Den senaste månaden har jag spenderat väldigt mycket tid att läsa kortare avslutade japanska serier som jag haft liggande. Så många faktiskt att jag inte var säker på att jag skulle kunna hålla mitt personliga löfte att i år skriva om alla avslutade serier jag läst, men nu har jag bestämt mig för att hålla det → det kommer bli en uppsjö mycket korta recensioner här de närmaste dagarna, kanske bara något enstaka stycke eller två, framförallt för de serier som inte var så mycket att skriva om 😉
Men Yuki Urushibaras When a Cat Faces West är värd att skriva om. Tre volymer som huvudsakligen utspelas i en värld liknande vår, men där då och då en underlig naturkraft, Flow, ställer till det. Flödet påverkas av människor känslor och tankar, och det kan leda till att gator försvinner/grenar sig och att delar av världen plötsligt befinner sig i en annan tid. Men eftersom det är någonting som ofta händer finns det speciella människor typ huvudpersonen Hirota som tar hand om det hela och på olika sätt försöker rätta till problemen, även om det enda de kan göra ofta är helt sonika vänta ut fenomenet tills det ordnar sig.
Urushibara är mest känd för serien Mushishi, men jag gillade ännu mer hennes Waters; hennes serier har en stämning av stilla mystik som passar mig. Den stämningen finns också här, både i enstaka episoder och i den övergripande handlingen med parallella världar; att befinna sig i en annan värld skulle nog normalt leda till panik och enorm stress, men här tas det hela med ro. Ibland kan det bli lite nerv som när en gränd dyker upp som om man går in i den leder till just den plats man önskar vara på. Det låter ju trevligt, men när Hirota undersöker platsen inser han dels att gränden håller på att sluta sig, dels att en person som gått in inte kommit ut igen eftersom hon alltid anpassat sig till andras önskemål och inte vet vad hon själv vill göra blir det bråttom. Ett litet livsöde utmärkt presenterat av Urushibara, och typiskt för serien.Kort men naggande god!
- When a Cat Faces West v01 (finns enbart I digital utgåva)
Simon säger 