Amend gör det själv: Foxtrot på din iPad

Dags för en av de fåtaliga nyhetsnotiserna här, men eftersom den har att göra med digitala serier som jag skrivit om förut så tycker jag det passar bra: Bill Amend, mannen bakom Foxtrot, har precis bestämt sig för att självpublicera samlingar med serien. Det som gör det ovanligt är att det är en icke-digital serie som dessutom är en av de mest framgångsrika de senaste decennierna, och Amend hoppar helt över att gå via något av de vanliga förlagen. Jag misstänker att det här är något vi kommer att få se mer av de närmaste åren; varför låta förlagen ta merparten av intäkterna om man inte behöver dem? För en som Amend som redan är känd är det givetvis lättare, men med tanke på de framgångsrika webbserierna som finns nuförtiden tror jag nog att förlagen känner sig oroliga.

För närvarande finns Foxtrot bara att köpa till iPaden, men Amend halvt lovar att samlingarna ska dyka upp på andra plattformar i framtiden. En trevlig detalj är dock att i och med att iBooks (Apples eboksbutik) är internationell så går det alldeles utmärkt att köpa samlingarna här i Sverige också, och av någon anledning är det till och med billigare (9 SEK jämfört med 1,99 USD för en samling med 100 strippar). Stripparna är högupplösta så det ser alldeles perfekt ut på den nya iPaden, men jag tror nog att det ser bra ut på de äldre versionerna också. Nördig som jag är skulle jag förstås gärna sett att samlingarna var kronologiska istället för urvalsbaserade, men det kanske kommer sådana också om experimentet går bra 🙂

Är den nya iPaden värt sitt pris?

Det mycket korta svaret: Ja.

Det något längre svaret: Japp.

Det kanske mer informativa svaret: Om man som jag läser en hel del på sin padda (eller vilken tablett man nu använder) så är den högre upplösningen guld värd. Hela uppslag som enklast visas som en enda bild där sidorna m a o får halva storleken är nu inga som helst problem att läsa utan att zooma in & ut. Om grundmaterialet är bra förstås; jag misstänker att det blir till att ladda ner en del av de köpta serierna igen så fort nyare versioner med högre upplösning finns tillgängligt.

Det börjar nu se så ruggigt bra ut att den vanliga serietidningen definitivt fått konkurrens, och skälen för att läsa på papper eller på läsplatta känns nu som om det nästan enbart kommer handla om vilket man föredrar av andra än rent kvalitativa tryckskäl (tidigare var en stor anledning att välja tidningen framför plattan helt enkelt att tidningen hade så mycket bättre tryck än plattans något suddiga bild, men det gäller inte längre). Intressant kommer det att bli!

Drakarna är överens: Marvel satsar digitalt

I samband med DCs reboot The New 52 så meddelande man också att man i fortsättningen skulle satsa digitalt i och med att alla titlar skulle släppas samma dag i digitalt format som de släpptes på papper. Och nu har Marvel meddelat att de också ska göra samma sak.

Med andra ord, de två stora amerikanska serieförlagen har nu helt anammat digital distribution, vilket de tidigare varit lite försiktiga med av en mängd orsaker: Återförsäljarna av serier har varit tveksamma eftersom det riskerar att drabba dem, förlagen själva har givetvis tyckt det varit en smula skrämmande med en helt ny distributionskanal, osv. Men nu kan den som vill alltså helt övergå till att läsa Marvel och DCs nya tidningar på datorn/läsplattan/mobilen. Det ska bli mycket intressant att se hur det kommer att gå, och hur lång tid det kommer att ta för Marvel/DC att anpassa sig till det hela. Just nu tycker jag till exempel att de digitala tidningarna är för dyra, jämfört med de i papper, och vi får väl se om det kommer att ändra sig.

Chris Ware goes digital: Touch Sensitivity

Jag hade egentligen tänkt skriva några rader om Brecht Evens The Wrong Place idag, men så kom jag på att jag nog borde skriva om en betydligt mer aktuell serie; både för att den är sprillans ny, men också för vad den eventuellt representerar vad gäller seriemediets framtid: Chris Wares Touch Sensitivity.

