Höstens svenska album fortsätter i en strid ström; jag tror inte det kommit lika många spännande översättningar sedan Epix storhetstid.
Som exempelvis Mamette – Änglar och duvor, utgiven av Wibom Books och skriven/tecknad av Nob (pseudonym för Bruno Chevnier), en serie som jag aldrig hört talas om förut och som har det föga kommersiella upplägget att vara en humoristisk serie om pensionären Mamette, en fransk änka.
Precis som Lou! (Wibom Books andra franska serie) och för den delen Tidsresenärerna som jag skrev om för några dagar sedan består Mamette av kortare episoder, och precis som Lou! är det också en serie där humorn inte handlar så mycket om en vits på slutet utan mer om en allmänt mysig stämning. Mamette sitter och pratar med sina väninnor (varav en del är uppriktigt sagt rätt gaggiga), tar hand om en yngre bekants barn, matar sina älskade duvor i parken, och diskuterar de senaste händelserna med sin döda makes gravsten (även här i en allmänt godmodig ton trots att hennes saknad är uppenbar).
Det är vardagligt så det förslår där Mamettes ålder ibland är helt irrelevant som när hon går en kurs i kroki, men oftast är den avgörande för handlingen, som när det handlar om hälsa eller modern teknik à la mobiltelefoner. Ibland är tonen lite allvarligare som hemhjälpens behov av hjälp i sin tur för att kunna klara av arbetslivet och barnuppfostran men ömsint är det alltid, även när Mamettes bästa vän Pinsec är sitt vanliga tvära jag.
När det gäller teckningarna blir det en jämförelse med Lou! & Tidsresenärerna igen eftersom färgläggningen återigen är likt en tecknad films, och linjerna drar åt den klara linjen. Passande nog drar färgskalan åt det murrigt bruna, dvs en färg som åtminstone jag kopplar ihop med mor- och farföräldrars hem och inredning; jämför de mycket klarare och gällare tonerna i böckerna om den unga Lou.
Utgåvan är liksom de andra böckerna på förlaget kärleksfullt gjort, med till exempel handtextning och omsorgsfull retuschering av bilder där texten är en del av teckningen (inga fotnoter med översättning av saker som skylttexter alltså), allt presenterat i en inbunden bok i samma storlek som (igen!) Lou! & Tidsresenärerna. Pinsamt nog vet jag inte om det bara är ett sammanträffande eller om de franska böckerna också ges ut i det här, för mig, något mindre formatet än de klassiska franska serierna. Oavsett vilket tycker jag det passar bra till de här serierna 🙂
Mamette – Änglar och duvor ger mersmak; kanske inte samma omedelbara Jag vill läsa mer nu!-känsla som jag fick första gången jag läste Lou! (jag kan inte låta bli att jämföra med Lou! eftersom det svenska förlaget är detsamma och för att de två serierna känns så nära varandra i sensibilitet) men istället med en övertygelse att den här serien bara kommer bli bättre när personligheterna får utvecklas. Jag vill gärna se mer om hur Mamette och Maxous relation utvecklas, som exempel, så jag hoppas att Nob fortsätter att blanda rent humoristiska episoder med de mer personlighetsdrivna. Och att Mamette fortsätter översättas till svenska förstås!
PS. Ber om ursäkt för titeln; jag fick för mig att jag ville ha en allitteration och så gick det som det gick… DS.
Simon säger 