Fortfarande här, så uppdateringar av bloggen är det ont om, men efter en dryg vecka har jag iallafall lite i serieväg att rapportera 🙂
Det är närmast deprimerande att se mängden av för mig oförståelig manga här: Igår var jag i en butik i Akihabara med 8 våningar serier… 
Visserligen var majoriteten av dem rätt så ointressanta även om jag kunnat läsa dem, närmare bestämt de som man behövde vara minst 18 år för att besöka och med avdelningar à la Younger Than 15 och som skulle leda till fängelsestraff om man handlade i och tog hem till Sverige, men de övriga våningarna är desto intressantare.
En ännu intressantare affär hittade jag i Nakano i en shopping mall med otakus som huvudmålgrupp: Mandarake, som hade ett antal butiker i mallen med allt mellan himmel och jord i serieväg. Exempelvis förstaupplagor av Tezukas genombrottsverk New Treasure Island, Lost World och Metropolis, för cirka SEK 40,000 styck, men också hyllrader med andra äldre manga jag tittade i. Och sen förstås begagnade nya mangaböcker för knappt SEK 10 per styck…
Dessutom hade de originalceller från alla möjliga anime; en underbar Kiki-dito hade jag gärna haft på väggen, men det var några nollor för mycket på priset 😉
Men jag har iallafall köpt några småsaker jag är nöjd med: De avslutande numren av No. 5, den extremt Moebius-inspirerade mangan av Matsumoto som bara kom ut med två nummer på engelska (köp dem, genast!), i sin eleganta design; en ny serie, Kabu no Isaki, av Ashinano, mannen bakom mästerverket Yokohama Kaidashi Kikou; bilderböckerna från Monster utgivna separat som en alldeles riktig bilderbok; och en drös mycket söta småsaker från Ghiblimuseet (rekommenderas hjärtligt till alla Tokyo-besökare).
Nu återstår enbart en rejäl session med ordbok i handen för att kunna läsa dem också…
Simon säger 