Kort och kul!
Ok, några fler ord om Mari Yamazakis Thermae Romae ; har jag skrivit lite om bok ett och två ska jag nog göra det om trean också:-)
Tredje boken (dvs bok 5+6 av det japanska originalet) om den stackars romerska badhusarkitekten Lucius som färdas mellan antikens Rom och nutida Japan avslutar också serien, och jag skulle säga att den höll på precis lagom länge. Lucius reaktioner när han utsätts för vår moderna värld och teknik och hans nedslagenhet vid tanken på hur underlägsen hans egen tid är när han t ex ser en gummibadanka och förundras över materialet och den otroligt precisa tekniken som måste ligga bakom räcker inte till en serie som håller på över tusentals sidor.
Kärlekshistorien som vävdes in från och med slutet av bok två kändes inte heller som om den kunde mjölkas alltför länge. Yamazaki är visserligen utmärkt på att skildra udda personer (vilket Lucius kärleksföremål definitivt är) och fisken-ur-vattnet-berättelser som Lucius i Japan eller nutida japaner i Rom (en variant som dyker upp i tredje boken) men med en serie som Therma Romae som började som en komedi kändes det lite malplacerat när några allvarligare toner smög sig in i den avslutande boken, så slutet kom precis när det behövdes tycker jag.
Jag skulle väldigt gärna läsa fler serier av Yamazaki och om de från början är tänkta att vara lite bredare än TR tror jag säkert det kan fungera det med, men en stor del av charmen med TR var just att den var så fascinerande fokuserad på enbart badkultur i Rom och Japan. Och ämnets smalhet till trots var det en bra serie också. Ett alldeles perfekt exempel på hur det kan fungera när ett land har en så stor och varierad seriekultur som Japan är Therma Romae; det är svårt att tänka sig hur en serie som den här skulle kunna säljas in i ett annat land. Den komiska delen med en romare som förpassas till framtiden och fascineras av den, visst, men sen har vi ju det faktum att Yamazaki alldeles uppenbart är genuint intresserad av hur romarnas badkultur såg ut. Det finns gott om detaljerade beskrivningar av dem här, tillsammans med faktasidor skrivna av Yamazaki som mellan kapitlen berättar om verkligheten bakom serien.
Ett mästerverk är det inte fråga om men Therma Romae är en liten pärla som visar hur man kan ta ett mycket exotiskt ämne och från det skapa en kort men minnesvärd serie. Jag misstänker att om serien fyllts ut till att hålla på längre skulle jag fortfarande gillat den men kanske också tröttnat en smula; nu kommer jag enbart komma ihåg allt som var bra med den, och jag vet att jag kommer läsa om den en dag 🙂
Simon säger 
Onekligen; nu ändrat!
Fisken ur vattnet heter det väl? Kram