Etikettarkiv: Natalie Riess

Webbserietips: Snarlbear

Postat den

För några månader sen skrev jag om Natalie Riess charmanta miniserie Space Battle Lunchtime; en kanske en smula kaotisk men mycket underhållande och roligt tecknad serie om en galaktisk matlagningsshow. Jag nämnde då hennes tidigare serie Snarlbear, en webbserie som jag hade läst en del av tidigare. Nu är Snarlbear avslutad (den avslutades bara några veckor efter att jag skrev om SBL men jag upptäckte inte det förrän häromveckan) och jag tänkte bara säga att den också är mycket  läsvärd, en serie i min stil 🙂

Snarlbear är en fantasyserie där Daisy, en jordbo som råkar snubbla in i en annan värld där hon snabbt får rykte om sig (välförtjänt!) att vara en urstark krigare, en som man kan anlita om man behöver hjälp med att dräpa monster. Enhörningar, luriga alver, hovintriger och givetvis en stor Ondska poppar upp, och Daisy själv märker att det inte är utan ett pris som hon blivit så skicklig på att slåss…

Ok, ok, det här låter kanske fånigt och menlöst, men Snarlbear är långt ifrån menlös. Jämfört med SBL är det här en mer mångbottnad historia, med en hel del allvar, men samma glada skaparlust skiner igenom här med. Framförallt gäller det färgläggning: Om SBL hade starka och livfulla färger så är det ingenting mot Snarlbear där färgerna svämmar över och virvlar runt i ett ständigt kaos. Det skulle kunnat varit alltför mycket men jag tycker Riess lyckas alldeles förträffligt väl och att det istället känns som ett löfte om att allting kan hända och att jupp, den här världen är så mycket mer fantastisk än den vanliga. Och, icke att förglömma, de starka, nästan självlysande, färgerna gör sig väldigt bra på en datorskärm, kanske till och med bättre än på papper!

Jag skulle säga att Snarlbear är en närmast perfekt webbserie i genren längre äventyrsserie. Den tappar aldrig farten eller drabbas av den alltför vanliga åkomman att det på ytan händer mycket men egentligen står handlingen bara och stampar (Girl Genius, jag tittar på dig!); här finns både lyckade tempoväxlingar mellan (relativ) stiltje och fullt ös medvetslös, och när serien avlutas känns det likaså som om den gör det i exakt rätt ögonblick, med en avslutad huvudtråd men utan att överanstränga sig med att varenda liten detalj måste ha ett tydligt slut. Det öppna slutet, med ett löfte om att äventyren fortsätter, känns på pricken rätt.

Den är också föredömligt spontan. Den tidvis kaotiska färgläggningen åtföljs också av en tidvis förvirrande sidlayout och jag kan verkligen inte alltid säga exakt vad som händer, men eftersom en ny sida snart dyker upp (åtminstone för mig som föredrar att läsa webbserier i längre sjok) gör det ingenting. Enligt mig behärskar Riess det här med webbserier vs tryckta serier; om jag jämför Snarlbear med SBL så den senare mycket mer polerad och lättydd medan den tidigare har mer utrymme att andas eftersom begränsningar i sidantal saknas. Med andra ord, hos Riess känns de extra sidorna i Snarlbear som en ren tillgång och inte bara som en chans att fylla ut tiden mellan uppdateringar.

Det känns lite onödigt att orda mer om Snarlbear eftersom den givetvis finns tillgänglig i all sin färgprakt på hemsidan så ni kan bättre spendera tiden med att läsa serien istället för att läsa mig skriva om den. Så, off you go, towards adventure!

Space Battle Lunchtime

Postat den

space-battle-lunchtime-cover

Ibland behöver man ( = jag) bara läsa en enkel, gullig och feelgood-serie, och eftersom jag skulle tro att det finns fler som behöver sådan läsning då och då så kommer här ett tips (också det enkelt, men jag vet inte om det är gulligt /feelgood) om en sådan: Space Battle Lunchtime av Natalie Riess.

Åtta nummer (samlas ihop i två volymer; en redan utkommen, den andra dyker upp framåt sommaren) där kocken Peony tävlar i matlagning av ett ovanligare slag, nämligen i konkurrens med diverse utomjordingar på en galaktisk tv-kanal. Att hon hamnar där är mer eller mindre en slump: En rekryterare till programmet dyker upp på Jorden och blir förtjust i Peonys morotskörsbärskakor och frågar henne om hon är intresserad av att vara med i en matlagningstävling:

space-battle-lunchtime-inbjudan-1space-battle-lunchtime-inbjudan-2

Som synes inte så mycket tjafs om det förunderliga i att det visar sig finnas intelligent liv i rymden för här handlar det om någonting mycket viktigare och roligare: Matlagning! Att Peony som slängs in i tävlingen helt utan chans att förbereda sig och därför inte har en susning om vad ingredienserna är eller om hur köksapparaterna fungerar avskräcker henne inte. För som hon konstaterar när hon ser ett paket Mars-socker på hyllan: Det är åtminstone från samma solsystem så det borde nog fungera i receptet 🙂

Dramatiska vändningar till trots, inklusive en annan kocktävling med mycket högre insatser, är det här en serie som håller vad den lovat redan från första sidan: Eventuella problem kommer redas ut, nya vänskaper kommer uppstå, och ingen är helt igenom ond. Förutom möjligen Ariella Magicorn, enhörningen med sockersött utseende, enorma ögon, och ett blodtörstigt inre…:

space-battle-lunchtime-magicorn

Fast även hon härjar med ett gott humör, liksom alla andra i serien; eventuella ledsamheter varar inte för evigt i Space Battle Lunchtimes färgglada värld.

Så en synnerligen gemytlig serie att läsa, och givetvis är den inte riktigt så ytlig som jag beskrivit den; utan sympatiska karaktärer som jag bryr mig hade det bara varit fluff. Men Penyo, kameraoperatören Aris, konkurrenten Neptunia och de andra har alla personligheter som är värda att lära känna, och det är precis vad en sådan här lättsam serie behöver för att jag ska tycka om den. Att Riess tecknar med fart och fläkt hoppas jag framgår av bilderna ovan; hon är definitivt en talang att hålla ögonen på. Och om någon frågar om jag vill läsa mer om Peony så blir svaret ett självklart Ja!  🙂

PS. För den som vill pröva på Riess serier finns hennes webbserie Snarlbear att läsa på nätet; jag läste de första åtta kapitlen häromåret och tyckte om den, och tänker i talande stund läsa resten av serien. DS.