För den som missat vem Chris Ware är kan jag bara kortfattat nämna att han är en av de allra viktigaste amerikanske serieskaparna det senaste decenniet. Hans mest känd serie är tidningen Acme Novelty Library som ända sedan starten varit ett oavbrutet formexperiment: Ett nummer kan vara en vanlig serietidning, nästa en gigantisk trycksak som inte får plats i en vanlig bokhylla, och nästa återigen ett inbundet album i liggande format. Serierna är lika experimentella de med, och Wares lek med saker som layout (där hans sidor ibland ser ut som om de är konstruerade av en arkitekt snarare än av en serieskapare) har bildat skola, och bland annat Seth och Daniel Clowes har i sina senare serier influerats starkt av Ware.

Dessutom har Ware fått rykte om sig att vara en nostalgiker av rang. Det beror nog egentligen mest på att hans serier ofta handlar om medelåldersplus-människor som inte har haft de mest lyckade liven, men också på att många av Wares serier är så fysiskt påtagliga, med pappers-konstruktioner av städer mm som man kan klippa ut och klistra ihop efter Wares instruktioner. Plus, förstås, att en del av hans epigoner är uttalade nostalgiker som mer eller mindre avskyr den tid vi lever i.

Så när Ware nu har gjort en serie som bara finns tillgänglig i digitalt format och dessutom bara kan köpas till inne-gadgeten iPad så känns det smått omtumlande. Jag är som sagt inte så säker på att Ware själv någonsin varit så nostalgisk som en del velat gjort gällande, med tanke på det hans livliga experimenterande med serieformen, men överraskad blev jag ändå. Att det är förlaget McSweeney’s som ligger bakom är däremot inte så förvånande; det är ett förlag som alltid provar på nya saker, och att de i och med att de släppt en app för iPaden också nu släpper material enbart avsett för att publiceras på densamma är bara följdriktigt.

Till serien!

Touch Sensitivity är inte en lång serie utan tar bara några minuter att läsa. Men det är väl spenderade minuter för precis som jag hoppats lyckas Ware både göra en gripande serie samtidigt som han experimenterar med berättandet. Historien handlar mycket passande om beröring, närmare bestämt om behovet av beröring och hur det påverkar den som helt saknar densamma. Huvudperson, en icke namngiven kvinna, lever i ett äktenskap där mannen helt sluta röra vid henne: Kramarna har förbytts mot klappar på ryggen som sen förbytts till ingenting, och hennes saknad är stor. En mycket väl berättad serie, som alltid när det gäller Ware, och hans förmåga att beröra även mig (känslomässigt dvs) är osviklig; det är lätt att bli så fascinerad av berättarstilen i sig hos Ware att man glömmer hur bra han faktiskt är på den rena manusdelen också.

(3 på varandra följande skärmdumpar; när man ”bläddrar” så ersätts de av varandra istället för att en vanlig bläddring sker; klicka för större format)

Vad gäller det tekniska så ser själva teckningarna ut som de brukar, med sin precisa stil. Eftersom Ware den här gången är tvungen att anpassa sig till ett strikt fysiskt format experimenterar han istället med hur han placerar rutorna på ”sidan”, hur jag som läsare bläddrar, och vad som faktiskt händer när jag bläddrar. Vad det här betyder i praktiken är att när jag ”bläddrar”, dvs sveper med fingret över skärmen från höger till vänster, så blir resultatet ibland en ny sida, ibland att sidan jag är på ändras (exempelvis att en vit yta fylls i med en ny ruta, att en liten detalj i en existerande ruta ändras, att det visar sig att sidan jag är på bara är en del av en mycket större sida). På några ställen leker han också med tidsaspekten i serier i och med att han här kan tvinga mig som läsare att vara snabb att se vad som visas eftersom det jag ser kan ändras utan att jag själv gör någonting.

Det hela fungerar fascinerande väl, utan att någonsin kännas som de enligt mig mycket misslyckade serier man då och då ser på nätet som egentligen bara är mycket primitivt tecknade filmer. Där de senare försöker fånga åskådaren med ljudeffekter, zoomingar, enstaka rörelseanimationer och/eller talad dialog, jobbar Ware istället mycket medvetet med att utnyttja seriekonventioner på ett nytt sätt, som det faktum att en enstaka liten ruta mot en stor tom vit bakgrund förmedlar en tydlig känsla av isolering eller att man när man läser en serie så läser man rutorna på en sida enligt förutbestämda regler, så att då plötsligt ändra rutordningen eller spränga in nya rutor mellan redan existerande ändrar hela upplevelsen av sidan.

