Etikettarkiv: Ulysse Malassagne

Kairos 3

Postat den

Kairos 3 - cover

Äntligen så dök den up, den tredje delen av Ulysse Malassagnes Kairos; jag hade börjat bli en smula orolig eftersom den engelska fanöversättningen av del 1 och 2 kom ut så snabbt efter den franska utgåvan medan det är ett år sedan den här delen kom ut, och det är inte så ovanligt att scanlationer överges innan alla originalalbum översatts.

När den andra delen slutade hade Nills precis flytt ur sin fångenskap och var på väg mot slottet där Anaëlle finns, i spetsen på en revolution. Mer än så behövs egentligen inte sägas för den extremt höga farten från de tidigare böckerna fortsätter här. Kairos 1-3 består av tjugo sidor introduktion, varpå action av högsta klass tar vid (med enstaka lugnare sidor); handlingen är mycket enkel och mycket rakt på sak, och Malassagnes animationskunskaper fortsätter att glänsa med sida upp och sida ner med rörelse, framförallt Nills som i princip böckerna igenom rör sig framåt, ständigt rusande mot sitt mål med en dåres envishet.

Kairos 3 - Nills vs mother

Och om det varit allt, dvs om Malassagnes teckningar hade varit behållningen av serien, hade den fått med beröm godkänt för så underhållande är det att se dem. Men precis som med hans bok Jade finns det mer att hämta, för liksom den senare kändes som en lektion i hur man ger tyngd till en typisk fransk äventyrsserie är det här en lektion i hur man kan använda fantasygenren för någonting mer än ”bara” ren underhållning.

Egentligen påminner den en del om Trondheim/Sfars Dungeon. Dungeon är på ytan komisk fantasy men med rikliga mängder stort allvar, rentav tragedi, medan Kairos på ytan är allvarlig fantasy men med ett skulle jag närmast säga relationspolitiskt innehåll. Och det som gör att båda serierna fungerar så bra är att de båda uppenbart respekterar genren; här är det inte fråga om någon som klistrar på lite genreattiraljer för att sedan använda genren för att framföra sitt Mycket Viktiga Budskap, för alla de inblandade serieskaparna är uppenbarligen själva fans av genren och vet vad som fungerar i den.

Men egentligen känns det onödigt att spilla mer tid på att beskriva serien: jag har redan tidigare rosat den och det gör jag nu också, med tillägget att avslutningen inte riktigt var vad jag trott efter att ha läst den första delen, men däremot matchar mina förändrade förväntningar efter att ha läst Jade (som visade att Malassagne har full koll på manusskrivandet också). Läs den själv istället, och sen önskar jag att Malassagne börjar ges ut officiellt på engelska snart för jag vill väldigt gärna ha den här serien i pappersformat!

Digital sommarläsning: Jade

Postat den

Jade - cover

Idag blir det några korta ord om en riktig höjdare: Ulysss Malassagnes Jade 🙂

Det var nära att jag missade den här boken; det finns så många scanlations att ett album lätt drunknar i mängden när jag inte vet vad det är för någonting. Men lyckligtvis såg jag att personen bakom serien var Ulysse Malassagne, mannen bakom den suveräna Kairos, så givetvis måste jag läsa den här.

Och visst var det en bra serie! Liksom i Kairos märks det att Malassagne tycker om fart och rörelse i sina serier; här sparkar det igång redan på sida 1:

Jade - sida 1

Efterhand visar det sig att Harry är en engelsk ung man som gett sig av till Tibet för att där bevisa att hans far, försvunnen och antagen död sedan många år, hade haft rätt när han hävdade att magi existerar, och att det i Tibet finns levande magiker. Harry, en desillusionerad och deprimerad man, vill också tro detta för att livet ska ha någon mening. Pema, den unge tibetanen som också syns på sidan, mer eller mindre tvingas av Harry att hjälpa honom i sökandet.

