Etikettarkiv: Noelle Stevenson

Lumberjanes

Postat den

Lumberjanes 1 - cover

Suck.

Inte för att jag läst en dålig serie, långt därifrån, men en suck över att serien är på engelska och inte på svenska. Visst finns det numera fler bra serier för yngre läsare på svenska än på länge, men det finns så väldigt många fler jag skulle vilja se översatta från andra språk för att kunna ge bort som presenter till barn jag känner. Alltså, därav sucken.

Jag snubblade över den här serien mer eller mindre av en slump i seriebutiken; jag råkade se Noelle Stevensons namn och blev därför nyfiken efter att ha läst & berömt hennes serie Nimona förra året (en serie som kom ut i bokformat i år och som jag verkligen rekommenderar, en av årets bästa böcker enligt mig). Eftersom den inbundna boken (”Lumberjanes – To the Max Edition”) var inplastad kunde jag inte titta i den men jag köpte den blint, enbart för att Stevenson var en av författarna och för att namnet lät lovande.

Hur som helst, Lumberjanes är en mycket sympatisk serie om ett sommarläger för flickor där det som gäller är att lära sig leva nära naturen, att sjunga/simma/leka, och där mottot för lägret är ”Friendship to the Max!”. Att sedan skogen visar sig krylla av monster och att lägerledaren Rosie inte bekymrar sig alltför mycket över det eftersom hon glatt litar på att lägerdeltagarna kommer klara sig finfint själva är bara detaljer i sammanhanget, för här är det, som sagt, ”Friendship to the Max!” som gäller!

Lumberjanes - What the Junk

Serien sprudlar av energi, ibland nästan lite för mycket så att det riskerar att bli en overload av käckhet, men det som hela tiden gör att serien ändå hamnar rätt är att hjärtat finns där det ska, och att huvudpersonerna från stugan Roanoke är roliga som grupp, hur de interagerar med varandra och när det verkligen gäller lever upp till lägrets motto.

Jämfört med Stevensons egna Nimona är det här en mer lättsam serie  hon skrivit tillsammans med Grace Ellis där svärtan nästan helt saknas; även när en av flickorna förvandlas till sten känns det aldrig som om det är farligt på riktigt för det är så uppenbart en serie där allt kommer gå bra. Och det är helt okej för en serie som den här, där det goda humöret och vänskapen är det allra viktigaste (och lite kärlek med, för den delen).

Jag gillar också utformningen av allt runtomkring seriesidorna, som sidorna som beskriver märkessystemet för Lumberjanes som ”Up All Night Badge”, ”Everything Under the Sum Badge” och givetvis ”Friendship to the Max Badge”; humorn är knasig och anarkistisk, en blandning jag tycker om.

Men lite saknar jag Stevensons egna teckningar. Brooke A. Allen som står för dem här är inte dum (och hon var, teckningsmässigt, snäppet bättre i A Home for Mr. Easter), men de känns lite plattare och inte lika tredimensionella känslomässigt som Stevensons; i Nimona är det inte bara manuset som har svärta utan även i teckningarna kan man ana faran som lurar, den söta ytan till trots, men här är teckningarna lika glada och okomplicerade som manuset. Dock, det syns att Stevenson varit med och designat karaktärerna (till det bättre tycker jag, efter att ha sett de första skisserna i slutet av den här boken), och hennes omslag till tidningarna gör personerna en liten smula intressantare.

Lumberjanes - Mama Bear

Den lilla kritiken ska inte tas alltför allvarligt för det här är, som sagt, en väldigt trevlig läsning, och en serie som bekräftar att Noelle Stevenson ska man (well, åtminstone jag, med min smak) hålla ögonen på 🙂

Nimona

Postat den

Det här är inte någonting som händer ofta men idag så blir det en villkorslös rekommendation att läsa en webbserie: Noelle Stevensons Nimona. Egentligen borde det räcka som inlägg eftersom det bara är att klicka här och börja läsa, men som en tjänst till läsarna här ska jag väl berätta lite mer om serien, om nu någon vill läsa mina ramblings istället för serien 😉

Nimona - tidig

En tidig sida

Ballister Blackheart är en äkta superskurk, med en arm av järn som ett minne av den dag då hans bästa vän Ambrosius Goldenloin förrådde honom och krossade hans arm, och dessutom på grund av detta blev den nya stora hjälten på Institutet för polisiära ärenden och hjältedåd (”The Institution of Law Enforcement and Heroics”). Han tycker sig därmed ha goda skäl till sina skurkdåd, och lever ett avslappnat liv i ett symbiotiskt förhållande till dem som jagar honom.

Tills en dag en oerhört enerverande, entusiastisk och energisk flicka med rödhårig punkfrisyr dyker upp och deklarerar att hon från och med nu är hans sidekick. Blackheart är måttligt intresserad av Nimona (som hon heter), men tack vare hennes envetenhet börjar hans aktioner mot samhället bli mer allvarliga och inte längre lika amoraliskt lekfulla. På gott och ont; den tidigare tillvaron var behagligare och Nimona visar sig inte ha det allra bästa omdömet…

OK, eftersom det här är en webbserie som det är hur enkelt som helst att läsa (kom igen nu, klicka!) tänker jag inte avslöja mer om handlingen. För till skillnad från många andra serier på webben har Nimona en överraskande tät handling; i början när jag läste den tyckte jag att det var en väldigt trevlig serie men jag räknade inte med att handlingen skulle imponera så mycket som den gjorde. Jag har läst alltför många andra webbserier, typ Girl Genius, som har en hel del bra detaljer men som ändå fallit offer för farorna med att publicera på webben för att ha några förväntningar på att historien ska hålla måttet serien igenom.

Men som sagt, Nimona saknar helt alla sådan problem, och känns snarast som en drygt 200-sidig serie som helt enkelt har publicerats med en sida åt gången, istället för drygt 200 sidor serier som allteftersom ”råkat” bli en avslutad serie.

Nimona - mitten

En sida från ungefär mitten av serien

Det finns en anledning till att jag inte vill säga mer om handlingen: Den är egensinnig och leder inte alltid dit man (dvs jag) tror att den ska ta vägen. Nimona, Blackheart, till och med sir Goldenloin visar sig ha fler dimensioner än de verkar ha i början, även om det är Nimona som har den klart svåraste personligheten att karakterisera. Blackheart kanske är med på fler sidor och han befinner sig i berättelsens centrum, men Nimona förtjänar ändå sin titelroll: Det är henne som vi som läser tillsammans med Blackheart steg för steg lär känna.

En ypperlig serie, helt enkelt, och helt klart den bästa webbserie jag läst av typen avslutade längre historier, men för den som föredrar papper kommer en bok som samlar hela serien ut nästa år. Själv gillade jag att läsa den på min padda, med Stevensons teckningar som väl anpassade att läsas digitalt, med en sober färgläggning och en tunn men tydlig linje. Två år höll Stevenson på med Nimona, och det är stor skillnad på första och sista sidan vad gäller säkerheten i teckningarna, men personligen gillar jag både de tidigare, lite mer amatörmässiga sidorna tecknade med stor charm, och de senare, med lika stor charm men med en betydligt mer driven linje.

Så läs nu, eller om ni verkligen inte gillar att läsa digitalt, beställ boken och se fram mot sommaren 2015 då ni får någonting mycket bra att läsa!

Nimona - sen

En sen sida; det finns några mer spektakulära men de avslöjar lite för mycket så jag håller mig till den här 🙂