För att rensa smaklökarna från gårdagens serie tänkte jag skriva några få ord om en annan romantikserie idag, av ett helt annat slag: Toshitaka Yanos Omoi-san’s Overwhelming Obsession. Det är en seinen-serie, dvs inriktad på lite äldre manliga läsare vilket vanligtvis betyder ett mer sofistikerat manus än shōnen-serier, men ärligt talat kan jag inte se det, för det här är en alldeles extremt simpel serie: Huvudpersonen Ryo Karuizawa har länge varit hemligt kär i Miton Omoi, och när han till slut vågar fråga om hon vill bli tillsammans med honom blir han överraskad över hennes entusiastiska accepterande. Faktum är att han blir smått chockskadad över hur entusiastisk hon är, för det visar sig att hon verkligen lever upp till sitt efternamn Omoi = tungt:
Och det här är i princip hela serien; Kapitel på kapitel där Miton är gränslöst entusiastisk när hon omedelbart planerar när de ska gifta sig, vad deras barn ska heta, och så vidare, varpå Ryo funderar på vad han egentligen gett sig in på, men alltid inser att det inte är att hon är kontrollerande på ett negativt sätt (om det nu är möjligt…), hon är bara så innerligt hopplöst helhjärtat kär i honom att han inte kan låta bli att älska henne tillbaka.
Sex volymer består serien av, så givetvis introduceras komplikationer och nya personer för att hålla serien fräsch, som Mitons familj som är lika besatta av Ryo de också (vilket till exempel innebär att mamman ständigt försöker få dem att stanna över natten så att de barn som givetvis ska komma gör det så snart som möjligt), diverse skolkamrater som förundras över förhållandet, bifigurer med sina egna små historier som vi får följa i bakgrunden, och annat smått och gott. Det är med andra ord en mycket typisk manga där ett extremt personlighetsdrag utgör grunden för serien, som sedan byggs på med annat så att det blir åtminstone lite variation. För min del innebär det att de här serierna lever på hur väl serieskaparna lyckas utnyttja det komiska och i hur hög grad personerna i serien förmår engagera mig, och i det här fallet ger jag serien godkänt i betyg. Det är inte någon av de bästa i genren, som Komi Can’t Communicate, men den är smårolig serien igenom, och framförallt Miton är kul att se när hennes överväldigande känslor orsakar kaos i hennes omgivning. De korta kapitlen gör sig nog bäst som trevlig utfyllnad i ett magasin, men jag hann inte tröttna på serien innan den var slut. Och, som sagt, jag behövde läsa en enklare och mer lyckad romantikserie efter If I Could Reach You, och då var Omoi-san’s Overwhelming Obsession snudd på perfekt; mycket enklare än så här blir det inte 😉
- Omoi-san’s Overwhelming Obsession (Comikey; serien finns inte samlad I böcker på engelska, men väl som kapitel)
Simon säger 