Det finns hur många som helst Blueberry-serier som inte översatts till svenska, huvudsakligen serier där åtminstone någon av seriens skapare (dvs Jean-Michel Charlier (manus) & Jean Giraud (teckningar) ) inte varit inblandade, men bortsett från något enstaka album som den tyska Die Frau mit dem Silberstern1 där rättighetsfrågan har varit problematisk handlar det om serier som gjorts med ursprungsskaparnas goda minne. Dagens serie däremot, gjord långt efter upphovsmännens död, är en annan sak, och vi får väl se om det kommer komma fler album i framtiden där Blueberry får slita på.
För slita får han göra i Apacheupproret, skriven av Joann Sfar och tecknad av Christophe Blain, och det är ju någonting som känns välbekant när det gäller honom. I Girauds original kan man nästan känna hur han stinker ibland när han haft det som värst, svettig, skitig, och utan att ha tvättat sig på veckor. Riktigt lika illa är det inte här; albumet utspelas den tid när han var soldat i kavalleriet, och under den tid när han visserligen är alldeles för egensinnig för sina överordnade officerare, men ändå uppträder någorlunda propert. Hans närmast övernaturliga talang för att bli inblandad i komplicerade skeenden är däremot lika stark som alltid, och här startar allt när han blir vittne till hur två apachekvinnor dödas av några vita ungdomar.
Ett klassiskt Blueberry-manus à la Charlier ser alltid till att det finns fler sidor än två som manövrerar gentemot varandra, och Sfar upprätthåller traditionen där kontrahenterna Blueberry, apacherna, en religiös kult, och kavalleriet alla drivs av sin egen agenda där stackars Blueberry är den enda som försöker lyssna på vad de andra säger. Han måste stoppa kavalleriets slentrianmässiga impulser att döda alla apacher, försöka arrestera mördarna utan att få hela kulten efter sig, förhindra att apacherna attackerar alla vita utan urskiljning, och så måste han hantera vad som verkar vara en komplicerad relation med Ruth, överstens hustru. Stressigt värre, och precis som det brukar vara 😉
Med tanke på andra serier jag läst skrivna av Sfar är det här en förvånansvärt traditionellt berättad historia2, inklusive detaljer som rikliga inslag berättande textplattor i tredje person; det enda som antyder att det är en serie skriven ett halvt sekel senare än Charliers manus är att vissa typer av detaljer är mer rättframt beskrivna här, som sex/otrohet/övergrepp och samhällets behandling av apacherna. Det märks med andra ord att det här albumet inte är menat att vara ett i raden av omtolkningar av kända seriekaraktärer som vi sett de senaste åren; Sfar & Blain har anlitats för att göra ett helt vanligt Blueberry-album, och det är precis vad de har gjort också. Blain tecknar som alltid bra och gör lyckligtvis inga försök att teckna som Giraud, men nog känns det här som ett Blueberry-album alltid, ingen tvekan om det 🙂
Men det för också med sig en del problem. Att det är ett album som utspelas i en given tidpunkt i seriens kronologi och att det inte handlar om en omtolkning gör att vissa inslag i serien inte blir riktigt lika intressanta som de annars skulle kunnat vara. Jag vet ju till exempel att Blueberrys relation med Ruth aldrig kommer kunna bli någonting mer seriöst eftersom det skulle bryta mot vad som setts till i äldre serier, tyvärr. Så för min del hade jag nog hellre sett att det här var en omtolkning som kunde ta sin egen väg, med sin egen fortsatta historia för Blueberry efter vad som händer i albumet. Över lag tycker jag nog att de flesta av de här alternativversionerna av serier är alldeles för försiktiga i vad de gör; de kan ha mycket annorlunda versioner av karaktärerna i serien och avvika i vilken slags serie de är, som Bomhommes allvarliga Lucky Luke-serier, men de vågar inte ändra på de faktiska relationerna mellan huvudpersonerna (jag hoppades länge att Nicke gifter sig skulle uppfylla titeln, men tji fick jag).
Allt som allt är Apacheupproret en gedigen serie, framförallt för den som uppskattar en rejäl historia med en komplicerad intrig, och som gillar framförallt Charliers Blueberry-manus. Det finns dock en hake till som jag inte nämnt ännu: Det här är det första albumet av planerade två, vilket också det är typiskt för Blueberry där många episoder sträckte sig över flera album, och det är i sig inget problem. Haken är att det här albumet kom ut 2019 i Frankrike, dvs för fyra år sedan, och det avslutande albumet är inte ens utannonserat ännu. Det finns med andra ord en risk för att vi aldrig kommer att få veta hur det går för Blueberry et al. Fast, med tanke på att det som sagt handlar om ett album som utspelas mellan två album i den ecisterande sviten album vet vi åtminstone en sak: Hur tragiskt det än går, så kommer Blueberry överleva. Svettig, skitig, om möjligt än mer cynisk efter att saker gått åt h-e (det brukar de göra), men överleva lär han göra 😉
- Blueberry – Apacheupproret (Adlibris) (affiliate-länk, dvs om du köper via en länk kan jag få en liten ersättning)
- Jag börjar bli rätt rejält nyfiken på alla tyska versioner av klassiska franks-belgiska serier jag läser om. Blueberry, Lucky Luke, Spirou; alla finns det tyska serier med som jag aldrig sett skymten av någon annanstans. Argh. ↩︎
- Paret Sfar/Blain har bland annat gjort den fantastiska serien Socrates the Demidog som jag fortfarande önskar skulle få en komplett (och officiell) engelsk utgåva. Eller svensk kanske, hint-hint? ↩︎