Magisk realism: Daytripper

Jo, ja, jag vet; klichéartat så det förslår att klassificera någonting som magisk realism bara för att det kommer från Sydamerika och inte är hundraprocentigt realistiskt. Men vad tusan, jag tror inte jag har använt termen på den här bloggen förut, inte ens när jag skrev om Junot Diaz, så jag tycker nog att jag kan göra det den här gången 😉

Så, Daytripper: Skapad av de brasilianska tvillingarna Gabriel Bá och Fábio Moon är det här en 10-delars miniserie som lustigt nog kom ut på Vertigo; det är lite oväntat för det finns absolut noll av det man vanligtvis ser i Vertigo-serier. Här är det stillsamt berättande som gäller i skildringen av Brás de Oliva Domingos, en vanlig brasiliansk man som söker sin väg i livet, finner sin stora kärlek, skaffar familj, och slutligen dör en lugn död. Ingen yttre dramatik och heller inga goda/onda människor utan bara vanliga människor som är som vem som helst.

Förutom att Domingos dör rätt många gånger fler än vanligt.

För det är här den magiska realismen (sorry!) kommer in. Daytripper är okronologiskt berättad där varje kapitel är ett nedslag i en minnesvärd dag i Domingos liv, det må vara när han är 76 eller 11 år gammal, och tillsammans bildar det det mönster som hans liv utgör: Hans förluster men framförallt hans segrar, i det stora ett lyckligt och harmoniskt liv. Som sagt, med den förtretliga detaljen att de minnesvärda dagarna oftast slutar med att han dör.

Det här är en utmärkt serie att läsa ett kapitel eller två innan man somnar. Att läsa hela boken i ett svep är knappast en bra idé; det kan nog bli lite tradigt och de ideliga dödsfallen verka som en gimmick. Men i lagom doser blir det istället en mycket trevlig läsupplevelse, presenterad i vackra teckningar som påminner en del om Eisners post-Spirit-stil, men med en modernare touch. Det är inte lika iögonenfallande skickligt tecknat som i Bás Umbrella Academy, men väl så kompetent. Plus att manuset är så oändligt mycket bättre förstås!

En ovanlig serie som Vertigo ska ha en eloge för, och tillsammans med nyss nämnda Air ett bevis på att man vågar ge ut serier som sticker ut 🙂