Gratis EU-serier: Troubled Waters & Hidden Disaster

Dagens tema är serier utgivna av EU. Jag har lyckats hitta två stycken: Troubled Waters, skriven av Cristina Cuadra & Rudi Miel och tecknad av Dominique David, och Hidden Disaster, skriven och tecknad av Erik Bongers. Titlarna kan ni ta med en nypa salt eftersom serierna i sann EU-anda finns att beställa på flera språk (tyvärr inte svenska). Och eftersom de är menade att undervisa läsaren i vad EU gör så är de gratis att beställa hem till brevlådan; gå hit, sök upp titlarna, och beställ om ni är nyfikna (eller ladda ner dem som pdf:er).

Troubled Waters är utan tvekan den av de två med det tydligaste uppdraget: Här gäller det att få läsaren att bli mer insatt i hur EU arbetar. Sättet det görs på är i form av en typisk europeisk äventyrsserie: Vi får följa Irina Vega (ett namn med passande multi-etnisk klang), ledamot i Europaparlamentet, i hennes kamp för att stoppa miljöförstöringen som ett skumt kemikalie-företag förorsakar. Alla väntade ingredienser finns med: En fristående fotograf som dokumenterat det hela blir hotad, Vega likaså, och det finns till och med en liten knorr med en ”oväntad” skurk (överraskningen är ungefär lika stor som i ett Scooby Doo-avsnitt, men Troubled Waters försöker iallafall).

EU i aktion (Troubled Waters)

Mer oväntat, om man jämför med andra serier, är att kampen förstås också förs i kommittéer, utskott och andra ställen där en parlamentsledamot kan kämpa för en bättre miljölagstiftning. I slutet av boken förklaras hur de skildrade utskotten mm jobbar inom EU för att leda fram till en ny lag. Och jag måste erkänna att jag faktiskt lärde mig lite mer detaljer hur det inre arbetet fungerar.

Troubled Waters får godkänt ur upplysningsaspekten, men tyvärr blir det underkänt med ganska stor marginal för serieaspekten. Det ser rätt proffsigt ut, betydligt bättre än en del andra propagandaserier jag sett, men det är trist värre att läsa. Cuadra & Miel försöker få upp spänningen men det faller platt; jag glömmer aldrig bort att det är en serie som är ute efter att informera snarare än att underhålla som jag läser. Att den här serien fick pris i Angoulême 2003 för ”Bästa informationskampanj i serieform” säger nog mer om de andra tävlande än Troubled Waters 😉

Bättre result blir det for Hidden Disaster. Istället för en skildring från Bryssel och Strasbourg hamnar vi här i det imaginära landet Borduvia (Tintin-vibbar infinner sig såklart) som drabbats av en jordbävning. Huvudperson Zana jobbar för EU-organet Echo (okänd för mig) vars uppgift är att organisera humanitära hjälpinsatser runt om i världen, och hon blir utskickad till Borduvia för att ta reda på vad som behöver göras. Väl framme möter problem i form av en regering som är ovillig att ta emot hjälp och därför obstruerar hennes arbete, och en gerilla som likaledes vägrar ta emot hjälp i deras område på grund av risken att verka hjälplösa.

Det som gör att Hidden Disaster faktiskt fungerar som en serie är att Bongers låter den optimistiska EU-delen mestadels hamna i bakgrunden, och istället får vi se en ibland deprimerande bild av hur det ser ut i katastrofområdet. Med andra ord, Bongers låter äkta känslor skina fram. Det är inte precis samma klass som Guiberts The Photographer, men Hidden Disaster är inte utan poänger. Tyvärr blir avslutning ett tillrättalagt ”Allt ordnade sig till sist”-slut, med gerilla och regering som samarbetar, allt tack vare EUs insats (och anslutna hjälporganisationer som Röda Korset med flera).

Slutomdömet för de två böckerna måste nog bli: De kunde varit sämre. Inget högt beröm, förvisso, men å andra sidan är böckerna gratis så läsvärde / krona är ju ganska bra 😉

Angoulême-vinnare på svenska: Lou!

Äntligen! En riktigt bra serie för unga på svenska, och inte nog med det, dessutom på ett nytt förlag 🙂 En stor eloge till Wibom Books, alias Lisa Wibom, som har gett ut de två första böckerna i den franska serien Lou! av fransmannen Julien Neel.

Lou är en flicka i tolvårsåldern som bor tillsammans med sin mamma (pappa: Har aldrig synts till, och inte gör det Lou någonting). Mamman i sin tur försöker försörja sig på att skriva science fiction-romaner, och av det vi får se i serien verkar det vara värsta sortens space opera, men eftersom hon då och då får påringningar från sin förläggare som undrar om boken är klar ännu verkar de gå att sälja. Lou själv skriver i sin dagbok, umgås med sin bästis Mina, och är i hemlighet kär i grannen Tristan (som tyvärr har mer gemensamt med Lous mamma eftersom bägge är tvspels-fanatiker).

Den som inte blir hundraprocentigt charmad av Lou och hennes familj och vänner har ett hjärta av sten; utan att gå över gränsen till att bli sliskig är Lou obönhörligt kawaii från början till slut. Visst, ibland har hon problem, men med sin envetna energi kan man vara säker på att hon kommer att lösa dem på något sätt. Hennes mamma förtjänar också några lovord för det var länge sedan jag såg en så originell skildring av en förälder i en barn/ungdomsserie (eller bok, för den delen).

Teckningarna är också gulliga men utan att vara uddlösa. De är kanske på gränsen till att vara för slickade för min smak, och när jag läste den reflekterade jag över att det ibland såg ut som rutor ur en tecknad film à la Genndy Tartakovskys Dexters laboratorium eller Craig McCrackens Powerpuffpinglorna. Mer detaljerad och personlig, men med klara likheter i stil, så när jag i efterhand såg att det har gjorts en tv-serie av Lou! blev jag inte det minsta förvånad; det känns nästan oundvikligt att någon skulle komma på den idén 🙂 Jag gillar teckningarna, absolut, men de känns ibland lite opersonliga i den första boken. I den andra boken märks det att Neel hittat rätt på alla plan; som alla bra serier blir de bättre ju mer man lär känna personerna.

Jag hoppas verkligen att Lou! säljer tillräckligt bra för att de ska bli fler böcker på svenska. Häromdagen fick den femte boken i serien, Laser Ninja, pris i Angoulême i klassen bästa serie för barn/ungdomar, och jag vill läsa den med! Julien Neels förklaring till titeln är värd att citera:

J’ai choisi ce titre parce que je me suis dit qu’à titre personnel, j’achèterai les yeux fermés un livre qui s’appellerait ”Laser Ninja”.

<Min knackiga översättning: ”Jag har valt den här titeln för jag vet att en bok med titeln Laser Ninja skulle jag köpa om jag så hade förbundna ögon”>

PS. På Wibom Books hemsida kan ni läsa utdrag ur de båda böckerna. DS.