Häromsistens var det en inte helt lyckad serie från Optimal; idag är det istället en mycket lyckad bok från samma förlag: Lång väg tillbaka av Mats Källblad (som de som läst den här bloggen från början vet är en av mina favoriter).
Lång väg tillbaka har samma persongalleri som Källblads tidigare serier Garagedrömmar och Vakna laglös, men den här gången är det korta berättelser som gäller; en del nytt, en del återtryck från antologier som Allt för konsten. Tillsammans med Isak som varit huvudperson i de två tidigare albumen får vi träffa Molly, målarinnan från Tores garage i Garagedrömmar, alltifrån barnsben till dess de är vuxna.
Boken är närmast en pendang till de två tidigare; det är riktigt bra små noveller, men för att få ut maximalt av dem bör man absolut läsa de två långa historierna först, för utan den bakgrunden riskerar en del av novellerna här att misstas för kliché-berättelser. Ta som exempel den fantastiska En för alla, en kort historia om bondsonen Konrad som tidigare publicerats i Allt för konsten 3. Även utan att ha läst om Konrad tidigare är det en liten pärla (mao ingen risk för att den ska klassas som kliché), men med den större klangbotten som läsningen av Garagedrömmar och Vakna laglös ger växer den till ett mästerverk i miniatyr.
Givetvis varierar kvalitén en smula; alla är bra men en del är mer bra än andra 😉 Generellt sätt tycker jag Källblad är som bäst när politiken är mest frånvarande. Det som jag verkligen gillar i hans serier om Isak är hur han lyckas fånga personernas känslor och reaktioner i deras nu, utan alltför mycket explicit filosoferande. När någon i Lång väg tillbaka uttryckligen analyserar sina känslor och samhället blir det lite predikande av det hela, dvs istället för att lita på att läsaren själv kan dra egna slutsatser så skrivs de på läsarens näsa. Inte mycket, och Källblad gör det bra, men jag kan inte låta bli att tycka att det bryter närvarokänslan som han annars är så suverän på att förmedla.
Teckningarna är lika bra som någonsin, oavsett om det är äldre serier eller nyare. De är genuint trevliga att titta på, och det ser jag som ett högt betyg.
Så den mesta måste-läsningen vad gäller nya svenska serier för året, utan tvekan, och ett alldeles utmärkt slut på berättelserna om Isak, Molly och de andra. Om Källblad skulle få för sig att skriva mer om dem så inte mig emot, men om inte så har han nu avslutat en fascinerande bra seriesvit. Applåder!
Simon säger 
@Sandra: Japp, jag vet att det är en serie du gillar. Ska du inte prova Garagedrömmar+Vakna laglös igen; du kan låna dem av mig om du vill?
Ingen kommer undan politiken men Kjällblad gör den bra tycker jag.
PS re En för Alla: Se här och här. dvs jag tjatar om min hype av den för jag är så ego 😦
Ska bli roligt att höra vad du tycker, och återigen, tack för din ursprungliga rekommendation av Källblad!
Håller med dig helt. En för alla är helt fantastisk. Tyvärr tycker jag att predikandet drar ner samlingen men visst är det ändå riktigt bra. Läste den för några veckor sedan men har inte kommit mig för att skriva en recension. Får ta tag i det nu.