OK, Charles Burns gillar mardrömsaktiga scenarion. X’ed Out, första delen av tre i hans nya serie som kom ut sent i höstas var en hallucinatorisk tripp med Johnny i huvudrollen, en ung arg man med stark fixering vid Tintin och William S. Burroughs montageteknik. När jag skrev om den konstaterade jag att hur den kommer att utveckla sig kommer visa sig med tiden, men att den som alla Burns-serier var suggestiv rådde ingen tvekan om.
Nu har jag precis ”läst” Burns egen remix av albumet; utgivet av det lilla förlaget Le Dernier Cri är ᙛᎮᏑᏱᏱᏲ ᏍᎽ en serie där Burns har klippt om, ändrat ordning, ritat nytt, och dessutom ersatt texten med ett eget påhittat alfabet. Texten verkar fortfarande vara på engelska (jag har bara gett mig på att försöka texten i några mkt korta bubblor), men den är inte samma som för motsvarande rutor i X’ed Out. Likartade scener förekommer men scener utspelar sig i annan ordning och med ibland annat innehåll; det är en omtumlande erfarenhet för plötsligt känns det som om det som hände i X’ed Out inte var den nödvändigtvis sanna historien utan bara en historia, och här får vi se en annan presentation av densamma.
Burns har alltid visat likheter med David Lynchs mer esoteriska filmer, och här är det än tydligare med repetitioner på ett tema, och det faktum att jag inte ens kan förstå vad personerna säger gör det än mer ångestframkallande; alienationen är i det närmaste total. Det finns inte mycket mer att säga om boken än att den är en fascinerande inblick i en udda seriemakares psyke, och att Burns definitivt gör sig bättre i svartvitt (eller rättare sagt enfärgat snarare än fullfärgat; ᙛᎮᏑᏱᏱᏲ ᏍᎽ är en bok i purpurvitt).
PS. Eftersom alfabetet i boken är påhittat fuskade jag; min version av titeln är hopknåpad av diverse andra alfabeten för att få något som förhoppningsvis påminner om Burns skapelse 🙂 DS.
Simon säger 