Etikettarkiv: Bellybuttons

Fortfarande bra: The Bellybuttons 6

Postat den

The Bellybuttons 6 - Cover

Miniblänkare bara, om serien The Bellybuttons som jag inte tyckte om efter de första albumen men som jag efter det femte ändrat åsikt om. Jag har precis läst den sjätte delen, A Summer to Die For, och trenden är fortsatt uppåt. Det melodramatiska skruvas upp, jag bryr mig mycket mer om de från början så osympatiska Jenny och Vicky (inte för att de ändrat sitt beteende utan för att mer av deras bakgrund och familjeliv kommit fram), och Karine är definitivt inte längre någon som man kan sätta sig på.

Och, halleluja, handlingen är genuint oförutsägbar; hela plotten med Karines pojkvän Albin har varit överraskande flera gånger, och den har också tjänat som katalysator för att Jenny, Vicky och Karines relationer förändrats rejält. Riktigt trevlig läsning numera så även om det känns som om den här boken knöt ihop de flesta trådarna så hoppas jag att Delaf & Dubuc skyndar sig på med nummer sju!

The Bellybuttons 6 - Summer campPS. Tyvärr verkar det som om det engelska förlaget Cinebook har gett upp utgivningen av serien med tanke på att det nu är tre år sedan de gav ut den senaste boken (nummer 3). Så det är scanlation som gäller är jag rädd :-/ DS.

Mea culpa: The Bellybuttons

Postat den

The Bellybuttons 5 cover

Fem album in i serien The Bellybuttons (Les Nombrils i det franska originalet) är det bara att erkänna att jag hade fel när jag efter att ha läst de första två avfärdade den som ett misslyckat försök att blanda komedi och mobbning. Det enda som återstår är att förklara varför jag nu tycker mycket bättre om den, trots den mycket cyniska tonen (som fortfarande finns kvar) 🙂

Det som gjorde att jag hade så svårt för serien var att den var så obönhörlig: Varenda gång någonting potentiellt bra finns i Karines liv så förstörde hennes ”vänner” Jenny & Vicky det, allt från eventuella pojkvänner till andra vänner som visar sig omedelbart överge Karine så fort J&V intresserar sig för dem. Det kändes alldeles för hopplöst och jag blev närmast deprimerad över att läsa. Teckningarna var faktiskt rätt bra men även de mobbade Karine, om nu teckningar kan sägas mobba någon.

Men det som gör att serien nu känns intressant när jag läser den är att karaktärerna faktiskt utvecklas. Karine får mer ryggrad och blir bättre på att ignorera eller till och med säga emot när J&V är alltför jävliga, och genom små glimtar från deras hem får man också mer förståelse för varför J&V är som de är (Jenny lever med en gravt alkoholiserad mamma och småsyskon hon måste ta hand om, Vicky med stor press hemifrån). Inte för att The Bellybuttons någonsin blir en socialrealistisk serie, allting skildras fortfarande från den humoristiska sidan oavsett hur allvarligt det är, men den djupare förståelsen gör att det går lättare att ha överseende för mig som läsare med J&Vs handlingar, och därför fungerar åtminstone för mig humorn betydligt bättre.

The Bellybuttons - Föräldrar

En annan sak som jag också uppskattar är att J&V visar att de trots allt bryr sig lite om Karine ändå och inte bara ser henne som en praktisk bekantskap som kan hjälpa dem med läxor eller genom kontrastverkan få dem att verka ännu mer åtråvärda. Inte för att de någonsin lär bli några större altruister men när Karines pojkvänsproblem visar sig vara större än man kunnat tänka sig försöker de verkligen hjälpa henne. Helt inkompetent hjälp, förvisso, men intentionen är god!

Sen gillar jag såpoperainslagen som dyker upp allteftersom, med en handling som sträcker sig längre än de en eller två sidor som episoderna i albumen består av. De gör precis som de andra inslagen jag nämnt att jag bryr mig mycket mer om karaktärerna och att de får en större tyngd.