Men det här är inte det typiska exotiserande Asien-äventyret man skulle kunna tro. Istället är det en mörk berättelse som utspelar sig mot en bakgrund av Kinas invasion av Tibet och hur Kina behandlar landets invånare, parallellt med att Harrys naiva tro på sagolandet Tibet får sig törn på törn, och hur han själv inte är den goda hjälten han ser sig som:

Jade - tibetanska

Malassagne gör dock att det hela inte blir alltför dystert och deprimerande; hans extremt fartfulla stil, teckningarna som blandar humor och allvar lekande lätt, och hans behärskning av mediet gör att läsningen flyter på alldeles underbart. Malassagne är ung och har därför inte gjort fler serier än just Kairos (jag hoppas en scanlation av den avslutande tredje delen dyker upp snart, eller ännu hellre en fysisk utgåva) och Jade. Jag hoppas han kommer fortsätta göra serier i många år, och om han fortsätter utvecklas kommer de riktiga stordåden RSN (om nu inte Kairos redan ska räknas dit!).

Det här är serien som så många andra, framförallt franska, halvkomiska äventyrsserier så gärna skulle velat vara, som exempelvis The Unspeakables/White Tigress, men som misslyckats av olika orsaker (i fallet TU/WT ett manus som fladdrar alltför mycket och som inte vågar löpa linan ut hela vägen, som inte klarar av att slänga av sig alla klichéer som genren samlat på sig under åren).

Slutomdöme: Om man har det minsta intresse för nya europeiska serier och/eller åtminstone en liten acceptans för att läsa serier i digitalt format, skaffa den här serien. Nu.

The Sisters & Kairos

Postat den

Dagens tips är två bra scanlations från franska: en som jag inte skrivit om förut, en som var en av förra årets mest lovande nya serier.

The Sisters - The Sorority Rapport cover

Först, The Sisters: Skriven av Christophe Cazenove & William med teckningar av den senare är The Sisters en väldigt trivsam serie om två systrar, Wendy och Marine. Wendy är den äldre som precis kommit upp i de tidiga tonåren medan Marine är några år yngre och betydligt mer barnslig. Resultat: Marine hänger efter Wendy så mycket hon bara kan medan Wendy tycker att det är otroligt irriterande med den pinsamma lillasystern. Fast egentligen är inte Wendy så värst vuxen ännu så då och då blir det riktiga lekar, huvudsakligen superhjältefantasier där de både tillsammans slåss mot superskurkar, fixar en tyrannosaurus tandvärk, med mera 🙂

The Sisters - Trauma

Humor och charm presenterat i episoder à la en sida tecknat i en modern fransk stil (jämför med andra barnserier som Tidsresenärerna, Lou, Bellybuttons med flera)? Sign me up! Jag gillar den här typen av serier väldigt mycket, som nog de som läser den här bloggen redan insett, åtminstone när de som i The Sisters lyckas med karaktärerna. Manuset här är helt OK; ibland lite väl klichéaktigt men med tillräckligt många lyckade sidor för ett godkänt betyg. Och som sagt, det allra viktigaste här är huvudpersonerna och framförallt Marnie är rolig att följa. En enkel och inte så värst originell serie, men trevlig läsning.

Kairos 2 - cover

Så, Kairos: Den första volymen var en riktigt bra serie som lovade mycket. Nu har jag läst den andra volymen och den infriar löftena från den första; det här är väldigt, väldigt bra. Malassagnes teckningar har ett suveränt flyt där de rasande actionscenerna nästan får mig att tappa andan. Vanligtvis är jag inte så förtjust i effekter typ småsuddiga bakgrunder som indikerar hög hastighet (jag tycker det lätt känns distraherande) men här fungerar det utmärkt, och precis som i den förra boken är tempoväxlingarna perfekt tajmade.

Och manuset är inte sämre. En sak som jag var lite orolig för efter att ha läst den första delen var att det skulle kunna bli svårt att hinna med allt som krävdes med bara tre böcker; det verkade finnas ett överflöd av bakgrundshistoria som skulle behöva gås igenom. Men i och med tvåan är jag inte längre orolig för nu förstår jag vad Malassagne siktar på: Det är inte en konstfärdigt och intrikat utformad fantasyhistoria med främmande länder, kulturer, historia som ska berättas utan en mycket mer omedelbar adrenalindriven sak. Ett ungt förälskat par, en kidnappning, en (eventuell) räddning av den kidnappade. Det ser ut som om hela historien kommer täcka max ett par dagars handling, inte mer än så.

