Jag känner inte för att skriva någonting längre idag (solen lockar) så det får bli några mini-recensioner, och för en gångs skull en recension / inlägg istället för ett inlägg med flera serier. Ergo, Happy!
Happy! är en fyradelars miniserie skriven av Grant Morrison och tecknad av Darick Robertson om den nedgångna före detta polisen Nick Sax som råkat i dåligt sällskap. Det dåliga sällskapet vill döda honom, själv vill han bara sticka från stan och glömma allt, men tyvärr envisas en enerverande optimistisk blå miniatyrhäst med vingar att försöka få honom att istället rädda en liten flicka som kidnappats…
Poängen med serien är kontrasten mellan det riktigt skitiga, sunkiga och mycket våldsamma livet som Sax lever och Happy the Horse som ser ut som tagen från My Little Pony, men ärligt talat är den poängen så pass lättviktig att den inte ens räcker till för de fyra numren vi talar om här. Småkul första gången Happy dyker upp, men sen ack så meningslöst.
Robertsons bidrag till serien är helt OK, med teckningar som ser ut som de ska skulle jag säga: Det våldsamma är han van vid att teckna från serier som The Boys, och det gulliga gör han också helt godkänt.
Morrison är däremot inte i högform här. Serien känns mycket mer som Warren Ellis (när Ellis skriver på rutin istället för när han anstränger sig mera) eller för den delen som Mark Millar (men inte lika illa), och det är inte en genre som passar Morrison tydligen. Det är inget direkt fel, det är bara det att jag kommer glömma bort den här serien mer eller mindre omedelbart; jag kanske kommer ihåg att hästen var med bara för att den var ett ovanligt inslag, men det inslaget gör inte serien bättre. Det hela känns som något någon kommit på en sen kväll på puben (”Jag vet! Varför inte slänga in en en urgullig sagohäst mitt i en sluskig thriller?”) och som man sen inte funderat vidare över om det egentligen är någon poäng med. Tyvärr.
Och på tal om Mark Millar…
Simon säger 
En reaktion till “Blänkare 1: Happy!”