Audrey Niffenegger är mest känd som författaren till bestsellern Tidsresenärens hustru, en science fiction-romans som också filmatiserats, men hon har också gett ut en liten samling böcker som närmast kan karaktäriseras som bilderböcker för vuxna, med starka drag av serier. I den senaste boken som kom ut i förra veckan (men först gavs ut som en följetong i The Guardian), The Night Bookmobile, är det definitivt en serie: I de tidigare böckerna har varje uppslag haft text på ena sidan och en bild på den andra, men här är det flera rutor / sida.
Niffeneggers stil är drömsk och mystisk; den starka plotten är inte det hon är ute efter och istället är det den starka känslomässiga resan hon vill skildra. I romanerna bygger hon upp stämningen med språket, i bilderböckerna med illustrationera, och när hon lyckas som i den nämnda romanen och i tidigare bilderboken The Three Incestuous Sisters blir det riktigt bra med en suggestiv känsla som minner om Edward Gorey svarta små böcker. Nackdelen är att risken alltid finns att handlingen går på tomgång och att de stora känslorna då bara blir långrandigt att läsa om, och tyvärr drabbas The Night BookMobile av det.
Historien är fantasieggande med en bokbuss som innehåller precis allting besökaren någonsin läst; gamla barnböcker, tidningar osv; de böcker som bara påbörjats har bara text på de sidor man läst, men exemplaren ser precis ut som originalen. Huvudpersonen Alexandra råkar en mörk natt få syn på bussen och går, och hon blir fascinerad av att gå igenom sin egen upptäcktsfärd genom litteraturen.
Inte illa som uppslag, men boken är alltför kort för att Alexandra ska bli en riktig person och inte bara en figur på papper. Hennes försök att förstå sig på den hemlighetsfulla bokbussen och dess chaufför, och hur hon påverkas av sitt möte med det okända blir en rent intellektuell upplevelse för mig som läsare och det är illa med en författare som Niffenegger där känslorna är så viktiga. Det är egentligen inte så dåligt men det känns definitivt som om den här historien hade behövt fler sidor att breda ut sig på, och uppriktigt sagt är Niffenegger en betydligt intressantare konstnär än serieskapare. I de tidigare bilderböckerna med sin gammeldags stil både på teckningarna och texten fungerade samverkan bild/text utmärkt, men här i en mer normal serieform känns det ofta styltigt och platt.
Tydligen är The Night Bookmobile tänkt som en kort passus i den mycket större historien om Biblioteket som bokbussen kommer från, och om Niffenegger en dag bestämmer sig för att skriva den längre boken är jag absolut intresserad av resultatet. Tills dess rekommenderar jag istället att den nyfikne läser The Three Incestuous Sisters eller The Adventuress; de är mycket mer lyckade experiment i den ovanliga genren bilderböcker för vuxna.
PS. För den som vill läsa The Night Bookmobile finns hela serien på nätet, via The Guardian. DS.
Simon säger 