The Sisters & Kairos

Dagens tips är två bra scanlations från franska: en som jag inte skrivit om förut, en som var en av förra årets mest lovande nya serier.

Först, The Sisters: Skriven av Christophe Cazenove & William med teckningar av den senare är The Sisters en väldigt trivsam serie om två systrar, Wendy och Marine. Wendy är den äldre som precis kommit upp i de tidiga tonåren medan Marine är några år yngre och betydligt mer barnslig. Resultat: Marine hänger efter Wendy så mycket hon bara kan medan Wendy tycker att det är otroligt irriterande med den pinsamma lillasystern. Fast egentligen är inte Wendy så värst vuxen ännu så då och då blir det riktiga lekar, huvudsakligen superhjältefantasier där de både tillsammans slåss mot superskurkar, fixar en tyrannosaurus tandvärk, med mera 🙂

Humor och charm presenterat i episoder à la en sida tecknat i en modern fransk stil (jämför med andra barnserier som Tidsresenärerna, Lou, Bellybuttons med flera)? Sign me up! Jag gillar den här typen av serier väldigt mycket, som nog de som läser den här bloggen redan insett, åtminstone när de som i The Sisters lyckas med karaktärerna. Manuset här är helt OK; ibland lite väl klichéaktigt men med tillräckligt många lyckade sidor för ett godkänt betyg. Och som sagt, det allra viktigaste här är huvudpersonerna och framförallt Marnie är rolig att följa. En enkel och inte så värst originell serie, men trevlig läsning.

Så, Kairos: Den första volymen var en riktigt bra serie som lovade mycket. Nu har jag läst den andra volymen och den infriar löftena från den första; det här är väldigt, väldigt bra. Malassagnes teckningar har ett suveränt flyt där de rasande actionscenerna nästan får mig att tappa andan. Vanligtvis är jag inte så förtjust i effekter typ småsuddiga bakgrunder som indikerar hög hastighet (jag tycker det lätt känns distraherande) men här fungerar det utmärkt, och precis som i den förra boken är tempoväxlingarna perfekt tajmade.

Och manuset är inte sämre. En sak som jag var lite orolig för efter att ha läst den första delen var att det skulle kunna bli svårt att hinna med allt som krävdes med bara tre böcker; det verkade finnas ett överflöd av bakgrundshistoria som skulle behöva gås igenom. Men i och med tvåan är jag inte längre orolig för nu förstår jag vad Malassagne siktar på: Det är inte en konstfärdigt och intrikat utformad fantasyhistoria med främmande länder, kulturer, historia som ska berättas utan en mycket mer omedelbar adrenalindriven sak. Ett ungt förälskat par, en kidnappning, en (eventuell) räddning av den kidnappade. Det ser ut som om hela historien kommer täcka max ett par dagars handling, inte mer än så.

Sen finns det förstås en myckenhet vinkar om en bakgrund modell större, med antydningar om att det som skildras bara är kulmen på århundraden av händelser. Men listigt nog räknar Malassagne med att han inte behöver fylla i alla detaljer eftersom alla de som läst lite fantasy klarar av den delen själva. Varför skildra sida upp och sida ner med någon som berättar om ett långvarigt förfall av en kungaätt med mer och mer brutalitet och orättvisa när det räcker med några ord och läsarens fantasi/tidigare läserfarenheter, om det man är mest intresserad av att skildra är rörelse och fart?

Om den tredje och avslutande delen håller samma höga klass kommer det här bli en hejdundrande bra serie, som jag verkligen hoppas kommer ges ut på engelska (eller svenska, om jag för drömma) i ett enda album. Berättelsen passar bättre att läsas i ett sträck, utan paus, eftersom så mycket av den bygger på den obönhörliga farten framåt, utan tankar, precis som huvudpersonen Nills oväntade framfart i den här delen.