Det är små små medel som Ware använder, och jag vill definitivt inte att alla serier ska fungera på det här sättet, men jag kan ärligt säga att det här är första gången jag någonsin läst en digital serie och känt att det digitala formatet tillförde någonting som skulle varit omöjligt att reproducera på papper, och att det som tillfördes var positivt. Jag tror inte att det här någonsin kommer att bli en stor genre (och jag hoppas definitivt att jag har rätt, för om det blir populärt fruktar jag att slutresultatet kommer att bli någonting som betydligt mer liknar de omnämnda serier-som-primitiva-tecknade-filmer än Chris Wares serier), men det var ett extremt fascinerande experiment som jag hoppas få se fler exempel på i framtiden.

PS. Scott McCloud har gjort några lyckade digitala serier också men de skulle faktiskt gå att överföra på papper och fungera lika bra ändå (även om själva trycksakerna skulle blivit av det ovanligare slaget, som en bokrulle istället för en vanlig bok). DS.

En liten nyhetsblurb om digitala serier: DC går all-in

Jag har skrivit om hur det är att läsa serier på en iPad några gånger förut, och faktum är att rätt ofta är det på den jag läst serier jag skriver om här (framförallt när det gäller superhjälteserier, men även en del manga). Ett stort problem är dock att de serier som funnits att köpa digitalt bara varit en liten del av det som ges ut; förlagen har till synes slumpat fram vilka titlar som ska släppas digitalt, och när de ska bli tillgängliga. Därför är följande nyhet från DC intressant:

http://dcu.blog.dccomics.com/2011/05/31/dc-comics-announces-historic-renumbering-of-all-superhero-titles-and-landmark-day-and-date-digital-distribution/

Glöm tramset om att de ska börja om numreringen av alla nummer från 1 igen; det enda jag har att säga om det är att det är smått pinsamt, och att de som samlar på serietidningar nu kan klaga på att det blir ännu knöligare att referera till olika nummer 😉

Det intressanta är att DC från och med omnumreringsstarten kommer att släppa alla superhjältetidningar till försäljning samma dag som papperstidningen. Dvs den som vill läsa om DCs hjältar kan i fortsättningen köpa allt digitalt!

Man kan tycka vad man vill om det, men att serier i digital form kommer att fortsätta växa på bekostnad av pappersalternativet är tveklöst.

iPad ♡ serier, uppföljning

Dags för en kort uppföljning, såhär ett kvartal efter att jag första gången skrev om hur det är att läsa serier på iPad.

Jag har nu läst ganska mycket serier på min iPadda, och jag är fortfarande förvånansvärt nöjd med hur det känts. Det är inga problem att läsa längre serier (som exempel har jag läst hela Transmetropolitan och Y – The Last Man på den (och jag borde nog skriva några rader om dem också)), och hittills har jag inte hittat några serier som inte fungerat OK att läsa på den. Vissa fungerar onekligen bättre, som just nämnda Transmetropolitan; det som gör att en del serier fungerar bättre än andra beror både på hur stort originalformatet var tänkt som, och designen på sidorna. En del manga har jag också läst, men här känns iPaddan ibland lite för stor eftersom jag vant mig vid att manga-sidor är en smula mindre. Vanesak, förstås 🙂

Så hårdvaran är bra; hur är det då med mjukvaran?

Jag har redan skrivit om de program som finns för att läsa serier i cbz/cbr-format, och de appar som man både kan läsa och köpa serier i. Slutsatserna från det inlägget står sig: Cloud Readers är ett utmärkt program med den mest naturliga bläddringen, som dessutom är gratis, medan Comic Zeal är det som ser snyggast ut och som har en del finesser de andra saknar. Bland dessa finesser finns en som gör att jag när jag läste den senaste serien på iPaddan (Milligan & Allreds X-Statix) valde Comic Zeal före Cloud Readers: Den automagiska bakgrundsfärgen. När man väljer den och seriesidan inte täcker hela skärmen (jag läser vanligtvis så att en sida åt gången visas -> det blir areor över på sidorna eftersom en seriesida är smalare än iPaddan) så väljer den en bakgrundsfärg beroende på sidan. Om man exempelvis läser manga blir det vanligtvis vitt eftersom det är den färg som matchar kanterna på bilden, men om man läser en serie som X-Statix där färgerna går hela vägen ut så blir resultatet annorlunda:

Som synes har i den översta bilden bakgrunden blivit brunaktig, i den undre blå. Man kan givetvis också välja att ha en statisk bakgrund i valfri färg.

