den inte sålde tillräckligt mycket. Och det är verkligen inte förvånande för när man läser tidningarna är det obegripligt hur DC trodde att den skulle få några läsare. All redaktionell text som berättar om andra serier som är på gång handlar om superhjälteserier, och oddset för att en läsare i Angel Loves målgrupp skulle vara intresserad av exempelvis Green Arrow nr X var säkerligen mycket mycket dåligt…

PS: På Barbara Slates hemsida kan man kika på omslagen till alla nummer av Angel Love; de ger en ovanligt bra inblick i vad serien handlar om 🙂 DS.