Kairos 2 - Nills

Sen finns det förstås en myckenhet vinkar om en bakgrund modell större, med antydningar om att det som skildras bara är kulmen på århundraden av händelser. Men listigt nog räknar Malassagne med att han inte behöver fylla i alla detaljer eftersom alla de som läst lite fantasy klarar av den delen själva. Varför skildra sida upp och sida ner med någon som berättar om ett långvarigt förfall av en kungaätt med mer och mer brutalitet och orättvisa när det räcker med några ord och läsarens fantasi/tidigare läserfarenheter, om det man är mest intresserad av att skildra är rörelse och fart?

Om den tredje och avslutande delen håller samma höga klass kommer det här bli en hejdundrande bra serie, som jag verkligen hoppas kommer ges ut på engelska (eller svenska, om jag för drömma) i ett enda album. Berättelsen passar bättre att läsas i ett sträck, utan paus, eftersom så mycket av den bygger på den obönhörliga farten framåt, utan tankar, precis som huvudpersonen Nills oväntade framfart i den här delen.

Kairor 2 - Anaëlle

Kairos

Postat den

Cover

De scanlations jag laddar ner är oftast lite äldre serier, sådana som det inte verkar troligt att de någonsin kommer översättas officiellt till ett språk jag behärskar. Men ibland slinker det ner något nyare eftersom jag ibland inte har en susning om vad det är för serie, förutom att den ser intressant ut av det jag kan se innan nedladdning. Case in point: Kairos, första boken i en svit om tre (om jag förstått det hela rätt), skriven och tecknad av Ulysse Malassagne. Fannet (vad tusan är singular bestämd form av fans?!?) som översatt serien hade en sida med som exempel och den såg väldigt lovande ut så jag chansade.

Och det visade sig vara en absolut fullträff! Kairos (googla för vad ordet ”kairos” betyder, det är ett intressant ord) är väldigt bra; jag kan inte kalla den lovande eftersom den är bättre än så, trots att jag bara läst första delen. Här följer de första fyra sidorna:

Kairos 1

Kairos 2

Kairos 3

Kairos 4

Nills och Anaëlle är ett par men de har lite olika framtidsplaner: Nills vill planera för ett liv tillsammans medan Anaëlle inte tycker om att lova saker man kanske inte kan hålla. Så långt ett relationsdrama i miniatyr men den första natten händer någonting. Nills kan inte sova och tar en promenad men när han kommer tillbaka är underliga saker på gång:

Kairos 5

Sen bär det iväg på äventyr och vad som egentligen pågår lär visa sig i de efterföljande böckerna.

Handlingen är inte alls dum i sig men det som verkligen gör serien bra är Malassagnes teckningar och känsla för rytm och detaljer. När jag försökte ta reda på någonting om Malassagnes bakgrund hittade jag mycket lite: Det här är den första serien han (tror jag, Ulysse låter som ett mansnamn) gett ut men innan dess har han jobbat med animation. Att ahn influerats av Hayao Miyazaki är hur tydligt som helst, både i teckningarna som påminner en hel del i figurteckning, rörelsemönster och färgläggning om hur Miyazakis skisser och målningar till filmerna brukar se ut, men minst lika mycket märks det i just hur han bygger upp seriesidorna och scenerna, med växelspelet mellan långa sekvenser i mycket maklig takt utan ord och extremt snabba scener fyllda med action.

Därmed inte sagt att Malassagne bara är en kopia av Miyazaki i serieform istället för animation, bara att han tveklöst har sett filmerna, och sämre inspirationskällor kan man sannerligen ha 🙂

Och det där med inledningen, om hur scanlations ofta är lite äldre serier? Den här kom ut i Frankrike för ungefär tre veckor sedan… Med andra ord, chansen finns att något förlag snappar upp den för översättning vilket skulle göra mig mycket glad; jag tycker att den borde passa utmärkt både i exempelvis First Seconds utgivning, eller varför inte Humanoids som nuförtiden har en del mer udda serier i sin katalog.