Men nu kommer vi till ett problem med hur serieläsningen fungerar, och det är inte programmen som är dåliga utan en grundläggande funktionalitet hos iPaddan: När jag laddar upp filerna jag vill läsa (alltså cbr/cbz/pdf-filer) via iTunes så måste jag välja vilket program jag laddar upp dem till eftersom varje program bara har tillgång till sina egna filer (av säkerhetsskäl körs varje program i sin egen ”sandlåda” som inte kan dela filer med andra program). Så om jag inte är säker på om jag vill läsa min serie i Cloud Readers eller Comic Zeal så blir det att vackert ladda upp serien till båda. Det är inget jätteproblem men ändå en smula frustrerande.

När det gäller programmen som möjliggör köp av serier direkt i programmet så är det fortfarande fånigt nog så att Marvel har sitt program, DC sitt, IDW sitt, osv. Det finns visserligen program som har serier från alla möjliga förlag, men de har inte tillgång till riktigt allt som de specialiserade har. Förhoppningsvis ändrar det sig snart, för att behöva en drös program för att kunna köpa de serier man vill ha är bara dumt.

Men allvarligare är nog att utbudet fortfarande är alldeles för litet. I DCs program finns exempelvis bara de första numren av diverse storsäljare som All-Star Superman och Sandman (man verkar släppa ett nytt / månad, vilket är direkt konstigt med tanke på att det är serier som är avslutade sedan länge), och även i övrigt är utbudet skralt. Och att sen en så underbar serie som Bayou bara finns som ett smakprov (med en länk för att köpa den fysiska utgåvan) är direkt förolämpande med tanke på att serien 1) Är gjord för att läsas på en skärm eftersom den ursprungligen är en webbserie, och 2) Faktiskt ser bättre ut på skärmen än i tryck eftersom färgläggningen är anpassad till det. De få sidor som finns gör att jag verkligen skulle vilja köpa hela serien till min iPadda men nej då, jag får vackert vänta på att del två ska tryckas i bokformat (och utgivningen av densamma har nu skjutits upp från i sommar till början av nästa år…). Tack för det!

Sammanfattningsvis är en iPad ett alldeles utmärkt sätt att läsa serier på om man vill kunna ta med sig en rejäl samling på resande fot (eller om man inte kan få tag på serierna på annat sätt). Och lika klart är det att fortfarande är det bästa sättet att få tag på serier inte att gå via de officiella kanalerna utan istället leta runt på mer inofficiella ställen…

iPad ♡ serier?

Jahapp, dags för den utlovade recensionen av hur Apples iPad fungerar som serieläsare. Jag har använt den i några dagar nu och läst diverse serier: Gamla och nya superhjältar, manga, underground och en del annat. Jag har också provat de olika program som finns att köpa för att läsa serier för att se vilket/vilka som fungerar bäst, och jag tror att jag nu kan komma med ett utlåtande 🙂

Först lite bakgrund om vad jag är ute efter i en digital serieläsare. Jag vill att det ska vara enkelt att ladda upp egna serier i cbr/cbz-format. Jag vill att själva läsningen ska vara så naturlig att jag inte märker att det är en dator jag läser på. Jag vill att läs-programmet ska vara så omärkligt som möjligt. Och jag vill givetvis att bilderna ska se så bra ut som de bara kan.

Låt mig börja med hur själva iPaden känns att läsa på. Jag har tidigare läst serier på min laptop men det har inte känts alltför bra, med ett tangentbord som bara är i vägen och lite allmänt otympligt handhavande. När det kniper går det an, men jag kan aldrig helt koppla bort att jag läser på en dator. Jag har också läst en hel del manga på en eboks-läsare à la Kindle (min är en Sony, men de fungerar likadant). Det har gått rätt bra, men kontrasten är lite dålig, sidvändning tar någon sekund, och serierna man läser måste fungera på en liten svart-vit skärm (eller, med tanke på skärmen, ljusgrå-mörkgrå skärm…). Min förhoppning var att iPaden skulle kombinera det bästa av världar, med en ren skärm utan tangentbord och annat krafs, men ändå i färg och bra kontrast, och ingen fördröjning i sidvändningen.

