Etikettarkiv: Jimmy’s Bastards

James Bond à la Garth Ennis

Postat den

Inte för att James Bonds namn någonsin nämns, men med en huvudperson som heter Jimmy Regent, en tidningstitel som Jimmy’s Bastards, och en introscen som avslutas med följande sida är det rätt uppenbart vem serien egentligen handlar om:

Jimmy's Bastards - intro.jpg

Han är inte subtil i sin humor, Ennis, men jag är svag för hans manus när han får till det och Jimmy’s Bastards är inte så dum. Definitivt inte något storverk men med tanke på hur stupida många av Bond-filmerna är (och det är filmernas Bond som syns till här, inte böckernas) finns det självklart hur mycket som helst att driva med.

Fast Ennis fokuserar på de allra mest klichéartade inslagen: Den lättsamma inställningen till att döda motståndare och den lika lättsinniga inställningen till sex, där varje kvinna i Bonds/Regents väg slutar i hans säng (eller soffa, eller helikopter, eller motorbåt, osv, osv). Och plotten i de här numren baserar sig på ett Tänk om-scenario, närmare bestämt vad som egentligen borde bli följden av att någon lever sitt liv som Bond/Regent…

Mer ska jag inte säga om handlingen; den är inte svår att förutse när man får några hintar om vad som komma skall, men det är ändå roligt att se hur Ennis sin vana trogen tar i från tårna för att vrida allt som går ur sin idé. Och att om man ignorerar gonzo-inslagen (vilket kan vara knepigt ibland) finns som i alla hans bättre serier också scener där dialogen mellan karaktärerna flyter på så lätt, så lätt, och där samtalen också på ett strålande sätt både bygger upp min empati för människorna och frammejslar deras relation.

Det finns få mainstream-seriemanusförfattare som är lika bra som Ennis på just detta, dvs att snabbt skissa fram intressanta människor. Han gör det genom att börja med att frammana en person som är oerhört lätt att klassificera tack vare att hen hör till en ”typ” som alla känner igen. I Jimmy’s Bastards har vi Jimmy Regent själv, som man bara behöver läsa första sidan av för att jag ska tro mig veta vem han är, och hans nya kollega, Nancy McEwan, som lika snabbt plockas in i facket modern tuff kvinna som inte kan fördra Regents gammalmodiga moral.

Jimmy's Bastards - PC.jpg

Sen tar han och visar upp var jag som läsare hade fel, dvs att det kanske inte handlar om lika platta karaktärer som jag först trodde. Det behövs väldigt lite, som i det här fallet när Regent säger någonting kort som visar att han kanske inte är den manschauvinist han i förstone verkar vara, och så är mina tankar igång: Om jag hade fel i den frågan, vem är han i så fall? Och sen fyller jag själv i alla detaljer och vips är Regent någon jag kan bry mig om och relatera till.

Det här gäller dock bara de personer i serien vars öden det är meningen att jag ska engagera mig i; de allra flesta är snarare props, tillbehör, som glatt kan behandlas hur som helst utan betänkligheter. Just det är väldigt typiskt för Ennis och någonting som fungerar för mig men som för andra läsare kan vara extremt jobbigt/irriterande: När de viktiga personerna, de som är centrala för serien och som har förärats en ”äkta” personlighet, råkar ut för våld/olyckor skildras det som en tragedi, medan när det handlar om tillbehören är det oftast komiskt. Så när skillnaden i hur Ennis skildrar personer inte fungerar för läsaren kraschar läsningen totalt i ett mischmasch av tragedi/komik utan rim och reson.

Ok, en lång utveckling där som kanske mest är relevant för Ennis-serier som Preacher och Hitman som blandar äkta tragedi med komedi. Här är det cirka 99% komedi men med ett litet minimalt inslag av allvar när Regent till slut tvingas konfronteras med följderna av sitt handlande, och hans reaktion känns lite väl abrupt för att det ska fungera helt.

Men i det stora hela är det en sympatisk och rolig serie, som trots rikliga inslag av våldsamheter som exploderande huvuden och massakrer och sex av mycket tvivelaktigt slag ändå i slutändan känns…ja, gullig är nog ordet. Gullig i Garth Ennis-mening, förvisso, men ändå 🙂

Jimmy_s Bastards - Sorry

Jimmy är inte riktigt sig själv, men vissa saker glömmer man aldrig hur man gör

PS. Just det ja, teckningarna! Russ Braun har jobbat med Ennis förut i Battlefields och är inte någon av mina favoriter, men han är kompetent. Smått träig, men jag tycker han är snäppet bättre här när han får jobba med ett manus som inte är lika styrt av att vara historiskt korrekt och realistiskt.

Kan köpas hos bl.a.:

    • Jimmy’s Bastards (volym 1 av 2, fånigt nog, för det här är en serie som definitivt borde ges ut i ett enda album)