Dagens tema är serier utgivna av EU. Jag har lyckats hitta två stycken: Troubled Waters, skriven av Cristina Cuadra & Rudi Miel och tecknad av Dominique David, och Hidden Disaster, skriven och tecknad av Erik Bongers. Titlarna kan ni ta med en nypa salt eftersom serierna i sann EU-anda finns att beställa på flera språk (tyvärr inte svenska). Och eftersom de är menade att undervisa läsaren i vad EU gör så är de gratis att beställa hem till brevlådan; gå hit, sök upp titlarna, och beställ om ni är nyfikna (eller ladda ner dem som pdf:er).
Troubled Waters är utan tvekan den av de två med det tydligaste uppdraget: Här gäller det att få läsaren att bli mer insatt i hur EU arbetar. Sättet det görs på är i form av en typisk europeisk äventyrsserie: Vi får följa Irina Vega (ett namn med passande multi-etnisk klang), ledamot i Europaparlamentet, i hennes kamp för att stoppa miljöförstöringen som ett skumt kemikalie-företag förorsakar. Alla väntade ingredienser finns med: En fristående fotograf som dokumenterat det hela blir hotad, Vega likaså, och det finns till och med en liten knorr med en ”oväntad” skurk (överraskningen är ungefär lika stor som i ett Scooby Doo-avsnitt, men Troubled Waters försöker iallafall).
Mer oväntat, om man jämför med andra serier, är att kampen förstås också förs i kommittéer, utskott och andra ställen där en parlamentsledamot kan kämpa för en bättre miljölagstiftning. I slutet av boken förklaras hur de skildrade utskotten mm jobbar inom EU för att leda fram till en ny lag. Och jag måste erkänna att jag faktiskt lärde mig lite mer detaljer hur det inre arbetet fungerar.
Så Troubled Waters får godkänt ur upplysningsaspekten, men tyvärr blir det underkänt med ganska stor marginal för serieaspekten. Det ser rätt proffsigt ut, betydligt bättre än en del andra propagandaserier jag sett, men det är trist värre att läsa. Cuadra & Miel försöker få upp spänningen men det faller platt; jag glömmer aldrig bort att det är en serie som är ute efter att informera snarare än att underhålla som jag läser. Att den här serien fick pris i Angoulême 2003 för ”Bästa informationskampanj i serieform” säger nog mer om de andra tävlande än Troubled Waters 😉
Bättre result blir det for Hidden Disaster. Istället för en skildring från Bryssel och Strasbourg hamnar vi här i det imaginära landet Borduvia (Tintin-vibbar infinner sig såklart) som drabbats av en jordbävning. Huvudperson Zana jobbar för EU-organet Echo (okänd för mig) vars uppgift är att organisera humanitära hjälpinsatser runt om i världen, och hon blir utskickad till Borduvia för att ta reda på vad som behöver göras. Väl framme möter problem i form av en regering som är ovillig att ta emot hjälp och därför obstruerar hennes arbete, och en gerilla som likaledes vägrar ta emot hjälp i deras område på grund av risken att verka hjälplösa.
Det som gör att Hidden Disaster faktiskt fungerar som en serie är att Bongers låter den optimistiska EU-delen mestadels hamna i bakgrunden, och istället får vi se en ibland deprimerande bild av hur det ser ut i katastrofområdet. Med andra ord, Bongers låter äkta känslor skina fram. Det är inte precis samma klass som Guiberts The Photographer, men Hidden Disaster är inte utan poänger. Tyvärr blir avslutning ett tillrättalagt ”Allt ordnade sig till sist”-slut, med gerilla och regering som samarbetar, allt tack vare EUs insats (och anslutna hjälporganisationer som Röda Korset med flera).
Slutomdömet för de två böckerna måste nog bli: De kunde varit sämre. Inget högt beröm, förvisso, men å andra sidan är böckerna gratis så läsvärde / krona är ju ganska bra 😉
Simon säger 
Troubled Waters finns faktiskt utgiven även på svenska, med titeln Sjukt vatten. Brukade gå att beställa kostnadsfritt från Europaparlamentets svenska hemsida. (Fast nu verkar de inte ha den längre…) Har också sett den säljas hos en del seriehandlare här i Stockholm.
Agreed with that last comment about the ending. I should have left some open leads, some unfinished work, an underlying feeling of wounds that will never heal, but hey…this IS a school book!
I was quite impressed with the Google translation, and I think I interpreted most of the text correctly, based on context.
