Häromveckan beklagade jag mig över att den amerikanska Corto Maltese-utgåvan hade dåligt tryck i de två senaste volymerna, och det blev en del kommentarer med gissningar om vad som gått fel (tryck/rippning/scans/…) både här på sidan och på Facebook. Sen, i min recension av On the Ropes, påpekades i kommentarerna att den också hade problem med trycket (ser ut som ett liknande problem som med Corto Maltese, men inte riktigt lika påfallande). Jag har inget svar på vad det var som gått fel; den amerikanska redaktören för CM har mailat att de ska hålla ögonen öppna vad gäller de kommande volymerna men vi får väl se hur det blir med det.
Hur som helst tänkte jag bara ta några exempel till på problemet med dåligt tryck och att det kan vara komplicerat att förstå exakt vad som gått fel, med hjälp av två exempel från Sverige som jag köpt under de senaste veckorna. Först ut: Det nya Zelda-albumet, Täckning saknas (alla bilder idag scannade i hög upplösning så klicka för att se originalen, och ingen färgkorrigering el dyl är gjord efter scanningen):
Det är inte så lätt att se men precis samma problem som i de tidigare nämnda amerikanska album finns här; linjer är ojämna och ser ut som om de har för låg upplösning. Det som gör att det inte är lika uppenbart vid en snabb titt beror dels på att Neidestam använder relativt tjocka linjer så att kanterna är ojämna syns inte lika tydligt som när det gäller tecknare som Hugo Pratt som ofta använder mängder av små, tunna streck, och dels att den ”prickiga” färgläggningen gör sitt till för att dölja skavankerna.
Att de dåliga linjerna inte syns så tydligt är förstås bra i sig, men jag märkte ändå när jag läste boken att det irriterade mig hela tiden, att den där sista skärpan saknades vid läsningen. Ärligt talat, när det ser ut så här kan jag precis lika gärna läsa serierna digitalt eftersom den tryckta produkten ändå inte ser bättre ut.
Och det är synd för boken i sig är riktigt bra och min favorit bland de nyare Zelda-böckerna; jag gillar att det är lite längre sammanhängde episoder eftersom jag tycker att det är då Neidestam blir allra roligast. Mer sånt! Men bättre tryck förstås 🙂
Det andra exemplet är ur det nu aktuella numret av Pondus-tidningen, nummer 9/2016:
Här behöver man inte titta noga för det ser riktigt illa ut. Och tråkigt nog har det sett ut precis så här med de nya Pondus-stripparna ett längre tag i tidningen; det är så uselt att jag varit och är på vippen att helt sluta köpa tidningen. Jag vet inte exakt vad som gått fel här, men det är uppenbarligen inte bara Frode Øverli som slarvat eftersom textningen som synes är lika katastrofal.
Det som är besynnerligt är dock att det inte är ett rent tryckproblem. Här en ruta ur samma nummer, med en repris av en gammal Pondus-serie:
Plötsligt är det inga problem alls; linjerna är jämna och mjuka, inklusive textningen. Så samma tidning, samma serie, men där bara reprisen ser bra ut. För min del pekar det på att den svenska redaktionen helt enkelt gör ett slarvigt jobb nuförtiden, medan man förut såg till att skapa bättre tryckförlagor.
Vem som gör fel och vad är oklart men det är nog ett mishmash av orsaker; för ett tag undrade jag om inte Zelda-problemen kanske berodde på att Neidestam gick över till att rita digitalt eftersom det första albumet ser bra ut medan nummer 2-4 har samma problem som Täckning saknas (detsamma gäller Zelda-stripparna som publiceras i Pondus), och jag tror att det ungefär matchar övergången papper -> digitalt, åtminstone ser det för mina lekmannnaögon ut så. Men sen kollade jag hennes Maran och den ser toppen ut så nä, det verkar inte stämma det inte heller.
Så slutsaten blir helt enkelt tråkig men sann: Det är inte bara amerikanska publikationer som är dåliga på kvalitetskontrollen utan även svenska 😦
Givetvis en omöjlig fråga att svara på eftersom det inte går att jämföra på det sättet, men jag började ändå tänka på det efter att jag läste om 
Och förutom Lucky Luke skrev ju Goscinny också Asterix, Iznogoud och flera andra klassiker, så han har definitivt den uthållighet som också krävs för att kunna komma på fråga; en författare kan ha skrivit världens bästa serie, men om det bara är en enda bok tycker jag inte att hen kan kallas världens bästa författare.
Simon säger 