Slutligen vete tusan om förbättringarna skulle räckt till om inte Karine efter fem album hade förändrats så mycket som hon gjort. En del är vanligt tonårstrots, en del att hon mognat, och tillsammans gör det att hon nu känns som en äkta person snarare än en klichébild som det skojas med. Klichéer finns det fortfarande gott om i serien men nu används de på ett bra sätt istället för att som jag tyckte i början på ett dåligt.

Summa summarum är The Bellybuttons nu en serie jag kan rekommendera som en bra komisk skildring av tonåringar med allvarligare bitar här och där. Själv ser jag fram mot den sjätte boken som ska komma ut i Frankrike i höst; jag hoppas att den snart finns översatt till engelska 🙂

The Bellybuttons - Anka

Skolmobbning: Navlarna / Bellybuttons / Les Nombrils

Postat den

Engelska förlaget Cinebook är ett trevligt litet förlag som ger ut fransk-belgiska allåldersserier på engelska: Serier som Lucky Luke, Spirou, Blårockarna med flera, som aldrig varit lika populära i England som i Norden. Och eftersom den svenska utgivningen av nya serier av den typen i princip upphört försöker jag ha koll på vad de ger ut för att se om det finns någonting nytt för mig att upptäcka. Hittills har det lett till några nya bekantskaper som jag gillat, till exempel Leos Aldebaran-svit.

Men allt är förstås inte bra, och jag måste säga att jag är mycket tveksam till serien The Bellybuttons (Les Nombrils i original, Navlerne i Danmark) efter att ha läst första volymen. Serien är inte precis inriktad på mig utan har snarare en målgrupp i flickor i lägre tonåren, men det kommer inte hindra mig från att kritisera den 🙂

Serien har tre huvudpersoner som går i skolan tillsammans: Jenny, Vicky, och Karine, där de två första är de populäraste tjejerna i skolan och bara bryr sig om sitt eget utseende och snygga killar, medan Karine däremot är vardaglig och lite tonårsaktigt klumpig. Ingenting konstigt i upplägget så långt,

Kortvarig glädje för Karine

Kortvarig glädje för Karine

men det är vad serien egentligen handlar om som jag inte gillar: Jenny och Vicky är mobbare i det större formatet, och den de mobbar är Karine. De gör allt för att hon ska förstå hur ful hon är (tecknaren Delaf tecknar också mycket riktigt J & V som två riktiga pinglor, medan Karine är platt som en planka och ser extremt alldaglig ut), avundas henne att hon klarar sig bra i skolan, ser till att bevisa att de vänner hon har alltid kommer överge henne om J & V vill eftersom de är så mycket coolare än hon, och sist men inte minst ser de till att när Karine är lite förtjust i en pojke så tar de över honom och lurar honom att tro att Karine egentligen hatar honom.

Och allt presenterat som en komedi-serie, ärtigt tecknat med ett glatt utseende! En- och två-sidesepisoder som alltsomoftast utmynnar i en nedbruten,bellybuttons3 ibland gråtande Karine. Det är så deprimerande att jag inte förstår hur manusförfattaren Dubuc tänkt. Visserligen visar hon att egentligen är det nog Karine som har det rikare livet (hon verkar ha en del andra vänner som gillar att umgås med henne för den hon är, innan J & V lurar bort dem förstås), men det är en så obönhörlig serie av obehagliga situationer som Karine utsätts för att eventuella försök att framställa J & V i mindre positiv dager drunknar; de lyckas ju alltid med det de föresätter sig, och Karine får aldrig den minsta lilla triumf.

Nu kanske det blir bättre i de senare böckerna men de tecken som finns på en bra serie här (en trots allt ganska trovärdig skildring av tonåringar, även om den är snedbalanserad, och teckningar som inte alls är så dumma) räcker iallafall i den första boken inte till, jämfört med den löjligt felaktiga känslan när avancerad mobbning presenteras i en aningslöst humoristisk stil.