Darn. Efter att ha läst alla de där Modesty Blaise-romanerna tänkte jag att det var dags för lite serier igen, men icke då. Två saker kom emellan: En rejäl förkylning (däckad några dagar nu, med bara tillfälliga utflykter som en releasetillställning i torsdags), och en annan bok som tar en hel del tid i anspråk (Capital in the Twenty-First Century).
Men en liten serie har jag lyckats klämma in iallafall: Nilson Groundthumper and Hermy, en samling med Stan ”Usagi Yojimbo” Sakais betydligt mindre kända kaninserie. Boken, utgiven på Dark Horse, samlar ihop alla serier som getts ut med paret (Nilson är kaninen, Hermy är hans vän); det är inte många så boken är på bara 112 sidor.
Den som läst Usagi Yojimbo vet att Sakai gillar att blanda äventyr och komedi, men när det gäller NGaH är det komedi för hela slanten. Korta historier, typ 8 sidor, som utspelas i en generisk fantasyvärld med trollkarlar, kungar och häxor. Nilson själv är en äventyrare som hyr ut sina tjänster, men mestadels ramlar han bara in i äventyren av en slump. Hermy är hans lilla följeslagare som väl inte är den mest skarpsinniga person (mullvad? marsvin?) man sett; han är inte direkt korkad, bara oändligt naiv och tanklös, vilket ofta är orsaken till att de två råkar illa ut.
I NGaH är det en väldigt tidig Sakai vi får se; NGaH började innan Usagi så de tidigaste serierna är rätt så primitiva. Inte amatörmässiga, långt därifrån, men det finns ingeting personligt i stilen som ser ut som ungefär vilken antropomorfisk serie av dussinkaraktär som helst och handlingen är lika originell den med. Visst är det småcharmigt men det märks att Sakai ännu inte vet hur man ska berätta en serie effektivt, med otymplig och överförklarande text och en dialog som hackar. I de senare serierna i samlingen är det den mogne Sakai vi får se: Teckningarna är mycket bättre, dialogen flyter på bra, och skämten fungerar förstås också bättre. Ungefär som de mer bagatellartade korta Usagi-serier som Sakai då och då gör, med andra ord.
Jag är ju ett stort fan av Usagi Yojimbo så vad tycker jag om den här samlingen: Är den rekommenderad läsning?
Svaret är ett ganska tydligt Nej. Som skämtserie betraktat finns det många mycket bättre. Inklusive Usagi; humorn där kan förlita sig både på slapstick och på att jag känner karaktärerna som är med medan den kortlivade NGaH aldrig hann bygga upp huvudpersonerna så att jag känner dem -> NGaH blir bara slapstick (och oftast sisådär sådan). Teckningsmässigt ser vilken som helst av de 30 samlingarna av Usagi bättre ut. Så som läsning för att det är en bra serie kan jag inte rekommendera Nilson Groundthumper and Hermy.
Däremot är jag personligen glad att den här boken finns. Jag har en del av serierna sen förut men inte alla, så jag uppskattar att jag nu kan läsa allt med Nilson & Hermy på ett enda ställe. Plus att jag tycker det är kul att se hur mycket Sakai har utvecklats över åren; den första serien med Nilson är från tidigt 80-tal, den sista från 2013.
Och jo, några av serierna är faktiskt roliga på sitt bekymmerslösa sätt, framförallt de där Nilson & Hermy vandrar runt vilse i en ruinstad; vadan och varthän vete fåglarna 🙂
Simon säger 