41 månader sen sist, nummer 41 i ordningen: NAFS(k)uriren

Skiss av Carl Barks, tusch av Joakim Gunnarsson 

En blänkare bara, mest för att jag blev rätt paff när den damp ner i brevlådan här i veckan: det 41:a numret av NAFS(k)uriren, ankistförbundet NAFS(k):s medlemstidning, dök upp, hela 41 månader sen det senaste numret. Nyhetsbladet Kvacket har dykt upp med jämna mellanrum men den mer påkostade tidningen kändes tyvärr som om den gett upp andan. Men lyckligtvis var det fel!

För den som inte läst NAFS(k)urinen tidigare är det alltså en medlemstidning som avhandlar diverse saker med Disney-anknytning. Mestadels om serier, men även annat, som i det här numret där det bl a finns en artikel om Disney-animatören John Lounsbery. Med sina 40 svartvita sidor i A5-format är tidningen sig lik; internet och andra modernare påfund har inte påverkat den alls (well, jämfört med de första numren från 70-talet så är trycket mycket bättre, men den förbättringen skedde å andra sidan för åtminstone 30 år sedan…), utan den jobbar på i sin egen gammalmodiga stil.

Och jag gillar det, det var en väldigt trevlig överraskning att se ett nytt nummer. Den känns precis som jag vill att en medlemstidning ska vara: Mysig att läsa, tillgänglig för även inte helt fanatiska medlemmar, och inte minst viktigt med en layout och utförande som är enkel, bra och tydlig utan att vara avskräckande för de medlemmar som eventuellt vill skriva någonting för dem. Den är kort sagt inkluderande istället för exkluderande, IMHO, någonting som alltför många medlemstidningar missar.

Sen är det givetvis så att i en så pass liten förening är det några eldsjälar som drar ett tungt lass och skriver/redigerar det mesta, och att det såklart ibland kan dyka upp saker som är lite svårförståeliga om man inte varit med i föreningen ett tag, men det är sällsynt. Över lag är det en lyckad blandning av lite högre pretentioner och mer avslappnat material som presenteras, IMHO, och det är inte för inte som NAFS(k)uriren är den enda papperstidningen om serier som jag alltid läser och prenumererar på.

Bäst i numret: Joakim Gunnarssons text om vad han hittat i det material han köpte in från Barks dödsbo, och Johan Andreassons mycket snygga Kalle-teckning på baksidan.

Medlemmar i NAFS(k) har redan fått tidningen, medan andra får klara sig utan; det går säkert bra det med, men man missar en mysig stund 🙂

Bill Watterson tecknar serier igen

Well, tre rutor och det är iallafall något 😉

Jag har inga planer på att låta den här bloggen bli en nyhetssajt men kunde inte låta bli att nämna detta. Washington Post visar och förklarar bakgrunden till seriestripparna här.

Trevlig lördag allihopa!

Yes!

Ingen recension, bara ett Tips och ett Hurra!: Hitoshi Ashinano har startat en ny serie efter den (ganska) nyligen avslutade Kabu no Isaki, och fangruppen Roselia Scanlations har redan plockat upp serien och släppte första kapitlet för några dagar sedan 🙂

Såklart skulle jag allra helst se en officiell engelsk översättning men jag har helt gett upp hoppet om att någonsin få se en Ashinano-serie på engelska så därför tar jag mig friheten att länka till scanlationen av just de här serierna.

Nu ser jag fram emot att det kommer ta typ ett år innan jag förstår vad för miljö och värld serien utspelar sig i, och sedan några år till innan jag lärt känna personerna bra. En plågsam men njutningsfylld väntan, med andra ord!

Karen Berger lämnar Vertigo

Jag brukar inte posta nyheter här om det inte är någonting alldeles extra speciellt, och gårdagens nyhet att Karen Berger lämnar Vertigo är precis det.

För de som inte känner till henne kan man lugnt säga att hon är den viktigaste serieredaktören i USA de senaste decennierna. Alan Moores Swamp Thing, Sandman, Preacher, Hellblazer, och många andra titlar förutom dessa var hon med och skapade; det var hon som fick DC att leta upp talanger i England (som Moore, Gaiman, Ennis, Morrison m fl) och att låta dem få betydligt friare händer än vad som var vanligt.

