Etikettarkiv: Charles Berberian

Farväl Monsieur Jean: It Don’t Come Easy

Postat den

It Don't Come Easy - cover

Först det positiva: Till slut var det alltså förlaget Drawn & Quarterly som lyckades översätta de två sista delarna av Dupuy/Berberians serie om Monsieur Jean, den mycket franska författaren/småbarnsföräldern/hyresgästen som jag berömt flera gånger tidigare. Det finns få franska nyare serier som haft en lika knepig utgivning på engelska och själv var jag tvungen att kolla upp med Bart Beaty, en kanadensisk bekant och serieexpert som skrivit förordet, vad den nya boken It Don’t Come Easy egentligen innehöll för serier så att jag inte bara fick en ompaketering av redan tidigare utgivet material.

Så idag blir det mest konsumentinformation! Som hjälp för den som vill läsa seriens sju album finns de här engelska utgåvorna, inklusive min åsikt om kvalitén på dem:

  • Get a Life (album 1-3): D&Q, inbunden, litet format (något mindre än en serietidning). Trevligt matt papper och bra färger. En utmärkt utgåva bortsett från det lilla formatet som inte är det bästa för de eleganta teckningarna, plus att texten av naturliga skäl blir lite liten.
  • From Bachelor to Father (album 1-5): Humanoids, inbunden, något större format (som en inbunden serietidningssamling). Blankt papper och godkända men inte lika bra återgivna färger som i Get a Life. En helt godkänd utgåva där det något större formatet är ett plus, men där pappret drar ned betyget en smula utan att på något sätt vara dåligt.
  • Album 4-5: Hela albumen är inkluderade i nummer 3 respektive 5 av antologin Drawn & Quarterly i stort format (något större än klassiska europeiska seriealbum). Utmärkt papper och utmärkta färger. Den tveklöst bästa presentationen av Monsieur Jean.
  • It Don’t Come Easy (album 4-7): D&Q, häftad, litet format (samma som Get a Life). Bra och matt papper, men färgerna är inte optimala, plus att de framförallt i album 4-5 ibland är något missplacerade, dvs färgplåtarna verkar ha legat en gnutta fel. Inte mycket men märkbart när man jämför med de andra utgåvorna av de albumen. Inte dåligt på det stora hela, men tillsammans med en alldeles för liten och gnetig textning den som jag tycker tråkigaste utgåvan av alla.

Dessutom bör jag nämna tre andra böcker som anknyter till Monsieur Jean:

  • Maybe Later: D&Q, inbunden, litet format. Innehåller Dupuy/Berberians dagboksserie om arbetet bakom album 3, och dagboken är mer än dubbelt så lång som albumet det handlar om och kanske till och med ännu intressantare; Dupuy/Berberians samarbete är av de ovanligare slaget för seriemediet i och med att båda skriver manus och båda tecknar, utan att teckningarna delats upp mellan dem à la skiss/tuschning. Men här ritar de helt själva sina sidor och tar upp personliga problem, samarbetsproblem, ekonomiska problem, och de gör det alldeles förträffligt.
  • The Singles Theory: Humanoids, inbunden, samma storlek som From Bachelor to Father. Innehåller korta serier om Monsieur Jean och människorna runt honom, och utspelar sig mellan album 3 och 4. En riktigt trevlig bok som jag starkt rekommenderar för de som gillar Monsieur Jean.
  • Haunted: D&Q, inbunden, samma storlek som From Bachelor to Father. Har egentligen ingenting att göra med Monsieur Jean men som den första serien efter sina sidor i Maybe Later som Philippe Dupuy gjort helt själv och det faktum att det återigen handlar om en dagbok bör den nämnas. Tecknad och berättad i en mycket lösare stil än Monsieur Jean.

Så om man nu vill läsa de bästa tillgängliga versionerna av de sju huvudalbumen ligger man tyvärr risigt till. Bästa kombinationen är de tre D&Q-utgåvorna, dvs Get a Life + Drawn & Quarterly 3/5 + It Don’t Come Easy, men antologi-numren är knöliga att få tag på. Den enda kombination som inte innebär att man köper samma album flera gånger, Get a Life + It Don’t Come Easy, innebär tyvärr att man får dras med den klart sämsta av de tre versionerna av album 4-5. Så om man vill spendera en del pengar i och med att man köper samma album flera gånger så är nog kombination From Bachelor to Father (för 1-5) + It Don’t Come Easy (för 6-7) bäst. Färgerna för album 1-3 är förvisso bättre i Get a Life, men å andra sidan är det större formatet en fördel i From Bachelor to Father. Svåra val, om man inte är lika idiotisk som jag och har köpt varenda utgåva allteftersom de kommit ut 🙂

600+ ord om ren konsumentinformation, men det tycker jag serien är värd eftersom de bra albumen är en ren njutning att läsa, både för det lekfulla men ibland allvarligare manuset där vi får följa Jeans utveckling från en ung man till en familjefader och för teckningarnas skull.