Le Photographe still is my favourite comic book. Reason being that it’s authentic, told in an unconventional way, with unconventional graphics. But mainly because of the very different approach to story-telling. There’s no typical storyline, no tension buildups, no cliffhangers. Worse.There’s a multi-page medical conversation on anestesia, semiotics and diagnostics. And I love it! In terms of graphics, the second volume starts with a helicopter scene. The helicopter however is only seen in the distance and is graphically nothing more that a tiny ink spot on the paper. And it’s scary.
Actually, I’m just home from visiting friends and they were watching ”G.I. Joe”, an action movie with a lot of spectacular army equipment flying by your noise. It was boring. It just doesn’t even come close to the tension build-up of that little ink spot helicopter that Guibert drew…(or dripped…)
And don’t feel bad about a bit of criticism…If I can handle rotten tomatoes from Little Englanders, I surely can handle a couple of swedish Köttbular.
Erik, thanks for your comments! I almost feel a bit bad about me not doing a more thorough review, seeing that your comment is longer than my original text about Hidden Disaster.
The The Photographer connection seemed obvious (in a good way); if someone would’ve asked me if you had seen it, I would’ve guessed yes. There is of course a difference in intentions between the books, but the similarities are there, including the drawings. And I can’t imagine any better book to draw inspiration from; The Photographer is fantastic 🙂
About the ending, I actually didn’t feel as if the ending had been suggested ”from above”. I just thought it was a bit abrupt and flat, and would have preferred to have it more fleshed out. Up until then, it was obvious that the mission was very hard for Zana (not to mention the Borduvians, of course!), but it felt as if all the problems just disappeared at the end, without consequences. But I also realise that there had to be limitations on the number of pages; it’s just that I wanted more pages here 🙂
Once again, very much appreciate you dropping by!
PS. As an aside, did you get my text auto-translated? I checked the translation using Google and the translation is decent but far from perfect; I hope however you read the text it was understandable. DS.
Thank you for the review.
Finally an article that isn’t a ripp-off of that very first Telegraph one!
Guibert’s ”Le Photographe” was on my drawing table througout this project.
I acknowledge that ”grand finale” of ”Hidden disaster” with shiny happy people thanking eachother is perhaps a bit over the top. In my defence, I’d like to point out that even in ”Le Photographe”, it’s moving to see how the people are always very thankful for the help they receive. Especially that story where the doctors complained to the villagers that the quality of the bread was getting poor, only to find out that the villagers where running out of flour and hadn’t eaten bread themselves for a month. In fact that scene was the inspiration for me to do the ‘thanking’ scene in ”Hidden disaster”, and thus it was not imposed or even suggested by the ECHO office.
But I feel the story is unfinished. During my research, I came across quite a few stories of failure. There are 3 that I would like share.
1. I remember seeing a photo of a starving central african boy, kneeling on the hot desert soil, while at close distance, a vulture is waiting for the boy to collapse. Apparently the photographer of that picture comitted suicide a year later or so.
2. An african villager testifies in tears that the sanitation that has been delivered by an (not specified) NGO, does not work. The construction is as follows. A big hole is made into the soil and fortified, and a litte shelter is built on top of that and serves as toilet. Unfortunately, due to erosion (rain season?), the shelters often fall down into the hole. But the NGO does not want to listen to the complaints and make the same malfunctioning construction over and over again. Kafka in Africa?
3. A journalist that interviewed me about ”Hidden disaster”, made a little confession after I replied to a question that I would love to do a story on the personal tragedy, doubt and self-doubt of a humanitarian aid worker. With some pathos, he replied to me that he’d been working in humanitarian aid himself and that ”Many of them do end up going mad, but because of the situations they are in are equally mad, nobody notices.”
Det gavs ut någon edutainment-serie om rasism också, ”Rasist, jag?”, med mer lättsamma humorserier. Sergio Salma som tecknat är en gammal veteran som iallafall begriper att man inte ska göra materialet för tungt och träigt.
http://ec.europa.eu/publications/archives/young/01/index_sv.htm
Sen fanns det tydligen också någon publikation som hette ”The Raspberry Ice Cream War” eller ”Glasskriget” av Matthias Ripp och Atelier Wilinski, där ett par ungdomar mäklar fred mellan två länder på 1600-talet, där det ena har hallonglass och det andra har strutar. Tydligen floppade serien helt som propaganda och lyckades bara irritera folk och verkar numera rätt svår att få tag på.