Och faktum är att det är en njutning att använda en iPad för att läsa serier. Den fysiska formen känns bra (en smula tung, men inte tyngre än exempelvis Watchmen-albumet), storleken på skärmen likaså (något större hade inte skadat, men då hade den nog blivit för stor med tanke på annan användning), och skärmen själv är utmärkt. En del lär nog störas av den blanka ytan, men jag har inga problem med den. Batteritiden är också mycket bra; det tog 2 dygn innan jag behövde ladda den första gången, trots ett livligt användande.

Ett litet urval av program för serieläsaren

Men som alltid är inte allt guld och gröna skogar, och där det brister är i programmen för att läsa serier. Det kommer självklart att bli bättre, med tanke på att iPaden har varit ute i hela 7 dagar och därmed i programmerarnas händer ungefär lika länge. Låt mig diskutera de program som finns och varför de brister; eftersom det antagligen bara finns någon enstaka serieläsare i Sverige med en iPad just nu är det kanske inte så intressant med en genomgång av programmen, men jag tycker att problemen de har belyser vad man behöver tänka på för att få till en perfekt läsupplevelse. I fallande prisordning:

Comic Reader Mobi: Dyrast, kostar $15. Har funnits länge som läsare till iPhone, men programmet är uppdaterat för iPad. Det här är ett typiskt program designat av en programmerare: Det finns en mängd inställningar som är mer eller mindre begripliga, designen av knappar och ikoner är fullständigt fasansfull, och programmet har ett antal features som de andra saknar (som exempelvis att automatiskt känna av att två sidor bildar ett uppslag, och att då visa dem tillsammans). Det som gör att programmet just nu får underkänt av mig är att det dels ”rycker till” när man bläddrar via att dra med fingret och den nya sidan centrerar på ett otrevligt sätt, och dels att bilder ibland får en anti-aliasing som gör att de är en smula suddigare än i andra program. Det första problemet ska vara fixat i nästa version, det andra får vi se.

Comic Reader Mobi (notera de eleganta ikonerna)

Comic Zeal: $8. Det här ser utan tvekan mest professionellt ut och det använder sig av iPad-specifik funktionalitet istället för att kännas som ett iPhone-program som gjorts större. Just nu är det här det program jag använder helst, men det har också sina problem. Det första är att även här finns det en störande ryckning i bilden när man bläddrar, och det andra är att när man lagt över en serie så måste programmet först preprocessa filen innan den kan läsas, och det kan ta ett tag (några minuter för en bok). Jag hade inga problem att vänta med att läsa mina serier just nu, men det är frustrerande om man vill läsa just nu. Men jag föredrar ändå det här programmet framför Comic Reader Mobi ovan; ryckningen är mindre störande här, och bilderna saknar den lilla suddigheten som ibland syns i CRM.

Comic Zeal med en mer professionell design

Cloud Readers: Gratis. Det här programmet hade jag inte hört talas om bland alla recensioner som gjorts på nätet om serieläsare, men det dök upp när jag letade i AppStore. Det här är ett mycket enklare program än de andra som nästan helt saknar inställningsmöjligheter men det är lustigt nog det bästa för serieläsning: Att bläddra är mjukt och följsamt, inga suddiga bilder, och heller ingen preprocessning. Men det saknar två funktioner som gör att jag ändå föredrar Comic Zeal: Programmet kan bara läsa CBZ och PDF så CBR-filer göre sig icke besvär, och att ladda upp en fil är bedrövligt knöligt (man kan bara ladda upp en fil i taget via en inbyggd webserver i programmet). En ny version är redan på väg där uppladdning av filer ska fungera som i de andra programmen, och vi får väl se hur det blir med CBR-stödet.

Cloud Readers "förhandsvisar" nästa bild (t.v. för manga, t.h. för annat)

Så de enerverande skavanker som finns är sådana som ett bra serieläsarprogram måste undvika: Att bläddra måste fungera smärtfritt, bilderna får inte se sämre ut än vad som är möjligt, och att ladda upp serier måste också vara lätt. Inget av programmen jag nämnt ovan får godkänt på alla punkter, men jag känner mig trygg i förvissningen att de snart kommer att vara så bra som jag hoppas nu när utvecklarna själva kan testa programmen på riktigt och inte bara i en simulator.

