När jag började läsa den här fyra volymer långa mangan om en isbjörn som driver ett kafé där man bland stamgästerna kan hitta en lat panda och en kejsarpingvin undrade jag verkligen över varför serien blivit översatt. Inte för att den var uppenbart dålig, men för att humorn enbart baserade sig på ordvitsar; följande sida är typisk för serien:
Kapitel på kapitel utgjordes av liknande setups där (mestadels) isbjörnen får rollen att illustrera ord som mer eller mindre låter likadant, och eftersom det gör serien snudd på omöjlig att översätta behövs det så gott som alltid precis som på exempelsidan att det japanska originalordet inkluderas. Jag var på vippen att ge upp läsningen men fortsätta ändå, och efter ett tag minskar andelen ordvitsar och serien blir mer av en mysig serie där jag som läsare får hänga med lika mysiga personer: Pandan som tar ett deltidsjobb som panda på ett zoo (där hans huvudsakliga jobb är att sova bredvid den heltidsanställda pandan som bor där), kejsarpingvinen som efter ett tag får sällskap med en kungspingvin som ständigt frustreras av att alla tror att hen är en kejsarpingvin (arterna är mycket lika men kejsarpingvinen är snäppet större), grizzlybjörnen som är bästa vän med isbjörnen sen barnsben och mycket vildare (men som då och då påminns om att en isbjörn är ännu större och farligare), och givetvis isbjörnen själv som alltid tar det coolt, hur udda gästerna än kan vara.
Det här är en extremt händelsefattig serie där det mest spännande som sker på de tusen sidorna är dramatiska saker som att i detalj följa hur man gör det bästa kaffet – tack vare en mänsklig lärling till en trädkänguru som tillsammans med sina ekorrmedhjälpare är experter på området – eller huruvida den vilsna vargen som inte vet vad hen ska göra med sitt liv ska våga ta språnget till att öppna ett eget bageri, stöttad av sina vänner tigern (som äger en godisbutik) och lejonet (som jobbar på en tradingfirma).
Det är en charmig värld seriens skapare Aloha Higa (för en gångs skull en pseudonym som till och med jag omedelbart förstår är just en pseudonym) skildrar, med djur som umgås med människor helt naturligt och vars beteenden är en besynnerlig mix av mänskligt, som att driva ett kafé, och animaliskt, som att jobba på ett zoo för att andra ska kunna betrakta de vilda djuren (och som alltså när dagen är slut stämplar ut och går ut på stan tillsammans med alla andra).
Men med de låga insatserna vad gäller handlingen blir det också lite segt att läsa alltför mycket på en gång, så det här är ytterligare en serie som nog gör sig allra bäst som den ursprungligen publicerades, dvs i ett sammanhang där man läser något enstaka kapitel och kan slappna av några minuter tillsammans med några gamla kompisar, precis som personerna i serien gör i några minuter. Och faktiskt, då blir också de där ordvits-kapitlen charmiga i all sin medvetna fånighet 🙂
- Polar Bear Café vol 1 (Adlibris)
Simon säger 