Etikettarkiv: Boulet

Återkopplingar: The Walking Dead, Orange & Boulet

Postat den

Dags att titta in till några serier och serieskapare jag skrivit om förut för att se hur det går för dem!

The Walking Dead: Fruktans tid

The Walking Dead 17 - omslag

Den svenska utgåvan av bästsäljare-serien har nu nått fram till volym 17, och därmed presenteras den andra (hittills) stora skurken i serien: Negan. Jag följer inte tv-serien eftersom jag nästan aldrig gillar tv/film-versioner av serier/böcker jag läst, men internet gör såklart att jag ändå har ett litet hum om vad som händer i den, och därför vet jag att han också där nyligen dykt upp. Inklusive cliffhangern i den senaste säsongen, en cliffhanger vars serieversion finns med i det här albumet. Den som följer tv-serien får se om upplösningen på densamma är samma som i serien…

Men några ord till om Negan för det är en intressant karaktär och det mest spännande med den här boken. Precis som Guvernören, den tidigare uppenbart onda karaktären modell större, terroriserar han Ricks grupp å det våldsammaste. Men de är ingalunda karbonkopior för världen i serien har utvecklats, och Guvernören hör till den äldre versionen. Han var en närmast teatralisk skurk, med gladiatorspel för folket, utan tanke på morgondagen; han var, kort sagt, en representant för civilisationens dödsryckningar, och levde helt på resterna från densamma.

Negan däremot representerar något nytt: Världen efter katastrofen, men där morgondagen finns med i beräkningarna. Han är det ”smarta” gatuvåldet, någon som är fullständigt hänsynslös för att tvinga igenom sin vilja, men han är också medveten om hur människor fungerar psykologiskt, hur man får andra att hjälpa en själv (även om de egentligen inte vill). Han är gängledaren som inte bara ser till att hans följeslagare får det de vill ha, utan att också de man terroriserar fortsätter att se till att förnödenheter alltid finns tillgängliga och att de ”frivilligt” överlämnas till honom själv. Han förstår med andra ord nyttan av ett ordnat samhälle, men han föredrar att han själv är ledaren och att hans vapendragare inte själv behöver utföra det verkliga arbetet.

The Walking Dead - Negan

Och att han därför lever i något som närmast är en symbios med det hittills mest välfungerande samhälle vi sett i serien är inte så konstigt; utan åtminstone ett rudimentärt samhälle skulle han bara varit som alla de andra små gängen vi sett i serien, som strövar omkring och mer eller mindre slumpmässigt förstör och dödar. Här kommer han till sin rätta, och blir därför ett betydligt större hot mot Rick och de andra; han hotar inte bara deras liv, utan också hoppet om en framtid, att det är möjligt att långsamt bygga upp en bättre värld igen.

Orange

Ichigo Takanos serie om den självmordsbenägna Kakeru har nu avslutats på engelska, och jupp, jag tyckte om den hela vägen. Visst förenklar den ibland, och för min del hade man gärna kunnat hoppa över det lilla försöket att förklara hur breven kunnat sändas tillbaka i tiden, men den fortsätter också på den inslagna vägen med att beskriva Kakerus depression som någonting djupt, som någonting som inte har en lätt fix.

Orange v5

En bra popularisering av ett svårt ämne, med andra ord, allt paketerat i sedvanligt professionellt mangoutförande med föredömlig tydlighet och proffsiga (om än opersonliga) teckningar.

Boulet: Notes

Halleluja! Jag har berömt Boulets webbserier flera gånger här på sidan, till exempel hans fantastiska 24-timmarsserier som Darkness och The Gaeniviad. I Frankrike samlas webbserien ihop, ett år åt gången, i album, och nu har det engelska förlaget Soaring Penguin Press gett ut det första av dem. Så här kan vi läsa alla Boulets webbserier från 2004-05, interfolierat med nya seriesidor där han kommenterar bloggen och serier.