Att DC inte längre vill ha henne kvar är tyvärr bara ytterligare ett tecken på att man inte längre är intresserade av att satsa på serier utanför deras comfort zone. The New 52 tog kål på ett antal bra serier (personligen saknar jag mest Jonah Hex), och det är väl egentligen bara följdriktigt att efter att Hellblazer fråntagits Vertigo så försvinner nu Berger också.

Mer reaktioner finns att läsa på alla möjliga ställen på nätet.

SIS 2012: Mini-rapport

SPX SIS (Stockholms Internationella Seriefestival 2012 är slut. Jag hade tänkt vara flitig deltagare på alla tillställningar men det blev väl lite sisådär med det; jag var helt enkelt inte på festhumör på kvällarna

Men trevligt att besöka mässan var det, och att se att serie-Sverige lever och mår bra. För varje år känns det som om förlagen har fler och bättre album att visa upp (både svenska serier och utländska), fansinen fortsätter att imponera, och det är alltid roligt att prata med alla utställare.

Jag ska snart skriva recensioner av det jag hittat (när jag väl läst klart dem, och det kan ta ett tag av orsaker som snart blir uppenbara), men först några spridda reflektioner:

• Borden från ”alternativförlagen” ser nu mycket imponerande ut; Galago, Kolik, Optimal med flera har nu så många publikationer att det från att ha varit lite smått ödsligt på borden där det låg högar av samma bok för att fylla utrymmet nu börjar bli problematiskt att visa upp alla böcker.
• Posy Simmonds var precis lika cool som jag hade hoppats, och att lyssna på hennes föredrag om sin karriär var hur intressant som helst. Och jag blev glad när jag frågade henne om det och hon sa att ett urval av hennes äldre serier (pre-Gemma Bovery) ska komma ut till jul!
• Manga-fansin-vågen fortsätter precis som förut. Jag är fortfarande rätt skeptisk till serier som i alltför hög grad anammar mangans yttre stilistik (se min recenson av Laddertop som exempel), men jag är ändå imponerad av energin i fansinen.
• Det engelska förlaget Nobrow Press vars böcker om Hilda jag egentligen tänkt recensera tidigare i veckan efter att ha beställt och läst dem efter en rekommendation från en vän (spoiler: A+) fanns representerade, och alla deras böcker är mycket elegant utformade. Ett förlag värt att hålla ögonen på i framtiden.
• Och slutligen, den stora trenden i år känns är långa böcker. Som exempel köpte jag tre nyutkomna tegelstenar: Ulli Lusts Idag är sista dagen på resten av ditt liv (Kolik, 464 sidor), Tinet Elmgrens Drivgods (Epix, 388 sidor), och slutligen Henrik Bromanders Smålands mörker (Galago, 628 sidor). Det är en av förklaringarna till att det kanske lite innan SIS-recensionerna dyker upp här 🙂

Allt i allt en utmärkt festival och jag hoppas att den återkommer nästa år igen; ett stort tack till arrangörerna som gjort ett fantastiskt jobb!

Posy Simmonds föredrar

Stockholms internationella seriefestival 2012 (SPX)

En mycket kort blurb: Imorgon startar The Festival Formerly Known As SPX här i Stockholm. Läs mer på officiella hemsidan eller på http://www.seriefestivalen.se.

Jag ska försöka gå på så mycket jag kan, men det roligaste är nog själva mässan på lördag+söndag; hoppas vi ses där 🙂

Frank Miller fortsätter nedåt

Holy Terror var verkligen inte bra. Alls.

Och tyvärr fortsätter Frank Miller att uttala sig om politik på samma subtila sätt, nu om Occupy Wall Street-rörelsen, som han tycker borde ge sig på den riktiga fienden istället, dvs (surprise!) muslimerna:

Frank Miller rantar

Som lite balsam är här Ty Templetons (känd från bland annat Stig’s Inferno och Batman Adventures) kommentar:

Jag kan bara instämma, och hoppas jag slipper skriva mer om Millers politiska åsikter från och med nu.

