Mer science fiction från 70-talet: Comics 7

På det senaste läsecirkelmötet som Staffan arrangerade kom vi (eller åtminsone jag…) av någon outgrundlig anledning in på huvudserien i Comics – Den stora serieboken 7: Alma – Drakens själ av spanjoren Esteban Maroto. Jag har inte läst den på åratal, men efter att precis ha läst om Empire så tänkte jag att det kunde passa bra med en annan sf-serie från ungefär samma tid.

Och lustigt nog är min känsla efter att ha läst om Alma ungefär den samma som efter att ha läst Empire: Fantastiska teckningar, mindre fantastiskt manus. Men kvalitetsskillnaden är än större här; Marotos manus är klart sämre än Delanys, och existerar bara för att han ska ha någonting intressant att teckna. Vare nog sagt att det är en blandning av sf och magi, med en del robotar och ett ondsint teknologiskt imperium ställt mot en planet befolkad av poeter och magiker…

Men teckningarna är desto roligare, med sin underbara stilblandning av Starlet och psykedeliska flower power-affischer, och uppfriskande, ovanliga layouter. Det är ruggigt nära kitsch (och ibland klart över gränsen), men det spelar faktiskt inte så stor roll när den starka tecknarglädjen lyser igenom så starkt som den gör här. Maroto hade alldeles uppenbart väldigt roligt när han tecknade den här serien, och det har jag som läsare också.

Tyvärr har Marotos teckningar bara blivit sämre med åren, och de serier han gjort för exempelvis DC på 90-talet är mycket tråkigare än den här. Det känns som om han numera bara tecknar för pengarna; av inspirationen i Alma syns inte ett spår, även om han fortfarande har den hantverksmässiga skickligheten, men resultaten blir mycket riktigt själlöst.

För de som inte läst Comics – Den stora serieboken förut så borde ni leta upp dem. De kom ut på 70-talet men är billiga att få tag på

Lucille Sweeney, tagen från Roscoe Sweeney

och alla 8 numren är mycket läsvärda. Så gott som alla serier är dagstidningsserier, med några få undantag som Alma, och urvalet är mycket bra. Det finns flera serier som jag bara läst här som jag gärna skulle se mer av, men som aldrig har samlats ihop på något vettigt sätt.

Som exempel finns i nummer 7 relativt välkända serier som Knallhatten, Spårhundarna och  Rick O’Shay, men också ovanligare saker som Roy Cranes söndagsserie Buz Sawyer Featuring Roscoe Sweeney, och det är kanske den intressantaste serien av dem alla. Roy Crane är en av de absolut bästa serietecknare någonsin, även om han inte är så känd i Sverige, och den här söndagsserien är mycket läsvärd (jag har själv några söndagssidor utklippta från tidningar med den här serien, och skulle gärna ha fler).

Nu när jag skriver om Comics så får jag lust att läsa om några av de andra numren också, men jag ska inte utsätta er för mina funderingar om dem. Varde nog att de alla borde läsas, och frågan är om inte nummer 7 är den bästa av dem alla med ett väl varierat urval, med Alma som en strålande färgklick.