Hipp som hopp i historien: Tidsresenärerna

Det har blivit en del barnserier på sista tiden, och idag är det dags för en till: Tidsresenärerna av Stan & Vince & Zep, utgivet på Albumförlaget som tidigare satsat mest på serier för äldre läsare. Upplägget är ett som verkar vara typiskt för nyare franska skämtserier med korta episoder på några sidor styck där andra exempel är böckerna om Lou! och Mamette (som jag snart ska recensera). Jag gillar det eftersom ensides-skämt kan bli tröttsamt i längden och albumlånga episoder kräver mycket av manuset för att det inte ska bli långrandigt eller ofokuserat (där t ex Trondheim är ett lysande exempel på hur man kan göra det bra) medan det här formatet känns som om det är lättare att lyckas med 🙂

Och Tidsresenärerna har valt rätt att lägga upp serien på det här sättet. De små berättelserna om syskonen Adele och Marvin som en dag kommer över en liten grunka som de kan resa i tid och rum med framförs med gott humör och utan krusiduller. De vanligaste tidsreseklichéerna får vi givetvis läsa, som den där när någon åker tillbaka i tiden för att rätta till någonting som hänt och väl där visar det sig att tidsresan är det som orsakar problemet, men det här är en serie för barn och någon gång ska vara den första man utsätts för den här abrovinken, och varför inte låta Tidsresenärerna stå för den introduktionen? Dinosaurier och romartiden är självklara mål, plus en hel del epoker som känns mycket franska, som Napoleon-eran och år 50 f. Kr. 🙂

Stan och Vinces teckningar har också ett modernt utseende med en färgläggning som påminner om modern tecknad film och en figurteckning där man kan se spå av både Franquin, Hergé och Trondheim. Och just nu kom jag på vad det verkligen liknar: Mads Eriksens serie M, ytterligare en modern humorserie även om just den görs för publicering i dagstidningar istället för i albumformat.

Men Tidsresenärerna skulle inte förstås inte vara så mycket att ha om den inte var rolig; varken teckningar eller modern utformning skulle räcka långt om humorn föll platt. Jag måste erkänna att jag var osäker på vad jag skulle tycka innan jag började läsa eftersom jag märkt att min smak inte riktigt matchar utgivningen på Albumförlaget (med Uppskovet och böckerna om Viktor Kasparsson som lysande undantag).

Och visst är några av historierna sådär men det är självklart att inte allt kan vara guld. Faktum är att jag då och då blev verkligt glatt överraskad av att det både var en bra slutpoäng och att den var bra framförd eftersom jag vet med mig att jag ofta kan vara nästan överkritisk när jag tycker att en poäng slarvas bort. Dessutom är även de mindre bra historierna fartigt berättat med en fin kemi mellan syskonen så allt hänger inte på en bra knorr, och jag skulle tro att det bara kommer bli bättre när jag läst fler album och lärt känna dem en smula mer.

Det är kanske inte lika hög klass som exempelvis redan nämnda Trondheims barnserier eller Lou! (de är å andra sidan alldeles fantastiskt bra så det är en hård jämförelse) men uppriktigt sagt kan det aldrig finnas för många kompetenta underhållande serier tänkte för barn, säg typ 10 år plus/minus.

Tidsresenärerna är en bok som breddar Albumförlagets utgivning på ett utmärkt sätt. Fler bra serier för barn på svenska, tack!