Etikettarkiv: Raina Telgemeier

Ghosts

Postat den

Det tar några år mellan gångerna men nu har Raina Telgemeiers fjärde egna bok anlänt: Ghosts. Och inledningsvis känns det mycket välbekant:

ghosts-intro

Två systrar i baksätet på en bil, den här gången på väg till en ny stad; en scen som liknar andra i Telgemeiers äldre böcker.

Men skenet bedrar för den här gången är det en historia av ett slag som Telgemeier inte berättat förut. Den yngsta systern, Maya, är sjuk i cystisk fibros, och för att hjälpa henne flyttar familjen till en stad med ett gynnsammare klimat. Storasystern, Catrina, förstår att det är nödvändigt men gillar inte flytten, och är därför negativt inställd till staden redan från början. När det sen visar sig att man där ser det som en naturlig sak att umgås med och tänka på döda familjemedlemmar, framförallt i samband med den annalkande Día de los Muertos / De dödas dag, får hon nästan panik; hon vill inte konfronteras med tanken på att Maya kanske kommer att dö. Att acceptera att döden är en naturlig del av livet är en svår insikt för henne att lära sig.

Det finns mycket som skiljer Ghosts från de serier vi hittills sett från Telgemeier:

  • Det självbiografiska inslaget saknas
  • Det är inte bara fiktion, det är dessutom övernaturlig sådan (titeln, Ghosts, kan tolkas bokstavligt)
  • Det finns en mycket tydligare historia med början och slut; Telgemeiers tidigare serier har varit nästan helt karaktärsdrivna

Det känns, kort sagt, mycket mer som en klassisk handlingsdriven roman än hennes andra böcker.

Och det tar sin lilla tid att vänja sig vid, åtminstone för min del. Visst är det många saker jag känner igen, som fokuset på syskonens relation, men de mer dramatiska inslagen som spöken och tankar om döden är nya.

Jag är en fan av fiktion; om jag generellt sett får välja dras jag alltid mot det skönlitterära. Men det beror givetvis också på författaren/skaparen, och medan jag uppskattar att Telgemeier breddar sin repertoar är jag inte så säker på att resultatet den här gången är helt lyckat. Det hon är bra på, som familjerelationer, är lika bra som någonsin, och scenerna mellan Maya och Catrina är lika bra som några andra i hennes serier. Teckningarna är likaså lika effektiva som alltid; jag förstår att Telgemeier säljer så bra som hon gör eftersom hennes serier är mästerliga i sin tydlighet, oavsett om man är van att läsa serier eller inte.

Men framförallt det fantastiska inslaget, med spökena, fungerar inte riktigt för mig. Att de så tydligt skildras som någonting riktigt, som  någonting som tveklöst existerar, och inte som någonting symboliskt som representerar människors kärlek till sina familjemedlemmar även efter döden, gör att budskapet blir alltför enkelt och grunt: Om vi nu alla lever vidare precis på samma sätt efter döden som innan och till och med kan umgås med vår familj, må vara i en fysiskt ogripbar form, så är givetvis döden inget stort problem, och Catrina behöver inte oroa sig alls.

Med andra ord, som döden presenteras i Ghosts är det bara fånigt att fundera över den. Och det tycker jag är synd för jag skulle nog hellre sett att Catrinas vägran att acceptera tanken på att Maya kanske kommer att dö hade skildrats som ett svårare problem än det visar sig vara; resultatet i Ghosts är att Catrinas känslor och tankar om döden förminskas till att bara handla om att inte längre vara så negativ till den nya staden och att inte vara rädd för alla spöken som finns där.

Så tyvärr måste jag säga att Ghosts är den minst lyckade av Telgemeiers fyra egna serieromaner (egna = helt eget manus och teckningar). Dålig är den inte och läsvärd är den absolut, och jag hoppas att hon fortsätter att utmana sig själv med nya typer av serier, även om det här försöket inte blev lyckat i alla detaljer.

ghosts-cover

Le stort & Systrar

Postat den

Le stort o Systrar

Halleluja! Eller någonting ditåt var min reaktion när jag blev tipsad om att två av Raina Telgemeiers utmärkta allålderserier hade blivit utgivna på svenska: Le stort & Systrar. Tipset kom tack vare Ola Hammarlunds årliga sammanställning av serier utgivna på svenska och det behövdes, för de här två böckerna är inte lätta att få tag på via de vanliga bokförsäljarna. Vare sig seriedistributörer eller internetbokhandlarna har dem, så så vitt jag kan se måste man beställa dem direkt från förlaget. Det var nästan så jag inte trodde de existerade på riktigt; ingen jag visste hade sett dem, och Ola H. hade bara sett dem listade i Libris databas.

