Etikettarkiv: Usagi Yojimbo

Rymdkanin: Space Usagi

Postat den

Jag har skrivit förut om hur mycket jag gillar Stan Sakais samuraj-kanin Usagi Yojimbo, men idag tänkte jag skriva några rader om Space Usagi, en miniserie från 90-talet där Sakai placerat sin hjälte (eller snarare sin hjältes avlägsna avkomma) i den fjärran framtiden.

SU är en riktigt bra serie, med samma styrkor som den vanliga UY. Teckningarna är lika trevliga som alltid, och manuset är ett av Sakais bästa. Själva science fiction-delen är knappt märkbar; framtiden som skildras är teknikmässigt mycket lik de första Stjärnornas krig-filmerna, men handlingen och miljön i övrigt är precis som i UY: Adelsmännen bor i fort som ser ut som gamla japanska fort trots att de svävar i rymden, katanas används som vapen av samurajerna, och så vidare. Dessutom dyker förstås en hel del av de väntade karaktärerna upp, som Tomoe och Gen.

Och det kanske verkar lite fantasilöst, men poängen med SU är inte att Sakai ska uppfinna ett helt nytt universum. Vad SU är är egentligen en fans dröm: Tänk om Usagi med vänner skulle finnas i en framtid som är en korsning mellan det feodala Japan och Stjärnornas krig

Kort sagt en miniserie som jag misstänker att Sakai hade mycket roligt när han gjorde eftersom han här har ännu större frihet att göra vad han vill. Rita gigantiska dinosaurier? Japp! Enorma rymdsköldpaddor vars skal används som slagskepp? Jajamensan! Ta kål på några av de viktigaste personerna? Inga problem!

Samlingsboken som kom ut innehåller förutom tre sammanhängande miniserier också några kortare serier med Space Usagi, som exempelvis en tidsresehistoria där de båda Usagis träffar på varandra. Trevliga små saker, men det är den långa historien som är den stora behållningen. Egentligen tycker jag att serien skulle varit ännu bättre om den sista av de tre miniserierna skippats; berättelsen är avslutad och har nått sin höjdpunkt i och med slutet av den andra, och den tredje känns lite onödig. Men i det stora hela är boken om Space Usagi lagom lång, och att Sakai inte gjort fler serier med honom passar mig alldeles utmärkt, trots att jag verkligen gillar den här.

Tyvärr verkar boken vara relativt svår att få tag i (på Amazon går den bara att köpa begagnad, och inte helt billigt), men det kanske är lättare att få tag i tidningarna den ursprungligen utgavs i, och då får man också den andra delen i färg istället för i svartvitt. Men självklart ska man inte läsa Space Usagi utan att först ha läst Usagi Yojimbo; förutom att en del av den känslomässiga styrkan i SU förutsätter att man redan har en relation till karaktärerna är UY en serie som alla bör läsa. Och vem vet, i år kanske Fantagraphics äntligen får ut den utlovade omnibus-samlingen med de första 1200 sidorna av serien 😉

En liten besvikelse: Yokai

Postat den

Jag hade kanske för stora förhoppningar på Stan Sakais senaste bok Usagi Yojimbo: Yokai men det var svårt att undvika eftersom Usagi Yojimbo varit en av de allra pålitligaste serierna de senaste tjugo åren. Givetvis har vissa episoder varit bättre än andra men inte en enda har varit dålig, och när det har funnits tendenser till stagnation har Sakai provat på nya sätt att berätta historierna om sin kanin-rōnin; de senaste åren har han ibland helt utelämnat Usagi och istället låtit karaktärer som polisinspektorn Ishida ta över.

Hittills har alla Usagi-böcker bestått av samlade serier från tidningen med samma namn, men Yokai är en bok skriven och illustrerad direkt för bokpublicering. Alltså, dags för Sakai att visa vad han kan åstadkomma i det formatet, och dessutom färglagt med vattenfärger istället för det vanliga svartvita formatet.

Och visst, det är på intet vis dåligt (som sagt verkar Sakai kroniskt oförmögen till det), men det är inte heller så bra som jag hade hoppats. Istället för någonting speciellt känns Yokai som en tidningsepisod som råkar vara längre än vanligt och i färg. Handlingen är en variant på ett tema som Sakai använt sig av förr, där Usagi träffar på högvis med skumma figurer ur den japanska mytologin som planerar någonting mindre trevligt…

Elegant tecknat med en bra känsla för hur man använder vattenfärger, javisst, även om det fysiska formatet gärna hade fått vara åtminstone i klassiskt europeiskt format, men som sagt ett rätt så ordinärt Usagi-avsnitt. Om något skulle jag säga att det är ett lite svagare avsnitt än snittet; eftersom det är en bok som är tänkt att kunna läsas även av de som inte läst Usagi innan blir det en del onödig exposition i början för de som redan kan sin kanin.

Så inte så bra som jag hade hoppats. Jag håller dock tummarna för fler originalböcker med Usagi, en av mina favoritserier alla kategorier, och med lite tur blir det ett bättre resultat nästa gång 🙂

Livvaktskaninen tuffar på

Postat den

En liten kort blänkare idag om det senaste Usagi Yojimbo-albumet, Bridge of Tears, som är det tjugotredje i ordningen, och som vanligt är det en mycket trevlig samling historier som Stan Sakai serverar.

Det är lite svårt att säga någonting nytt om en serie som har funnits i 25 år, alltid skriven och tecknad av samma person och alltid av hög kvalité, men skam den som ger sig. Bridge of Tears är egentligen varken en av Usagi-böckerna med en lång historia à la The Mother of Mountains eller en av samlingarna med helt fristående berättelser à la Daisho, utan istället fortsätter Sakai med att liksom i de senaste samlingarna ha löst sammankopplade historier: Personer som har en liten roll i en historia kan få en betydligt större i nästa, och det är mycket tydligt att Usagi verkligen vandrar genom Japan, då han ibland stannar lite längre i en by som vi därigenom får lära känna lite bättre.

Jag tycker att det är en bra förändring eftersom det fanns en klar risk att det skulle bli för mycket upprepningar i längden med den äldre stilen, där de korta historier var helt fristående; trots allt är det svårt att variera sig även för en serieskapare av Sakai rang efter mer än 160 tidningar.

Det som är lite problematiskt är att vissa trådar riskerar att dra ut på tiden alltför länge; själv gillar jag visserligen Inazuma/Jei som karaktär väldigt mycket, men nu har det varit tillräckligt många episoder där hon/han nästan infångats att det kan räcka, och assassinatorligan Koroshi skulle också må bra av att få vila lite.

Men det är petitesser, och historier som mini-sviten om den unga kvinnan Ayumi, där bland annat titel-historien ingår, gör att problemen blir rätt så ointressanta. Det är inte alltför många som är lika bra som Sakai på att skapa gedigen, god underhållning, och jag har alltid uppskattat sånt.

Vanligen är det sorgliga med en ny Usagi-bok att jag vet att det kommer att dröja något år innan nästa dyker upp, men i år blir det bättre med den saken. I oktober ska original-boken Usagi Yojimbo: Yokai komma ut, och jag kommer garanterat köpa den så fort jag kan 🙂