Etikettarkiv: Finder

Korta återkopplingar

Postat den

Några korta ord om några serier jag precis läst som hänger ihop med några andra jag nyligen skrivit om. Med andra ord, är det andra gången gill(a)t eller andra gången (o)gill(a)t?

The Sleeper Omnibus: Kopplingen här är rätt lös; det är Ed Brubaker och Sean Phillips vars andra Criminal-samling jag skrev om förra veckan, men serierna i sig har ingenting med varandra att göra.

The Sleeper handlar mycket riktigt om en sleeper, dvs en undercover-agent som nästlar sig in hos kriminella genom att utge sig för att själv vara en. Holden Carver ansluter till geniet Taos brottssyndikat för att försöka förstå vad dess planer är, men snart inträffar det som alltid händer i den här sortens berättelser: Carver får problem med att förstå vad som egentligen är rätt och fel. Helgar ändamålet medlen, när medlen är så groteskt våldsamma och brutala som här? Dessutom vet förstås ingen förutom Carvers chef att han handlar enligt order, och ni kan ju gissa om denne chef klarar sig oskadd 😉

Sleeper - Club

The Sleeper Omnibus är 720 sidor kompetent underhållning men lika bra som Criminal är det inte. Det som stör är dels det rätt så onödiga superhjälteinslaget (serien utspelar sig i förlaget Wildstorms universum, så personer från serier som Wildcats och The Authority skymtar förbi) som enbart innebär att icke-superhjältar kan dödas en smula enklare och att huvudpersonen tål mycket mer stryk än vanligt, men än mer stör jag mig på kvinnoskildringen den här gången.

Inte för att den var så mycket att hänga i julgranen i Criminal som följer den hårdkokta kriminalhistoriens klichéer in i minsta detalj men här blir det så extremt uppenbart att det enda kvinnorna som finns med är påtänkta, nuvarande eller ex-flickvänner. I en serie med superhjältar där alla har övermänskliga krafter kan vår huvudperson bli kompis med godtyckliga män, se andra som rivaler, hata ytterligare andra, men kvinnorna kan oavsett krafter inte göra annat än att liggas med. För att inte tala om alla strippor som oupphörligen trycks in i rutorna (tänk Bada Bing i Sopranos). Är det för mycket begärt att önska sig åtminstone en personlig relation där en kvinna är med som inte baseras på hennes pojkvän?

Så nej, The Sleeper ger inte mersmak för Brubaker/Phillips. Nästa serie!

The Voice: Den första samlingen med Finder-serier av Carla Speed McNeil som är gjorde efter det att de två tjocka samlingarna jag läste och verkligen gillade publicerades.

Det här var mycket trevligare att läsa, även om jag lite saknade den omväxling det innebar att kunna läsa flera stycken längre berättelser som de tjocka samlingarna gav. Men det är ju ingen kritik av The Voice i sig, dvs att den bara är en serie och inte flera 😉

Hursomhelst, The Voice följer hur Rachel, den äldsta dottern i Grosvenor-Lockhart-familjen som var huvudpersoner i flera av de tidigare serierna, försöker bli antagen till sin mammas klan via deras årliga uttagningar. Trots att det bara är en episod (dvs drygt hundra sidor) är det rätt svårt att förklara varför serien är bra den här gången med; när man läst de tidigare serierna blir varje ny detalj som McNeil avslöjar om städerna, klon-klanerna, Grosvenor-barnen och Jaeger intressant.

Finder - The Voice - Night District

 

Notapparaten finns självklart med den här gången också, och precis nu när jag skriver det inser jag att jag inte läst klart dem. Yay, mer Finder för mig!

Och till slut några korta ord om Constantine, den nya tidningen om John Constantine som tar vid efter att Hellblazer lades ner efter 300 nummer.

Kort blir det för det finns uppriktigt sagt bara en sak att säga: Tidningen är precis så usel som man kunde frukta. Allt knöligt och knepigt från Hellblazer är borta, och den Constantine vi presenteras för här är bara en alldeles vanlig DC-hjälte som råkar ha magiska krafter istället för superkrafter (dvs en rent teoretisk skillnad som man helt kan bortse ifrån). ”Tuffa” repliker, glassiga teckningar, kvinnor med gigantiska bröst; allt finns med. Visserligen är Jeff Lemire inte ensam ansvarig för manuset men det är ändå deprimerande att han varit inblandad i den här sörjan.

