Dags för några europeiska scanlation-titlar igen, med ett gemensamt tema: Två stycken av den gamle räven Hermann, en av den för mig okända Tiburce Oger, alla tre vad jag skulle kalla västern-serier, för även om Old Pa Anderson inte utspelar sig under den epok som man vanligen tänker på är den uppbyggd som en klassisk västern. Först ut: Hermann.
Och att jag börjar med honom är för att jag flera gånger funderat på att skriva några ord om just de här två serierna men att det aldrig blivit av, huvudsakligen av skälet att jag inte riktigt vetat vad jag skulle skriva om dem. Jag kan nämligen inte säga mycket mer än att
- Hermanns sena teckningsstil, med ett akvarellutseende, är väldigt trevligt att titta på när det som här kombineras med robusta manus skrivna av en veteran (tillsammans med sin son Yves H, förvisso, men det känns väldigt mycket som den traditionella Hermann). Jag gillar framförallt att man så tydligt ser spåren av hans äldre stil, i serier som Bernard Prince & Comanche, men att den stilen blivit så mycket mer avslappnad och personlig här.
- Manusen är som sagt rakt på sak och med tydliga historier, inklusive rikliga mått av blod & våld. Om Hermann utvecklat sina teckningar och brutit sig fri från den stil han liksom många andra använde sig av på 70-talet kan jag egentligen inte säga samma sak om manusen: Den stora skillnaden mot serier som Comanche (där Greg stod för manus) är just att våldet inte längre behöver döljas utan kan visas, i närbild om så önskas. Plus, givetvis, att lite naket också är OK att visa. Det är rätt typiskt att när serieskapare (eller filmskapare, eller TV-serieskapare, osv) som tidigare varit tvungna att hålla sig till relativt strikta regler för vad som får och inte får visas får lösare tyglar så resulterar det i mer närgånget skildrat våld & sex, men det är allt; det är få som istället försöker skildra nya historier och sätt att berätta dem.
Med andra ord, Hermanns serier är tveklöst mycket skickligt gjorda och jag uppskattar dem, men Hermann är fortfarande alltför fast i den typ av serier han gjort i hela sitt liv för att det ska bli toppbetyg. Några kommentarer om serierna:
Old Pa Anderson utspelar sig i amerikanska södern och följer huvudpersonen i slutet av hans liv, ett liv som på grund av fattigdom och den grasserande rasismen inte varit det lyckligaste. När han får reda på vad som egentligen hände med hans dotterdotter som försvann för flera år sedan har han inte längre någonting att förlora och ger sig ut för att hämnas, och vad som följer är en klassisk hämndhistoria. Något mörkare än vanligt, förvisso, men den följer ändå i det stora hela mönstret för den här slags berättelser.
Lustigt nog är det Unforgivable, serien som på ytan ser minst nyskapande ut, som jag tycker är den intressantare av de två. Här är det återigen hämnd som är temat: Brottslingen Buck Carter jagas av sheriff Masterson och båda två är fullkomligt hänsynslösa män som inte tvekar inför att dra in oskyldiga i sin personliga kamp. Det som gör den här serien intressant är skildringen av Carters son Jeb och relationen far-son; moraliska pekpinnar saknas och det är svårt att säga vad, om någon, sensmoralen är i serien. Detsamma gäller vad som egentligen försiggår i Buck och Jebs sinnen; sonen är så skadad av uppväxten att det är tveksamt om han har några rationella tankar, medan fadern uppenbarligen är ångerfull men över vad är inte självklart. Jag tycker också att Hermanns teckningar gör sig bättre i den här serien med naturens mäktiga ödslighet; personteckningen är han lite svagare på.
Så Unforgivable snuddar vid toppbetyg (jag märker att jag gillar den mer nu när jag skriver om den än när jag läste den) medan Old Pa Anderson får nöja sig med klart godkänt.
Nu till Buffalo Runner som är skälet till att det över huvud taget blev ett inlägg; jag läste den får någon dag sedan och blev positivt överraskad vilket gjorde att jag funderade på att skriva om den, och sen tänkte att jag kunde passa på att ta upp Hermanns serier i samma veva 🙂
En vagn med en familj på väg mot Kalifornien blir överfallen av indianer, men innan den vuxna dottern hinner dödas ingriper Edmund Fisher, titelns Buffalo Runner (ett namn på de som jagade bufflar) och räddar henne. Under natten när de tillsammans väntar i ett litet skjul på morgonen, då fler indianer antas komma, berättar Fisher om sitt liv för den av chock tystlåtna kvinnan, ett liv som utspelats under vilda västerns ”storhetstid”.
Det är en melankolisk och lugn berättelse, dödandet till trots, om en man som upplevt det mesta, adopterad av indianer som liten, misshandlad av vita senare adoptivföräldrar, deltagande i inbördeskriget, ett kort tag lyckligt gift, men huvudsakligen en rotlös man i en ociviliserad tid. Det är lite av känslan i filmen Little Big Man (minus filmens humor) i serien, en film jag älskar, vilket nog gör sitt till för att jag skulle tycka om serien.
Oger väver också samman sin berättelse på ett lyckat sätt, med omväxlande scener från dåtid berättade av Fisher med scener från nutid, där han stöper ny ammunition för att hoppas överleva morgonens attack och utnyttjar hantverket till att knyta samman historien för att lugna kvinnan. Den lugna rytmen i de återkommande scenbytena ger en stark närvarokänsla, med Fishers röst som sammanhållande faktor.
Teckningarna påminner en smula om William Messner-Loebs i serien Journey, en serie som liksom denna utspelar sig i det historiska Amerika, med en huvudperson som inte är vare sig cool eller hjältelik utan bara tålmodigt kompetent. Också det ett plus enligt mig eftersom Journey var en säregen men mycket bra serie, med livliga teckningar men kanske inte de mest hantverksmässigt skickliga.
Summa summarum, tre serier som faktiskt alla är bra, med Buffalo Runner som min personliga favorit (men det beror nog en del på att jag associerar till saker jag också tycker om, så för många är nog Unforgivable ett säkrare kort). Och trevligt nog ska Old Pa Anderson tydligen dyka upp på svenska när som helst i en officiell utgåva så att scanlationen inte längre behövs. Fast det är klart, jag hade hellre sett Unforgivable i bokform om jag fått välja bland Hermanns serier själv… 😉
Simon säger 