Det var ett tag sedan jag skrev om scanlations av europeiska serier (om man bortser från de senaste numren av The Bellybuttons eftersom den engelska utgivningen faktiskt började som en vanligt översatt serie). Därför blir det en miniserie om tre poster med de senaste serierna av det formatet som jag läst och som haft några kvalitéer; det finns en hel del usla serier som översätts av fans som jag inte ska plåga er med att skriva om, det räcker att jag utsatts för dem 😉
I den här posten blir det två album som har tematiska likheter som gör att jag slår ihop dem men de följande kommer behandla en serie var.
Adios Muchachos, manus av Matz, teckningar av Paolo Bacilieri: Adios Muchachos baseras på en roman av den uruguayanska författaren Daniel Chavarria som sedan många år bor på Kuba. Den utspelas också på Kuba, i nutid, och handlar om Alicia, en ung kvinna som gör nästan vad som helst för pengar, inklusive att lura in rika män i förhållanden. En dag plockas hon upp/plockar hon upp en ung affärsmän med strålande framtidsutsikter, och tillsammans gör de upp planer för en framtid i lyx. Planer som är långt ifrån lagliga…
AM är egentligen inte särskilt bra. Det noir-liknande upplägget matchas aldrig av en vidare tät handling utan istället känns det som om personerna agerar lite hipp som happ. Inte på grund av att livet är omöjligt att förutsäga utan mer för att Matz (eller ursprungsförfattaren Chavarria) inte bryr sig tillräckligt om handlingen.
Thrillerdelen känns kort sagt påklistrad, som om den bara är där för att driva handlingen framåt. Och det är lite synd för Bacilieris teckningar är inte alls oävna i sin lite grovhuggna stil som fångar den kubanska miljön och människorna bra. Så om bara Matz/Chavarria fokuserat mer på Alicia som person och skippat hela thrillerdelen hade det här kunnat bli mycket bättre. Men det är klart, om romanen varit en annan är det inte säkert om The Killer-skaparen Matz varit så intresserad av den…
A Little Temptation, manus av Jim och teckningar av Grelin: A Little Temptation kan liksom Adios Muchachos beskrivas som en erotisk thriller men likheterna slutar där. Där AMs handling aldrig känns central för serien är den här betydligt viktigare. Väninnorna Calista och Anna är precis i början av sitt vuxna liv och har ännu inte bestämt sig för hur det livet ska bli. Calista pluggar och jobbar extra som barnvakt hos en välmående familj i Paris medan Anna mer driver omkring, i förhoppningen att snart, snart kommer livet bli perfekt.
När Anna får se hur lyxigt familjen Calista jobbar hos har det försöker hon övertala Calista att förföra mannen i familjen för att kunna överta fruns liv. Calista är tveksam till idén så Anna föreslår att de ska tävla om vem som kan få honom att överge frun och istället bli ihop med en av dem.
Det är en i början lättsam historia, ALT, men allteftersom mörknar det. Den lättsamma men djupa vänskapen mellan Calista och Anna börjar krackelera och Anna som först framstår som en allmänt levnadsglad person visar sig med tiden vara betydligt mer desperat än hon först verkat. Längtan efter ett liv i lyx är inte en oförarglig dagdröm utan snarare ett uttryck för en rotlöshet i tillvaron som hon hoppas kan tillfredsställas med materiell välmåga.
Själv blev jag lurad av den lättsamma inledningen och blev lite tagen på sängen när serien plötsligt blev så mycket allvarligare. Grelins teckningar bidrog också till det; han tecknar i en vad jag skulle kalla mycket modern stil, antagligen gjort på dator, med ett snällt och charmigt utseende som utlovar en trevlig och charmig men antagligen inte alltför seriös stunds läsning. Det är nog orättvist av mig att karakterisera den så men det är känslan jag får när jag ser den och det är inte menat som kritik, jag tycker att han tecknar bra, bara att jag blev fintad av hur handlingen utvecklade sig 🙂
Jag är inte säker på att jag är helt överens med moralen i ALT, eller vad man ska kalla det. Som en berättelse om att växa upp och vad det kan innebära för vänskap fungerar den finfint, men jag är lite misstänksam mot hur de två huvudpersonernas vidare öde skildras. Jag tycker verkligen inte om att sätta likhetstecken mellan individer i en berättelse och representater för grupper, dvs att man alltid läser in ett budskap i vad en specifik skildrad person gör eller inte gör, men ibland är det svårt att låta bli.
Och om man gör det skaver det i mig hur Anna framställs. Hennes desperation visas men bara knapphändigt, och det gör att det ibland känns som om det finns drag i serien av att svartmåla de som inte vill leva ett mamma-pappa-barn-liv. Men det kan som sagt vara jag som läser in mer i serien än vad som finns där. A Little Temptation är en serie som visade sig vara bättre än jag trodde i början av min läsning. Skavanker finns, men de går att överse med!
Simon säger 