 

Drakarna är överens: Marvel satsar digitalt

I samband med DCs reboot The New 52 så meddelande man också att man i fortsättningen skulle satsa digitalt i och med att alla titlar skulle släppas samma dag i digitalt format som de släpptes på papper. Och nu har Marvel meddelat att de också ska göra samma sak.

Med andra ord, de två stora amerikanska serieförlagen har nu helt anammat digital distribution, vilket de tidigare varit lite försiktiga med av en mängd orsaker: Återförsäljarna av serier har varit tveksamma eftersom det riskerar att drabba dem, förlagen själva har givetvis tyckt det varit en smula skrämmande med en helt ny distributionskanal, osv. Men nu kan den som vill alltså helt övergå till att läsa Marvel och DCs nya tidningar på datorn/läsplattan/mobilen. Det ska bli mycket intressant att se hur det kommer att gå, och hur lång tid det kommer att ta för Marvel/DC att anpassa sig till det hela. Just nu tycker jag till exempel att de digitala tidningarna är för dyra, jämfört med de i papper, och vi får väl se om det kommer att ändra sig.

Seriefinansiering: Kickstarter

Dags för en av mina fåtaliga nyhets-inlägg, men det var lite för intressant för att ignoreras 🙂

Jag har läst en del om Kickstarter och tyckt det varit en mycket intressant idé, men aldrig sett det omnämnas i seriesammanhang förut. I korthet är det en sajt där den som behöver finansiering för ett kulturellt projekt kan anmäla sig, och privatpersoner kan sen lova en viss summa för att projektet ska kunna genomföras. Om inte summan som behövs uppnås, dvs det inte finns tillräckligt många som vill satsa pengar, så utbetalas ingenting; det är m a o ingen risk för att man behöver betala någonting för ett projekt som inte blir av.

Hursomhelst, Publishers Weekly skrev för några dagar om hur många serier som finansierats via Kickstarter, och det var inte få; i antal titlar räknat är det väl så många som de större förlagen. Också i pengar räknat är det en  hel del: Från januari t o m maj i år har serie-projekt fått lite drygt $400,000 totalt. Inte illa!

Tyvärr är Kickstarter inte tillgängligt för projekt utanför USA ännu, så svenska serieskapare / förlag kan inte använda sig av det. Men intressant är det, som ytterligare ett fenomen att räkna med i den nya digitala tiden, tillsammans med digitala serier på läsplattor, webbserier mm. Det kommer bli mycket spännande att se hur seriebranschen ser ut 10 år in i framtiden 🙂

Cursed Pirate Girl, det serieprojekt som dragit in mest pengar på Kickstarter ($36,017)

En liten nyhetsblurb om digitala serier: DC går all-in

Jag har skrivit om hur det är att läsa serier på en iPad några gånger förut, och faktum är att rätt ofta är det på den jag läst serier jag skriver om här (framförallt när det gäller superhjälteserier, men även en del manga). Ett stort problem är dock att de serier som funnits att köpa digitalt bara varit en liten del av det som ges ut; förlagen har till synes slumpat fram vilka titlar som ska släppas digitalt, och när de ska bli tillgängliga. Därför är följande nyhet från DC intressant:

http://dcu.blog.dccomics.com/2011/05/31/dc-comics-announces-historic-renumbering-of-all-superhero-titles-and-landmark-day-and-date-digital-distribution/

Glöm tramset om att de ska börja om numreringen av alla nummer från 1 igen; det enda jag har att säga om det är att det är smått pinsamt, och att de som samlar på serietidningar nu kan klaga på att det blir ännu knöligare att referera till olika nummer 😉

Det intressanta är att DC från och med omnumreringsstarten kommer att släppa alla superhjältetidningar till försäljning samma dag som papperstidningen. Dvs den som vill läsa om DCs hjältar kan i fortsättningen köpa allt digitalt!

Man kan tycka vad man vill om det, men att serier i digital form kommer att fortsätta växa på bekostnad av pappersalternativet är tveklöst.