Men jag provade att beställa dem och visst finns de, båda två, i trevliga kartonnerade utgåvor med bra tryck 🙂

För de som inte vet vem Telgemeier är kan jag nämna att hennes böcker är ständigt närvarande i toppen av New York Times bestseller-listor över serier, vilket är ett högt betyg med tanke på att hennes serier helt enkelt är bra läsning, utan draghjälp av filmer, kända karaktärer eller dylikt. Hennes serier handlar oftast om barn/ungdomar i den där knepiga åldern, på gränsen mellan barn och ungdomar, när du kanske inte vet om du vill leka med dina leksaker eller om det känns pinsamt.

Le stort (på engelska Smile) var den första av hennes böcker som uppmärksammades brett, en självbiografisk berättelse om 4 år i hennes liv som börjar med en olycka där hon blir av med några tänder, och slutar när tandspecialisterna avslutat sitt arbete. Historien tar avstamp i hennes tandproblem, men det är hennes oro för att vara barnslig, för att inte passa in, och hennes försök att förnya sig själv som är det känslomässiga navet.

Le stort - scouter

Det låter kanske lite smådeppig och tonårsångest-laddat men det är det inte; tvärtom är det roligt att läsa Telgemeiers serier. Det ibland allvarliga innehållet uppvägs med råge av den varma känslan; det är gott om sympatiska människor i boken, och de som inte är lika trevliga är snarast obetänksamma än någonting annat.

Samma sak gäller för Systrar, en (återigen) självbiografisk berättelse om en bilresa genom USA med Raina, hennes lillasyster Amara, deras lillebror (som titeln antyder inte en av huvudpersonerna) och deras mamma. Interfolierat med resan är scener från tidigare, fokuserade på Raina & Amaras relation. En bra serie och jag uppskattade den än mer den här gången; läs mer i min (likaså korta) recension av den engelska utgåvan här.

Systrar - liftare

Och, förutom att de svenska böckerna är lyckade rent fysiskt har jag två kommentarer till om dem: Översättningen av Camilla Jacobsson är bra, men textningen, med ett Comic Sans-liknande typsnitt, är däremot inte så bra; ett opersonligt typsnitt (men till dess försvar, lättläst) som ibland satts lite sisådär i textbubblorna, ett typiskt fall av att redaktören inte lagt ner alltför mycket tid på det.

Men med den lilla kritiken handlar det idag ändå bara om en rekommendation att det är värt omaket att skaffa de här två böckerna. Vilken man ska välja är en smaksak: Ta Le stort om ni vill ha en bok med fokus på hur det är att växa upp, och ta Systrar om ni föredrar en där en syskonrelation står i fokus. Jag rekommenderar att ni väljer båda. Och sen skulle det vara kul om också Drama, min favorit bland Telgemeiers böcker, översattes 🙂

Smått & Gott: Sisters

Postat den

Sisters - cover

Smått & Gott: Mkt korta blänkare om saker jag läst. Lite för långt för Twitter, men kortare än vanligt. Först ut: Raina Telgemeiers självbiografiska Sisters 🙂

Sisters är Telgemeiers tredje serieroman, efter likaså självbiografiska Smile (om tandproblem) och Drama (fiktion). Relationen med hennes lillasyster Amara (som skymtade förbi i Smile) står i fokus när familjen åker på en biltur genom USA för att träffa några släktingar.

Tycker hon nu ja!

Tycker hon nu ja!

Hela familjen? Nja, pappan jobbar istället, och redan där antyds att allt inte är som det borde.