Jag vill också nämna en helt annan slags serieläsarprogram som finns att köpa: De som är tänkta inte för att läsa sina serier som man redan laddat ner, utan de som är tänkta för att läsa nya serier som man köper i programmen själva. Det finns redan flera sådana; exempelvis finns en från Marvel, en från Archie, en från IDW, och några stycken som har serier från alla möjliga förlag. Så gott som alla använder sig av samma motor så det är ingen poäng med att gå igenom dem en-för-en.

Möjlighet att köpa gamla Acke-nummer finns

Själva läsningen fungerar förstås som i de program jag redan nämnt; allt är inte perfekt ännu men det är bara en tidsfråga. Det som gör att upplevelsen blir annorlunda är att serierna här är i många fall special-preparerade för att läsas på dator. Det innebär att det kan finns inbyggd zoom-möjlighet för pratbubblor (programmet ”vet” var pratbubblorna finns), möjlighet att läsa serierna ruta-för-ruta, med mera. Men för mig är det ganska meningslösa funktioner eftersom skärmen på iPaden är tillräckligt stor och bra för att kunna läsa hela seriesidor utan problem. På exempelvis en iPhone kan jag förstå att det var bra med såna här finesser, men de var bara till för att dölja problemen med en alltför liten skärm.

Utbudet är också rätt knapert, åtminstone för närvarande. Men jag ser definitivt en framtid för att kunna prenumerera på serier via programmet, och också för att kunna köpa album. Jag skulle absolut kunna tänka mig det om priset var rimligt; papper är fortfarande nummer ett för mig men med en okej rabatt finns det serier jag skulle tycka vore värt att bara ha på min iPad.

Det finns också program som bara innehåller en enstaka serie, program som Yahoo!s som tillåter en att läsa alla dagspresserier på ett bekvämt sätt, med flera, men jag stoppar här; om jag ska gå igenom alla program med serieanknytning skulle jag aldrig bli klar. Det är tydligt att inte bara jag är intresserad av att läsa serier på en iPad, och i så gott som alla recensioner på nätet nämns just serieläsande som ett paradnummer för iPad.

Så, slutord: Det är en mycket lovande framtid för de som gillar att läsa serier digitalt som uppenbarat sig i och med iPaden. Det kanske inte är just den här produkten som kommer att bli marknadsledande, men jag tror att om några år kommer plattor à la iPad vara vanliga. Och för serieläsare innebär det att ytterligare ett sätt att läsa serier kommer finnas, även om det gamla hederliga pappret kommer vara det bästa sättet att läsa serier i många år än. För min del kommer jag fortfarande köpa serier mer eller mindre som jag tidigare gjort, men om jag inte har en serie i hårdkopia (eller om hårdkopian är för dyr med tanke på kvalitén på serien) så finns det nu ett bra alternativ 🙂

Edit: Nu har det börjat droppa in uppdateringar. Comic Zeals preprocessning går mycket snabbare och är inte längre störande, och att bläddra känns lite behagligare; jag har nu svårt att hitta några nackdelar med programmet. Cloud Readers kan nu hantera CBR-filer och dessutom synka filer på samma sätt som de andra programmen. Ett litet problem kvarstår med en del filer: Sidorna presenteras i den ordning de ligger i CBR/CBZ-filen istället för i bokstavsordning, så om den som paketerat serien inte ordnat dem rätt måsta man själv paketera om. Men det är ovanligt, så för den som inte vill betala för ett lite elegantare serieläsarprogram typ Comic Zeal är Cloud Readers ett utmärkt alternativ 🙂

Edit 2: Mer uppdateringar. Efter ytterligare några uppdateringar  är Cloud Readers nu utan tvekan min favorit. Själva interfacet är fortfarande inte lika elegant som Comic Zeals, men läsningen presenteras elegantare än någon av konkurrenterna och det är trots allt det viktigaste. Och vad gäller Comic Reader Mobi kan programmet inte längre laddas ner efter ett smärre bråk mellan Apple och upphovsmannen…