Men som inledningen av dagens inlägg antyder finns det negativa sidor med den här senaste/sista utgåvan där album 6-7 äntligen översatts, och då menar jag inte bara den något trista utgåvan. Det sjätte albumet är bra med en längre historia om hur Jean och hans familj flyttar in i en egen lägenhet, och Jeans känslomässiga band gör att han har svårt att skiljas från möbler och andra saker han nu måste göra sig av med. Lika bra som de i mitt tycke bästa albumen, album 4-5, är det inte men det är gott nog.

Monsieur Jean - Book 6

Från album 6

Det avslutande sjunde däremot känns betydligt tröttare, med en återgång till de tidiga albumens kortare historier istället för en lång sammanhängande sådan per album. Inget fel i det, men progressionen från den unga Jean med hans mer kaotiska tillvaro där de korta historierna matchade hans livsstil till de längre mer reflekterande när han skaffat familj kommer av sig. Det känns alltför lättviktigt, och en del sidokaraktärer som Felix, den ofta extremt frustrerande vännen till Jean, förlorar den mer mångsidiga personlighet som byggts upp och är återigen bara den där enerverande personen som det är ytterst svårt att förstå att Jean vill umgås med (även om han i sanningens namn förlorar den redan i det sjätte albumet, en av orsakerna till att det inte är lika bra som album 4-5).

Det känns också som om teckningarna förlorat en del av sin spänst, men ärligt talat skulle det kunna vara en bieffekt av att manuset tappat en del av sitt fokus och att utgåvan inte ser så lockande ut. Varde nog sagt att album 1-5 för mig ser mer aptitliga ut.

Monsieur Jean - Book 7

Från album 7

Med det sagt är inte de sista albumen dåliga, men de lever inte upp till den suveräna sviten som album 1-5 utgör. Jag är väldigt glad att jag till slut fått chansen att läsa hela sviten, och med de brister som finns är det ändå en av de allra bästa franska serierna från de senaste decennierna. Om det nu bara funnits en enda riktigt lyckad utgåva av den istället!

Kan köpas hos bl.a.:

PS. Översättningarnas kvalité? Well, de är alla bra och de är alla, oavsett utgåva, gjorda av samma person, Helge Dachser, där bara något enstaka ord ändrats här och där mellan utgåvorna. Men trots det har varje utgåva sin egenhändigt gjorda textning, så album 4-5 som finns i tre versioner har alltså alla samma översättning men olika textning, och det mest förbryllande är att D&Q gjort om sin egen textning från antologiversionerna till en klart sämre i It Don’t Come Easy… DS.

Monsieur Jean – From Bachelor to Father

Postat den

Monsieur Jean - cover

Jag har tidigare lovprisat Dupuy & Berberian för deras serie böcker (Ha!, ”serie böcker” och ”serieböcker” fungerar båda två här; särskrivning eller inte spelar ingen roll 🙂 ) om Monsieur Jean, en författare som i början av sviten är en ung man, jag skulle säga typ 28 år, och som sedan följs via nedslag i hans liv. De första tre böckerna består av korta episoder som handlar om allt och ingenting: Portvärdinnan som utövar sin makt genom att vägra lämna ut hans post, hans mardrömmar efter att ha ätit pizza, samtal med vänner (roliga såväl som hopplösa diton), och så vidare. Slice of life av allra bästa format, med andra ord.

De två efterkommande albumen, med varsin längre historia där Jean för första gången skildras i ett mer seriöst förhållande, fortsätter i samma stil; det är ett hopp på något/några år mellan dem, precis som det för de kortare serierna kan gå en längre tid mellan dem. Det som hänt i mellanrummet får vi ibland veta explicit, ibland sluta oss till tack vare ledtrådar i serien.