Scener från bilturen där systrarna i princip hela tiden grälar med varandra varvas med tillbakablickar från tidigare: När Amara föds, när hon är riktigt liten, osv. Alltid med Raina närvarande, och med tiden alltmer frustrerad över sitt syskon. Det är inte fullt krig som i Peter Bagges familjen Bradley utan mer smågnäll och retlighet och allmänt käbblande, typiskt för hur det kan bli när det är lite stretigt i familjen.

Allt förstås presenterat i Telgemeiers vanliga rediga och tydliga stil, både vad gäller manus och teckningar, och som vanligt genuint sympatiskt och underhållande. Inte riktigt lika bra som Smile och Drama, berättelsen saknar den tydliga inramningen från dessa två (tänderna och teater-uppsättningen), men Telgemeier är bra på att skildra vardagsumgänget mellan personerna.

Plus, såklart, att det är en sympatiskt billig bok den här gången med: $11 för drygt 200 sidor originalserier i färg. Så trots ett något svagare innehåll kan jag starkt rekommendera Sisters. Fast ni borde läsa Smile och Drama först 🙂

Drama

Postat den

Först och främst ett tack till Staffan på Staffars serier som tipsade om Raina Telgemeiers Drama; jag hade nog aldrig läst den annars och det hade ju varit synd 🙂

Och sen ett konstaterande: Det ges ut väldigt mycket bra barn- och ungdomsserier i USA just nu. First Second är förlaget jag brukar nämna i sammanhanget, men det finns fler förlag som satsar på målgruppen och gör det bra. Och då talar jag bara om originalserier; om man räknar med översatta serier så har vi ju till exempel all bra manga som också ges ut. Dessutom blir jag ofta glatt överraskad över priserna som brukar vara märkbart lägre för de här serierna än de serier som ges ut av de ”vanliga” serieförlagen. Ta Drama som exempel: 240 sidor färg, bra tryck, originalserie, för $11. Jämför med de samlingar som till exempel DC & Marvel ger ut där 144 sidor med serier som redan getts ut i tidningsformat och därmed dragit in en del pengar redan brukar kosta runt $17 dollar.

Nåja, serien Drama: Callie går på högstadiet och hennes liv cirklar kring teater. Hon är med i skolans teatergrupp med ansvar för rekvisitan, och hennes närmaste vänner håller på med samma sak. När man ska producera årets uppsättning, musikalen Moon Over Mississippi (såvitt jag vet ett påhitt av Telgemeier), ansluter tvillingarna Justin och Jesse och Callies liv blir genast mer komplicerat.  Hon är redan småförtjust i Greg, Justin och Jesse är båda väldigt charmiga men är någon av dem egentligen intrsserad, Greg är av-och-på ihop med Bonny, Gregs bror Matt är plötsligt grinig mot henne, årets skoldans är på gång, bästa vännen Liz är gudskelov alltid på hennes sida, och den sabla kanonen som ska avfyras under en viktig scen vägrar att uppföra sig som den ska.

Det här är en väldigt trevlig bok av ett slag som verkligen passar mig. Alla huvudpersonerna vill väl, även om de ibland blir så känslomässigt engagerade att de gör fel, så de problem och småsorgliga händelserna som sker är inte orsakade av en ”ond” människa som en ”god” måste ordna upp, utan istället oundvikliga eftersom bara för att snäll person A är förtjust i snäll person B så innebär det inte att känslorna är besvarade. Kort sagt, det är vuxna problem med ungdomar i huvudrollen. Sen gillar jag också energin i serien, oavsett om det handlar om kärleken till teater eller till någon annan. Mest det förstnämnda skulle jag säga; kärleksproblemen människor emellan känns som om de är av övergående natur medan teater-förälskelsen känns som om den kommer bli livslång 🙂

Telgemeiers teckningar är enkla och effektiva, och liksom manuset fulla av charm. Mig påminner de om en något förenklad version av Lynn Johnstons For Better or For Worse-illustrationer och det är ett högt betyg i min värld. Färgläggning är lyckligtvis platt utan det överflöd av toningar som många serier just nu lider av.

Drama är en alldeles förträfflig gott humör-serie, med precis lagom mycket allvar och undvikande av enkla Allting gott-slut så att det inte blir jolmigt. Själv har jag redan beställt Telgemeiers tidigare serie Smile!