Jupp, det har gått två år sedan jag sist recenserade en bok av den norska superstjärnan Jason, så då är det alltså dags igen (jag noterar att det är jag som verkar läsa Jason med två års mellanrum, för den här boken kom ut redan 2022). En tjock rackare är det på dryga tvåhundra sidor, men så innehåller den också hela sjutton berättelser, så det blir ingen genomgång av historierna en och en utan istället mer allmänna ord.
Och det är både enkelt och komplicerat att beskriva den här samlingen av serier. För att börja med det enkla är huvudpersoner och miljöer någonting vi känner igen från tidiga Jason-serier: Det är en salig blandning av historiska och fiktiva personer som möter oss. Vi har säregna vampyrer, konstnärer som Ionesco & David Bowie , litterära karaktärer som Athos (en av Jasons favoriter som varit med i många av hans serier förut) & Mr Spock & Raskolnikov, oväntade möten som hur Leopold Bloom blir kär i en Molly men inte romanens Molly, en Max von Sydow som är både sin karaktär i Det sjunde inseglet och skådespelaren, och så vidare. Det är mycket frestande att fortsätta rada upp vilka vi möter i serierna eftersom det är en så udda blandning, men vare nog sagt att en stor del av nöjet att läsa de här serierna är att försöka följa med i Jasons infall.
Men om huvudpersoner / miljöer / handlingar är saker vi sett från Jason många gånger förut känns det ändå som att Jason försöker sig på någonting nytt i den här samlingen. Det finns en nervigare känsla i många av historierna som saknar den godmodiga humoristiska ton som finns i de flesta av Jasons serier. Ta serien Peric PI som exempel, där författaren Georges Perec är huvudperson. Perec är känd för sina litterärt experimentella böcker där han ofta medvetet begränsade vad han kunde skriva; till exempel undviker han helt att använda sig av bokstaven ”E” i en av sina böcker. Jasons serie har också den en begränsning:
Serien igenom kan vi bara följa Perecs tankar via brottstycken, de första orden i varje mening som går genom hans huvud. Det är ibland tydligt vad som avses, men ofta är det omöjligt att följa med i hans tankar, och resultatet är en historia där man som ofta med Jason måste jobba för att förstå vad som händer, men inte beroende på att handlingen är komplicerad utan för att det faktiskt inte finns en fullständig berättelse här.
Den känslan av osäkerhet, att berättelser inte behöver ha ett prydligt slut, återkommer i flera andra serier, som en om Kafka (vilket är passande), men också i I Remember, en vad som det först verkar självbiografisk serie där Jason berättar om saker han minns:
Det är personligt med mycket specifika norska referenser (förutom de här ovan kan nämnas kan nämnas en personlig favorit från min barndom, Professor Drøvels hemlighet), men när serien fortsätter vidgas perspektivet i både tid och rum:
Det här är en mer filosoferande Jason, en Jason som vi sett glimtar av förut i serier som On the Camino och i en del av serierna i samlingen If You Steal, men här är det ännu tydligare att han ökat sin repertoar av serier. På ytan ser det ut som förut, men därunder finns något nytt.
Jag gillar verkligen Jasons humor och excentriska blandning av kulturella referenser, och jag gillar också att han provar nya saker. Som helhet tycker jag inte de bästa serierna i Upside Dawn riktigt når upp till serier som Nothing från If You Steal, men rekommenderar boken gör jag gärna; Jason är fortfarande i mitt tycke en av de intressantaste nutida serieskaparna, och här visar han upp både sina klassiska typer av serier och en del nyare idéer. Tummen upp!
- Upside Dawn (Adlibris)
Simon säger 