Ser man på, det trodde jag knappast skulle hända! Att någon skulle översätta David Bs Les Incidents de la Nuit till engelska alltså, för även om det är en hans mest kända serier trodde jag den kanske var lite för gammal och lite för underlig, åtminstone av det lilla jag visste om den. Men det lilla förlaget Uncivilized Books har gett sig på den och resultatet är en mycket trevlig inbunden bok som påminner en hel om exempelvis Black Paths och The Armed Garden vad gäller utseende.
Incidents in the Night är en fascinerande blandning av dröm och verklighet. I hans Nocturnal Conspiracies kunde vi följa serieversioner av David Bs drömmar men den här gången är det mer svårdefinierat. Inspiration från drömmar ingår, men det finns också en tydlig handling där författarens alter ego efter en dröm börjar söka information om en besynnerlig tidskrift grundad på 1800-talet med samma titel som boken. Men verkligheten han rör sig i är lika drömlik som hans drömmar, och resultatet är någonting som på samma gång påminner om Borges, Auster och andra författare som leker med vad litteratur egentligen är och hur författande och fiktion kan flätas samman.
Boklådorna David B uppsöker är precis så underbart oändliga som man skulle kunna önska sig, med årslånga expeditioner på jakt efter försvunna böcker, men efterhand börjar det smyga sig in allvarligare inslag. Dödsängeln Azrael är på jakt efter den gamla tidskriftens grundare Travers (som lyckats undkomma sex gånger och därför fortfarande är vid liv, trots sin ålder), och Travers själv visar sig vara en Napoleon-mystiker: Napoleon ska en dag komma åter och erövra världen åt Frankrike. Babylonska gudar, konspirationer, ansiktsmasker, offerritualer och annat finns det också att läsa om.
Det är en svårrecenserad bok; inte för att den är svårläst för precis som det mesta andra av David B flyter läsningen på bra, men för att den är så ogripbar, så undanglidande i vad den egentligen vill berätta. Det gör den inte dålig men känslan efter att ha läst klart den är exakt som att vakna upp efter en stark dröm, då man känner att det man upplevt var viktigt och fundamentalt men utan att det går att förklara varför man är så säker på det.
Sen för egen del är de partier jag tyckte allra mest om ändå de som David B redan tidigare visat att han är så bra på: De delar där han återberättar gamla myter, den här gången från bland annat från Babylonien, är suggestiva och samtidigt kusliga trots att de saknar skrämmande inslag. David Bs teckningar och berättarstil är perfekta för sådant men det är ingen nyhet; själv tycker jag fortfarande att den bästa boken jag läst av honom är The Armed Garden med de fantastiska sagorna 🙂
Simon säger 