De första tre franska albumen kom ut på engelska samlade i en bok, Get a Life, från Drawn & Quarterly för nio år sedan, och den går fortfarande att få tag på. De två efterkommande albumen, med varsin längre historia där Jean för första gången skildras i ett mer seriöst förhållande, är lite knepigare att få tag på på engelska eftersom de publicerades i antologin Drawn & Quarterly som kom ut några år tidigare.

Jag vet inte om jag föredrar de kortare episoderna eller de längre, men jag vet att de är ett utmärkt exempel på en suverän modern fransk serie. Jag har väldigt svårt att föreställa mig det här som någonting annat än just en serie; Dupuy & Berberian behärskar mediet till fullo och får det att se väldigt lätt och enkelt ut att göra en serie, men om man läser lite noggrannare märker man att de faktiskt använder sig av alla möjliga tekniker för att berätta: Tillbakablickar, inre monologer, fantasier, drömmar, men det blir aldrig svårläst, det här är serier som jag kan tänka mig att låna ut till vem som helst.

Monsieur Jean - ?

Nu har förlaget Humanoids gett ut alla de fem nämnda albumen i en fet inbunden volym: Monsieur Jean – From Bachelor to Father (så en liten spoiler i titeln där, hur det där seriösa förhållandet går). Lite udda är det att en så pass smal serie som den här nu alltså efter mindre än 10 år ges ut igen, men väldigt trevligt att det går att få tag på dem enklare än förut 🙂

Utgåvan i sig är helt OK, men ärligt talat var D & Qs lite bättre. Översättningen är densamma, men den äldre boken med de tre första albumen har ett icke-glansigt papper som jag tycker gör sig bättre med färgläggningen, och textningen är betydligt snyggare. Men den nya är en smula större och därmed närmare original-storleken på sidorna så det är ett plus. Så perfekt är nyutgåvan inte, men som sagt, en stor eloge till Humanoids för att de satsar på serien!

Uppenbarligen finns det någon på förlaget som gillar Monsieur Jean eftersom man också gett ut boken The Singles Theory, en senare bok som utspelar sig mellan bok tre och fyra, och som jag hyllade när det begav sig. Därför ser jag försiktigt positivt på chansen att de också ska översätta de två senaste (sista?) böckerna också, de som alltså ännu aldrig synts till på engelska. Tummarna hålls!

Två till rekommendationer: Traitors of the Earth & The Singles Theory

Postat den

Ett till inlägg med några kortare rekommendationer av nyutkomna serier; idag handlar det om nya böcker med serier jag skrivit om förut.

Traitors of the Earth är det årliga Usagi Yojimbo-albumet, en serie jag skrivit om upprepade gånger. Snart lär Stan Sakai slå amerikanskt rekord i flest nummer av samma serie gjord av samma person (Dave Sim’s Cerebus höll på längre, och kanske någon annan serie jag glömt) men kvalitén består, den ansenliga mängden serier till trots. Visst är det ofta fråga om variationer på teman vi sett förut, men det är bra variationer och Sakais rättframma sätt att göra serier på är mycket behagligt att läsa. Precis som påpekas i förordet till årets bok (skrivet av Walter Simonson) är Usagi Yojimbo på många sätt en gammeldags berättad serie med tankebubblor, berättarplattor och ljudeffekter, men istället för att kännas passé ger det snarare ett intryck av en klassiker. Usagi Yojimbo är tidlös; den passar precis lika bra att läsa idag som den skulle gjort för årtionden sedan.

Kitsune har stulit någonting hon inte borde

Efter detta beröm ska jag nog passa på att tillägga att Traitors of the Earth inte riktigt når upp till 2010 års Return of the Black Soul, men att den är snäppet bättre än förra årets Fox Hunt. Kitsune, en av mina favoritkaraktärer, är med i flera av serierna den här gången, och det små kortare historierna som Sakai gör så bra finns det också ovanligt gott om. Men ärligt talat har Usagi nu hållit en pålitlig kvalité i 25 år så det kanske jag inte behöver påpeka längre 🙂

The Singles Theory är en samling korta historier med Monsieur Jean i huvudrollen, serieskaparparet Philippe Dupuy & Charles Berberians protagonist. Jag har skrivit mycket kort om Dupuy & Berberian förut; då nämnde jag att förlaget Drawn & Quarterly har gett ut en Monsieur Jean-bok och publicerat ytterligare serier i sin antologititel och att jag hoppades att fler böcker skulle komma. Och visst dök The Singles Theory upp, men förlaget var en överraskning: Istället för Drawn & Quarterly är det Humanoids som står bakom. Förvånande eftersom de tidigare mestadels fokuserat på franska serier av det enklare slaget, med glassiga illustrationer utan mycket innehåll, medan Monsieur Jean är en ytterst lågmäld serie.