Han är inte riktigt så bra här som han blir senare, men det är riktigt rolig läsning; det är mest vardagliga humoristiska betraktelser, men eftersom han så ofta fantiserar och dagdrömmer dyker det upp drakar och demoner i mängd ändå. Och teckningarna är fascinerande de med, med en uppsjö av olika tekniker och stilar.

Notes - blogg

Boulet visar hur bra det kan bli med en webbserie när det är en mästare som ligger bakom. Han kan bokstavligen rita vad som faller honom in så variationerna är oändliga, och vad som är pricken över i:et är att han så uppenbarligen är medveten om att resultatet ska bli någonting som också andra tycker är värt att läsa. Det är lätt att gå i fällan så att total frihet = serier som bara serieskaparen själv tycker är intressanta, men Boulet är aldrig ens i närheten av att vara så fixerad vid sig själv.

Så för den som inte vill läsa serier på nätet eller den som liksom jag inte har någonting emot det men ändå vill ha vissa serier på papper kan jag helhjärtat rekommendera boken🙂

The Gaeneviad

Postat den

Angoulême -> serietecknaren Boulet gör sin sedvanliga 24-timmarsserie -> dags att bli imponerad (och för den delen deprimerad, mtp vad jag själv skulle kunna prestera på 24 timmar…):

The Gaeneviad

Darkness är fortfarande bättre, IMHO, men jäklar i min lilla låda vad imponerande Boulet är ibland🙂

Darkness

Postat den

Ingen recension, bara ett lästips.

Serien, Darkness, är den franske tecknaren Boulets bidrag till årets 24-timmarserie i Angoulême. Rolig, charmerande och rörande, och att den gjordes på ett dygn (om man ska vara petig, 26 timmar, eftersom han drog över med två) är hur imponerande som helst.

En intervju med honom om serien finns här.

Nödvändigheten av bra tecknare: Dungeon – Back in Style

Postat den

Av alla någorlunda nya serieskapare jag läst är det L’Association-gänget som jag är gladast över att ha upptäckt. Trondheim, Sfar, Larcenet, Blain har alla gjort fantastiska serier, och glädjande nog finns till och med några av dem på svenska nuförtiden.

Av dem alla är Trondheim den som varit mest produktiv; under några år var han vansinnigt flitig, framförallt med Donjon / Dungeon-serien som han startade tillsammans med Sfar. Ibland stod Trondheim för teckningarna och Sfar för manus, ibland var det tvärtom, och efter ett tag bjöd de också in andra serieskapare.

Tyvärr har jag inga illustrationer från insidan; min scanner mår inte så bra...

Tyvärr har jag inga illustrationer från insidan; min scanner mår inte så bra...

Att redovisa hur alla olika sub-serier i Dungeon hänger ihop skulle ta alldeles för lång tid (enligt numreringen ska det bli ungefär 300 album totalt…), men den senaste till engelska översatta boken är alltså Dungeon Zenith – Back in Style. Zenith-serien är huvud-serien så min förhoppning var att det skulle visa sig vara en bra volym, men tyvärr är den rätt så trist (åtminstone med Dungeon-mått mätt).

Istället för att Trondheim står för teckningarna som han alltid gjort i Zenith tidigare är det den för mig okände Boulet som fått ansvaret här. Det funkar inte alls: Trondheims underfundighet är helt försvunnen, och istället presenteras en normal D&D-historia, visserligen med en del humor men ack så opersonligt. Bitvis beror det förstås också på manuset som är ovanligt svagt, men det är ändå teckningarna som är den stora boven. Tidigare Dungeon-böcker har visat att Trondheim behärskar både humor och allvar beroende på syftet med serien (Dungeon – The Night Shirt är kanske det bästa exemplet på en allvarligare bok), men här är det varken hackat eller malet. Dessutom misslyckas Boulet kapitalt med ansiktsuttryck: Där Trondheim med enbart vinkeln på ett streck kunde visa känslor är det här nästan omöjligt att förstå vad karaktärerna egentligen vill, i de fall de inte har en helt överdriven min.

Synd på så potentiellt rara ärtor, helt enkelt.