Constantine - Sargon

Visst ska jag erkänna att det funnits andra serier vars första nummer varit dåligt som sen visat sig desto mer intressant, men…

Nu ska jag fortsätta läsa Vernor Vinges romanserier The Zones of Thoughts; tredje delen är nyligen införskaffad så jag läser om de första två. Inte för att det behövs (de är mycket fristående), men för att både A Fire Upon the Deep & A Deepness in the Sky är så fruktansvärt bra. Någon serie ska jag väl kunna klämma in mellan dem dock 🙂

Svårbeskrivligt värre: Finder

Postat den

Finder Library Volume 1 cover

Det här blir intressant att se om jag kan skriva någonting vettigt om. Inte för att serien är tungläst (förutom rent fysiskt; två böcker på dryga kilot vardera som var rejält knöliga att läsa på ett vettigt sätt) utan för att den är så udda och svår att artbestämma.

Enklast är förstås att säga att Carla Speed McNeils Finder är science fiction, men det lär leda tankarna fel för om det är någonting Finder inte är så är det typisk genrelitteratur. Men för att ge ett hum om var Finder utspelas så är det i en värld med inslag av de öde delarna av Australien, Nordamerika innan européerna kom dit, enorma klonfamiljer som bildar egna kulturer, intelligenta lejonstammar, städer under gigantiska kupoler där man aldrig ser vildmarken utanför, teknik som ibland är  långt mer avancerad än vår men ibland mycket mer primitiv. Det är kort sagt ett myller av miljöer som ändå aldrig känns osammanhängande; McNeil lyckas fantastiskt väl med att få det att kännas som en enda värld trots de disparata delarna. Om det hela är Jorden i en avlägsen framtid eller någon annan planet/universum är ingenting som McNeil någonsin tar upp så om man vill kan man lika gärna läsa serien som fantasy 🙂

Finder - Mystery Date

De två feta samlingarna (Finder Library Volume 1 & 2) jag läst samlar ihop tidigare utgivna tidningar och album och består av en handfull längre berättelser som var en tar upp olika delar av McNeils värld. Jag får en stark känsla av att hon har en tydlig vision av hur de olika samhällena i Finder ser ut och vilka kulturer som finns där, och att hon sen helt sonika gör nedslag i sin egen fantasi i en roll som etnolog och beskriver vad hon ser.

Finder - Jaeger

Jaeger förstår sig inte alltid på hur andra människor fungerar

Det enda konstanta inslaget är Jaeger, en man som adopterats av ett kringströvande folk med namnet Ascians, och av dem har han utnämnts till en ”sin-eater”, synda-slukare, dvs en man som tar på sig andras synder för att de skall kunna förlåtas (i verkligheten har denna roll funnits i alla möjliga kulturer, som exempelvis hos britterna och hos aztekerna). Det gör honom både speciell men också hatad eftersom dessa utvalda ses som människor vars själ inte kommer överleva dem, efter alla synder som pålagts den. Dessutom tillhör han också Finder-sällskapet (därav titeln), någonting som närmast kan liknas med en spårare.

I några av berättelserna har Jaeger en aktiv och stor roll medan han i andra bara dyker upp i periferin. Han har tack vare sin uppväxt en mycket egensinnig moral och jag misstänker att McNeil på intet sätt håller med honom om allt, men att hon som en god etnolog bara kan skildra det som verkligen händer. Charm har han i övermått och kvinnor faller som furor, men samtidigt som han har en på många sätt väldigt frisinnad syn på sex är han också hårt styrd av sin uppfattning om vad som är rätt och fel; hans liv är nästan lika komplicerat som en djupt troende katoliks 😉

Hm.

Precis som jag var rädd för märker jag att när jag väl börjar skriva om Finder så blir det en slagsida på beskrivningen åt något håll; hittills låter det nog mest som någon slags mystisk etno-porr. Men då har jag inte nämnt Talisman, episoden om läsning och hur det kan påverka läsaren; Dream Sequence om virtuella verkligheter som hör till det allra bästa jag läst i den vägen; Sin Eater och den fascinerande och obehagliga skildring av ett äktenskap från helvetet.

Finder - Family

Jag har heller inte nämnt hur bra McNeils teckningar är. Först tyckte jag att de såg ut som ovanligt propra fanzine-teckningar, men efter ett tag märkte jag att de var bättre än så, med en mycket bra känsla för rörelse, anatomi och layout. Och sen har vi den absurt utförliga notapparaten som upptar ett 40-tal tätskrivna sidor i varje bok. De är inte riktigt lika långa som From Hells, men enligt mig är de mycket intressantare med sina löpande kommentarer från McNeil om vad vi ser i serien.

Jag blev löjligt förtjust i Finder men jag måste också erkänna att det tog ett tag att läsa klart den. Det berodde mest på att böckerna var så €%&#?%&# otympliga att läsa liggande i soffa/säng vilket är vad jag föredrar, men lite spelade det in att de två volymerna såg ganska överväldigande ut där de låg ovanpå varandra. Men när jag väl kom igång med läsandet fick jag min belöning; jag älskar litteratur som är svår att placera in i något givet fack, och för alla som tycker som jag rekommenderar jag helhjärtat Finder. 🙂