The Singles Theory ingår inte i den vanliga Monsieur Jean-sviten utan publicerades ursprungligen som ett fristående album. För den som läst de andra serierna innebär det att serien utspelas när Jean är singel, och att hans vän Felix ofta intar huvudrollen. Och när Felix är med blir det gott om diskussioner om relationer och allehanda teorier, inklusive Felix teori om singlar och varför de inte kan bli ihop med andra singlar som gett albumet dess namn.

Det är förstås löjligt elegant tecknat och manuset är precis lika bra det med, med ett flyt i dialogen som är få förunnat. Om jag inte glömt bort något storverk skulle jag säga att det här är det bästa till engelska översatta albumet hittills i år, och jag tvivlar på att det kommer dyka upp något som petar ner det från tronen (fast om det kommer någon ny engelsk Yotsuba&!-bok i år så…).

1+1=1: Dupuy & Berberian

Postat den

När jag senast besökte Amsterdam och var inne i en bokhandel fick jag syn på boken The Complete Universe of Dupuy Berberian; jag har sett den tidigare men den är ruskigt dyr i Sverige eftersom alla butiker som har den här har importerat den från USA, trots att utgivningslandet är Holland (förlaget, Oog & Blik, ger ibland ut böcker på engelska). Ett hemulare pris gjorde att det var ett givet köp för mig som älskar deras serier, trots att det här är fråga om en konstbok, det vill säga deras illustrationer och inte deras serier.

Philippe Dupuy and Charles Berberian är ett mycket ovanligt par inom serievärlden, det enda mig veterligen där två personer gör allting tillsammans (manus, skiss och färdiga teckningar) utan strikt uppdelning, och det dessutom inte går att se vem som gjort vad. På senare år har de också gjort några soloalbum, men merparten har de gjort och gör tillsammans. Själva säger de i TCUoDB att de inte tycker det är konstigare än två musiker som jobbar ihop; varför skulle det inte också gå att teckna tillsammans?

Med tanke på resultatet går det åtminstone bra för dem; deras gemensamma stil går i klassisk europeisk sofistikerad tradition, men också en stil som för tankarna till The New Yorker och deras illustratörer (D & B har också publicerats där). De flesta av deras serier finns inte översatta till för mig förståeligt språk, även om Drawn & Quarterly har gett ut några av deras Monsieur Jean-serier, en svit berättelser om en man i deras egen ålder, som vi hittills fått följa från hans ungdom till en (nästan) stadgad familjefar. Det är en lågmäld historia, framförd utan större åthävor överhuvudtaget. Ryktet är att D & Q hoppas kunna publicera också de senare albumen, och jag hoppas det stämmer. Annars får jag hålla tummarna för att någon ger ut en fet Monsieur Jean-volym på svenska (Micke, gör din plikt! 😉 ).

Alltnog, TCUoDB är en vacker bok, med det mesta i illustrationsväg som de åstadkommit: Reklam, affischer, bokillustrationer och så vidare. Några har anknytning till deras serier, men de flesta är helt fristående. Som alla liknande böcker är det inte en bok man sträckläser eftersom det blir lite mycket, utan den gör sig absolut bäst som en bok man tittar i lite då och då. Trycket är helt utan anmärkning (viktigt för den här typen av bok), och pappret känns som om det kommer hålla i oändlighet.

Men det är inte den bok man ska köpa först om man inte läst Dupuy & Berberian förut; då ska man istället leta upp Drawn & Quarterlys Get a Life, en samling med de tidigaste korta Jean-historierna (varav några publicerades i Epix när det begav sig), och sen genast Maybe Later, ett självbiografiskt album som beskriver hur de gör Jean-serierna tillsammans, och som är ännu intressantare än serierna den handlar om.

Efter det är det dags att leta upp Drawn & Quarterly Volume 3 & Volume 5, som innehåller de två första fullängdsalbumen med Jean, och sen är det bara att hålla tummarna att någon tar vid och fortsätter utgivningen!